Teknisk Tidskrift / 1932. Allmänna avdelningen / 297 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 31. 30 juli 1932 - Ångreservstation som värmecentral, av George W. Oliver och K. Erland Ridderstråle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och således över till huvudstationen,
varifrån reservkraften fördelas. Den
lilla turbogeneratorn matar 2 400 volts
samlingsskenorna för lokalt behov.

En interiör av ställverket synes å fig.
8. Till höger äro uppställda
högspänningsfrånskiljare (Canadian General
Electric) med omedelbart därunder
liggande 12 000 volts samlingsskenor. Till
vänster äro Ferguson-Pailin 2 400 volts
frånskiljare och samlingsskenor.

Distribution.

Centralvärmesystemet betjänar ett
område som visas å fig. 9 och omfattar
större delen av den centrala staden med
en areal av 3/4 eng. mil i fyrkant (omkr.
1,5 km²).

I pannrummet ledes ångan från de
koleldade och de elektriska ångpannorna i
en vanlig sluten fördelningsledning samt
passerar genom en "Hagen"
temperatur- och tryckreduceringsanordning.

I lågtryckshuvudledningen passerar ångan genom
separatorer, varest allt överloppsvatten frånskiljes,
och går därefter ut i distributionssystemets
huvudledningar under ett tryck av från 55 till 75
pund/kv-tum (3,85 till 5,25 kg/cm²), beroende på

Fig. 7. Interiör av turbinrummet.

Fig. 8. Ställverk, understation nr 6.

belastningsförhållandena, och överhettad med 0° till
35°F (–18° till 1,7°C) beroende på vilken panna,
som är under tryck. Två 14 tums (35,6 cm)
huvudledningar föra ångan från stationen till
förgreningsnätet. Huvudledningar och distributionsnät framgå
av fig. 9.

När detta skrives, ha 220 förbrukare anslutit sig till
systemet. Dessa förbrukare representera
kategorier, som alltid återfinnas i en städs affärscentrum
och omfatta kontorsbyggnader, varulokaler, kyrkor,
skolor, affärshus av alla slag, garager, banker,
bensinstationer, hotell, kaféer och restauranger, teatrar,
brand- och polisstation. Systemet omfattar ännu ej
några privatbostäder av smärre typ.

Ledningsnätet består av:

Huvudledning 14 tum (35,6 cm) 5 443 fot (1 650 m)
Huvudledning 12 tum (30,5 cm) 5 610 fot (1 710 m)
Huvudledning 10 tum (25,4 cm) 1 055 fot (322 m)
Huvudledning 8 tum (20,3 cm) 11 527 fot (3 520 m)
Huvudledning 6 tum (15,2 cm) 3 810 fot (1 160 m)

och 10 759 fot (3 280 m) servisledningar varierande
i storlek från a tum till 8 tum (2,54 cm–20,3 cm).

Fig. 10 åskådliggör en typisk sektion av
huvudledning, vilka alltid förläggas i underjordiska
betongtrummor. Huvudledningarna läggas i lutning
varierande från 0,5 % till 0,34 % (6–4 tum på 100
fot). Dessa lutningar under- eller överskridas endast
om korsning med andra ledningar tvingar därtill
och hava befunnits tillräckliga för att dränera allt
kondensvatten till manhål, som placeras med täta
mellanrum längs ledningarna. Genom ventiler
invid dessa manhål avlägsnas allt kondensvatten till
avloppsledningen. I botten av rörgraven lägges vid
vardera sidan 4 tums dräneringsrör för dränering av
omkringliggande jord.

Alla huvudledningar äro försedda med expansionsfogar
på var 300 och 250 fot (92 m och 76 m) å resp.
14 tums och 12 tums ledningarna och på var 230 fot,
200 fot och 150 fot (70, 61 och 46 m) å resp. 10
tums, 8 tums och 6 tums ledningar. Dessa
expansionsfogar äro av rulltyp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>