Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 32. 6 aug. 1932
- Belysningsteknikens senaste framsteg, av A. Salmony
- Ekonomisk översikt, av F. Oberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
armatur för kombinerad belysning med glödlampor och
kvicksilverlampor, genom vilken man erhåller ett med
dagsljuset nära överensstämmande ljus. A. Salmony.
EKONOMISK ÖVERSIKT.
Stockholm 30.7.32.
Lausannekonferensens sammankallande liksom dess
omedelbara resultat väckte inga starkare förhoppningar
beträffande den närmaste tidens ekonomiska
utveckling. Däremot kunde den icke undgå att påverka
bedömandet av Tysklands betalningsmöjligheter, då den
under alla förhållanden innebar ett fastslående av att
skadeståndsfrågan ytterligare avancerat litet längre mot
den punkt, där man befinner sig på verklighetens fasta
mark, dvs. där de utkrävda beloppen ha sådana
proportioner, att de verkligen utan skada för hela världens
ekonomiska liv kunna presteras. Tysklands
förpliktelser fixerades på ett sätt, som ovillkorligen måste
medföra, att utsikterna till att det skall kunna fullgöra
förräntning och amortering av sina tidigare utländska lån
avsevärt ökats. Den kraftiga stegringen av kursen på
dylika papper visar ock att utlandet allmänt hyser denna
uppfattning beträffande konferensens resultat. Däremot
utgjorde den förbättring av kurserna på
aktiemarknaden, som samtidigt ägde rum, endast en ren
obetydlighet och förorsakades på nära nog rent teknisk grund
av kursstegringen i statspapper, som följde på
avspänningen i den utrikespolitiska situationen. Någon
registrering av ökat hopp om en omedelbar förbättring av
det ekonomiska läget innebar den icke, och skilde sig
i detta avseende helt från den haussestämning, som
Hooverbudskapet framkallade ett år tidigare.
Det på grund av interpellation i det engelska
parlamentet senare publicerade tilläggsavtalet, gentlemen’s
agreement, väckte, redan när det först ryktades,
allmänt den föreställningen, att hela konferensresultatet
vore avhängigt av huruvida U. S. A. skulle komma att
gå med på en krigsskuldsavskrivning. Traktattexten
gav emellertid vid handen, att faran ingalunda var så
stor, som man först trodde. Endast för den händelse
någon av de fördragsslutande makterna vägrade att
ratificera, skulle Youngavtalet åter automatiskt träda
i kraft. Intill dess skulle överenskommelsen av den 16
juli gälla, med dess bestämmelse om att Tyskland icke,
så länge detsamma gällde, skulle vara skyldigt att
erlägga någon som helst skadeståndsbetalning.
Emellertid förbundo sig England, Frankrike och Italien genom
gentlemen’s agreement att icke ratificera avtalet förrän
en gemensam reglering av de tre ländernas
krigsskulder till U. S. A. kommit till stånd. Innan så skett
befinner sig Tyskland alltså de facto i ett gynnsammare
läge än efter en ratifikation.
Den senaste tidens amerikanska uttalanden i
krigsskuldsfrågan ger otvetydigt vid handen, att utsikterna
till amerikansk villighet att helt eller åtminstone i
väsentlig grad bortskriva de europeiska krigsskulderna
kraftigt växt efter Lausannekonferensen, Sannolikt får
man huvudsakligen skriva denna växande villighet på
det ökade tryck, lågkonjunkturen utövar. Liksom
Frankrikes tidigare egocentriskt inriktade skadeståndspolitik
övervanns praktiskt taget endast genom
lågkonjunkturens allt svårare verkningar även i Frankrike, så är
det tydligt, att man i U. S. A. i politiskt allt
inflytelserikare kretsar börjar inse, att man bör underlätta ett
konjunkturomslag genom att borteliminera den ständigt
irriterande skadeståndsfrågan, vars tidigare "lösningar"
varit ägnade att i allt för hög grad hindra det
ekonomiska maskineriets normala funktion. Såsom en blixt
från en klar himmel kom den helomvändning i denna
fråga, som den tidigare hätskaste motståndaren till en
avskrivning av krigsskulderna, senator Borah, nyligen
gjorde. Hans ställning som ordförande i den amerikanska
senatens allsmäktiga utrikesutskott ger åt denna hans
sedvanligt med största möjliga offentlighet deklarerade
uppfattning mycket stor betydelse. Ett stort antal andra
inflytelserika amerikanska politiker ha skyndat att ge
tillkänna, att de hysa samma uppfattning. Man får
givetvis icke räkna med att den stora massan skulle
kunna följa med i den snabba vändningen. Det vill
dock synas, som om lågkonjunkturens fortsatta
skärpning under våren mjukat upp de tidigare motståndarna
och att man såsom en verkan av det svåra
produktionsekonomiska läget, i vilket för närvarande praktiskt
taget inga tecken till förbättring kunna skönjas, kan
vänta en fortsatt gynnsam utveckling av denna fråga.
Att man även i U. S. A. uppfattar denna förändring
såsom en tydlig utveckling till det bättre, framgår
därav, att densamma framkallat en mycket markerad
hausse på den amerikanska fondmarknaden och detta
trots att de senast framkomna ekonomiska data på
något enstaka undantag när tyda på en fortsatt
nedgång i produktionen och minskad omsättning inom
affärslivet. Denna mera optimistiska uppfattning har
ock gjort sig gällande i Europa och även där kommit
till uttryck i en allmän kursstegring på aktiebörserna,
vilken även för vår börs del varit av rätt ansenliga
dimensioner.
Från tyskt håll göres gällande, att även
Lausanne-överenskommelsen kommer att verka starkt
nedtryckande på tyskt affärsliv, i det villkoren för
slutlikviden kunna väntas komma att försvåra de tyska
kreditmöjligheterna, ända tills den sista tranchen av
dessa nya skadeståndsobligationer emitterats senast år
1947. De tre milliarderna skola emitteras till en kurs
av lägst 90 proc. och, därest dessa icke kunna effektivt
placeras på världsmarknaden inom nyssnämnda tid,
upphör skadeståndsskyldigheten utan vidare. Den
effektiva förräntningen på dessa obligationer blir cirka
5 3/4 proc. Så länge som nya trancher, så snart
marknaden tillåter emissioner till 90 proc., kunna väntas,
är det tydligt, att marknadskursen på tyska
statsobligationer icke kommer att stiga över nämnda
emissionskurs. Detta måste medföra, att den för andra
obligationer krävda förräntningen måste bli ännu högre och
att räntefoten inom landet till förfång för hela
näringslivet måste ligga mycket högt. Visserligen har utlandet
gjort synnerligen tråkiga erfarenheter beträffande
kapitalplaceringar i Tyskland under senare år, men det är
högst sannolikt, att en förbättring av konjunkturen
och en framtida högkonjunktur kommer att mycket
snabbt återställa den tyska krediten. Åtminstone blir så
fallet, därest man lyckas att hålla fast riksmarken, låt
vara med sådana konstgrepp som f. n. vid guldet och de
stora för tillfället genom moratoriet fixerade privata korta
krediterna icke behandlas allt för omilt vid stundande
uppgörelse om desamma. Den kraftiga ansvällningen
av utländska krediter till Tyskland före 1831 visar tydligt,
huru lätt man har att övervinna minnet av tidigare
förluster. En stabilisering av de politiska förhållandena
runt om i världen, som ju brukar följa med en
högkonjunktur, torde även för Tysklands del medföra den
inre konsolidering, som utgör en viktig betingelse för
utländska krediter såväl till staten som privata
företagare. I en dylik situation torde en ökning med 3
milliarder av den utländska skuldsättningen, som f. n.
uppgår till cirka 27 milliarder guldmark icke utgöra
något hinder för att tyskt näringsliv skall kunna
blomstra. Vid bedömande av Tysklands läge i en
förbättrad konjunktur måste man beakta, att Tyskland
just genom det stora kapitaltillskottet från utlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:13:03 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932a/0320.html
