Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 33. 13 aug. 1932 - Notiser - Elektromobilen återkommer - Instruktionskurserna för bergsprängare - Litteratur - Anmälan: Mechanical Testing of Materials of Construction, av Schlyter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ävenså i de flesta fall tillräckligt vid varudistribution
inom ett stadssamhälle. Om också hastighet och
aktionsradie i vissa fall torde innebära en begränsning
i elektromobilernas användningsmöjligheter, bjuda dessa
fordon på bestämda fördelar gentemot bensinbilarna:
de äro lättskötta och gå ljudlöst samt fördärva ej luften
på gatorna.
I den mån landsvägarna förbättras, kommer elektromobilen
till användning även i landsvägstrafiken. Denna
användning är dock åtminstone tillsvidare begränsad
till lastvagnarna. Den jämförelsevis ringa
maximihastigheten och aktionsradien gör den ackumulatordrivna
personbilen mindre ägnad till trafik utanför en stads gränser.
Instruktionskurserna för bergsprängare. Det
alltjämt stegrade antalet olyckor vid sprängningsarbeten,
framförallt vid de många vägbyggnadsarbeten, som
nu bedrivas landet runt, har väckt allvarliga
bekymmer hos de myndigheter, som närmast hava att
vaka över ett effektivt arbetarskydds genomförande.
Men även riksförsäkringsanstalten har under senare
år haft känningar av de många sprängningsolyckorna.
Det har stått klart, att sprängningsolyckorna icke äro
att tillskriva några särskilt stora risker hos de här i
landet använda sprängämnena och tändmedlen som
sådana, då dessa måste anses vara av mycket hög
kvalitet även beträffande säkerheten vid
användningen. Däremot har det länge varit uppenbart, att
sprängämnena användas och sprängningsarbetet
utföres med en mången gång upprörande vårdslöshet.
För att råda bot på detta missförhållande har
socialstyrelsen utfärdat "råd och anvisningar vid utförande
av sprängningsarbeten", men det har visat sig svårt
att bringa dessa till allmännare kännedom och ej
minst att hos bergsprängarna inpränta vikten av att
anvisningarna följas.
Det mest effektiva sättet att nedbringa antalet
olycksfall på detta område skulle otvivelaktigt vara att
av varje bergsprängare fordra en viss kompetens,
helst förvärvad vid någon av ett statligt organ
anordnad utbildningskurs, i enlighet med vad som är
fallet på flera ställen i utlandet. En sådan utbildning
skulle dock medföra vidlyftiga anordningar och stora
kostnader och torde därför ej kunna genomföras under
nuvarande förhållanden. För att emellertid i
görligaste mån söka råda bot för dessa missförhållanden
har statens sprängämnesinspektör, civilingenjör
Gottfrid von Feilitzen, tagit initiativ till de i sommar av
Nitroglycerinaktiebolaget anordnade instruktionskurser
för bergsprängare vid sin fabrik i Gyttorp, om vilka
Teknisk tidskrift tidigare lämnat meddelanden. Två
sådana kurser, vardera omfattande 3 dagar, hava
hållits, och dessa voro besökta av sammanlagt 120
bergsprängare från olika delar av landet. Särskilt har
statens arbetslöshetskommission visat stort intresse
och sänt ej mindre än 60 av sina bergsprängare som
deltagare. Vid dessa kurser meddelades kännedom om
sprängämnenas och tändmedlens egenskaper och användning.
Följande föredrag höllos: "Sprängämnenas, tändmedlens
och tändningsmetodernas tekniska utveckling",
"Gällande författningar angående sprängämnen", "De
moderna sprängämnenas viktigaste egenskaper och
användning", "Tändmedlen, deras egenskaper och
användning", "Olika slag av sprängningsarbeten, skottens
ansättning och laddningarnas storlek, sprängämnesåtgång
m. m.", "Sprängningsarbetets utförande,
särskilt med hänsyn till förebyggande av olycksfall" samt
"Efterlevnaden av socialstyrelsens föreskrifter".
Dessutom demonstrerades sprängämnenas och tändmedlens
egenskaper och undersökning, underjordiskt
sprängningsarbete, sprängning i öppna skärningar med laddning
i vanliga borrhål och i gryta, sprängning av lösa
stenar med och utan borrning, jordsprängning,
stubbsprängning och undervattenssprängning.
Inspektor för kursen var statens sprängämnesinspektör,
civilingenjör Gottfrid von Feilitzen, och som
kursledare fungerade ingenjör R. Carlstedt.
Nitroglycerinaktiebolaget hade nedlagt ett
synnerligen förtjänstfullt arbete på att göra dessa
instruktionskurser så lärorika och givande som möjligt och
att söka bibringa deltagarna förståelsen för hur
nödvändigt det är att vid allt sprängningsarbete tillämpa
största möjliga försiktighet och omtanke.
Mången gammal bergsprängare kom nog till kursen
i den tron, att han ej kunde ha mycket att ytterligare
lära i sitt fack, men det visade sig snart, att intresset
hos samtliga deltagare var mycket stört och att
belåtenheten med vad man fått se och lära var allmän.
Man torde få betrakta dessa instruktionskurser som
ett steg i rätt riktning, och det är därför, med
hänsyn till möjligheterna att därigenom uppnå en
minskad olycksfallsfrekvens, i hög grad önskvärt, att
liknande kurser årligen återkomma, om möjligt i ökad
omfattning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
