Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 34. 20 aug. 1932 - Notiser - Framväggseffekten - Svenska gasverken under år 1931
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1/50000 mm, dvs. 60 atomdiametrar. Synbarligen är
skikttjockleken olika allt efter behandlingssättet och
når vid "bakväggslikriktare" särskilt höga värden.
Även vid blygianslikriktare kan detektorverkan
sannolikt hänföras till bildandet av kemiskt olikartade,
dåligt ledande ytskikt.
Huruvida två metaller, som skiljas åt av ett tunt,
dåligt ledande skikt, ävenledes visa osymmetri (eller
åtminstone ett visst beroende av spänningen) i fråga
om övergångsmotståndet, är tills vidare ej fullt
klarlagt. Om två, av ett spärrskikt skilda halvledare vet
man däremot redan, att det skenbara övergångsmotståndet
hastigt sjunker vid tillväxande spänning. Dock
kan man, när det är fråga om ett och samma ämne,
icke särskilja någon speciellt gynnsam strömriktning.
Slutligen hava de nyaste undersökningarna (av I.
Waibel) visat, att approximativt samma spärrmotstånd,
som framkallas vid kontakten mellan kopparoxidul
och metall, även uppträder, när man bringar oxidulplattan
i beröring med en elektrolyt. Då elektrolyten
å sin sida förmår framkalla eller förändra spärrskikten,
så uppstå här intressanta beröringspunkter med de
elektrolytiska överspänningarnas och korrosionens
problem.
För tolkningen av spärr- och likriktarverkan
antages nu en mekanik, som motsvarar en sorts
elektronemission från ledaren genom spärrskiktet. Detta
har den verkan, att av de från bägge sidorna utsända
elektronerna i varje fall endast en liten bråkdel
intränger i den andra ledaren, men då en metall
innehåller vida mera emissionselektroner än en halvledare,
så kunna de strömmar man erhåller under inverkan
av en på spärrskiktet anbragt spänning vara oerhört
olika i de skilda riktningarna.
Alla här nämnda undersökningar och upptäckter
angående beskaffenheten hos det likriktande
spärrskiktet hava något gemensamt med en annan effekt,
som åren 1927–1928 undersöktes av olika forskare
och som beskrivits i sina huvuddrag, nämligen
spärrskikt-fotoeffekten. Denna består däri, att ljus av
olika våglängder förmå frigöra elektroner i en
halvledare, som via ett spärrskikt gränsa till en ledare.
Då spärrskiktet för de normala ledningselektronerna,
i motsats till dessa fotoelektroner, betyder ett stort
hinder, kan icke en sådan elektronström liksom inuti
en halvledare genast upphävas genom inre
kortslutning; i stället låter sig en del avledas utåt. Genom
inverkan av ljus på en spärrskikt-fotocell kan man
alltså framkalla en elektrisk ström.
Spärrskikt-fotocellen har tillvunnit sig tekniskt
intresse på grund av det förhållandet, att man tack vare
cellen är i stånd att utan batteri och förstärkare och
med hjälp av endast ett någorlunda känsligt
mätinstrument utföra en hel del mätningar beträffande
ljusstyrka, färg och grumlighet hos föremål, vilka
mätningar äro av vikt i den kemiska industrien,
vattenledningsverk m. m. Man begagnar sig här, alltefter
det spektralområde, inom vilket man arbetar, av olika
celler, vilka dock samtliga grunda sig på
"framväggs-effekten", dvs. ha ett spärrskikt, anbragt på gränsen
mellan en halvledare och en genomskinlig metallhinna.
Ljuset intränger genom metallhinnan och spärrskiktet
i halvledaren och utlöser vid dennas framvägg de
elektroner, som utgöra den fotoelektriska strömmen.
Hittills hava kopparoxidul- och selenceller av detta slag
konstruerats, vilka hava sin största känslighet i grönt,
resp. gult, ljus. Ytterligare framväggsceller med
största känslighet i ultraviolett och infrarött torde
följa.
Den fysikaliska utforskningen av spärrskikt-fotoeffekten
erbjöd in i det sista många överraskningar.
Mycket anmärkningsvärt var redan det höga
elektronutbyte hos effekten som iakttogs i kopparoxidulceller;
man fann, att vid den gynnsammaste våglängden upp
till 50 % av de elektroner, som genom ljusets inverkan
kunde utlösas ur oxidulen, verkligen genomträngde
spärrskiktet. Då de flesta av dessa elektroner utlösas
på tämligen stort avstånd från spärrskiktet, följer
härav en oväntad genomträngningsförmåga hos
fotoelektronerna såväl genom halvledarens yttre
gränsområde som även genom spärrskiktet självt, ehuru
detta skikt synes genomsläppa endast en försvinnande
liten del av de vanliga ledningselektronerna.
Frågan om huruvida spärrskikt-fotoströmmen
förändras, när man applicerar en yttre spänning
(förspänning) å spärrskiktet, har man först på senaste tid
kunnat klargöra, nämligen så, att man lyckats
undersöka framväggsceller utan spärrskikt och därigenom
kunnat särskilja den eventuella inre fotoeffekten hos
halvledaren från spärrskikt-fotoeffekten. Det visade
sig, oväntat nog, att den inre fotoeffekten i alla hittills
undersökta fall varit försvinnande liten i förhållande
till spärrskikt-fotoeffekten, så att numera även de
höga fotoelektriska sekundärströmmar, som (vid
applicerandet av förspänningar om några volt, vilka under
vissa förhållanden utlösa 1 000 gånger mera elektroner
än ljuset) genomtränga spärrskiktet, måste uppfattas
som rena spärrskiktfotoströmmar.
Svenska gasverken under år 1931. I den nyligen
utkomna Svenska gasverksföreningens årsbok för år 1932
(del I) återfinnas dels statistiska uppgifter angående
gasverkens drift under fjolåret, dels redogörelser för
de viktigaste tekniska förändringarna vid de olika
gasverken samt slutligen en rad uppsatser i ämnen,
aktuella för gasverkens ekonomi och drift.
Under fjolåret hade 37 av landets samhällen (Stockholm
med förorter räknas därvid som ett samhälle)
tillgång till gas, och dessa samhällens sammanlagda
befolkningsnumerär uppgick till 1 593 572 personer.
Huvudledningarnas längd utgjorde i hela landet 1 955
km, antalet mätare 386 048, därav 172 550, eller 44,7 %,
automatmätare. Antalet anslutna apparater utgjorde
442 744, därav 185 086 spisar och stekugnar samt 24 846
varmvattenapparater. Antalet lyktor för gatubelysning
var 11 185, motsvarande 21 735 brännare. Av dessa
voro ej mindre än 14 907 st. invertbrännare.
För gasframställningen förbrukades 508 904 ton
gaskol, vilka lämnade 183 mill m3 gas, en ökning från
föregående år med 5,39 %. Koksutbytet utgjorde 2,77
mill. hl och utbytet av tjära 20 516 ton, dvs. 40,3 kg
pr ton förgasade kol. Av ammoniak, svavelsyrad och
kaustik, tillverkades 3 435 ton.
Gasförbrukningen utgjorde 182,7 mill. m3, innebärande
en ökning med 6,51 % från föregående år. Pr invånare i
de gasförsedda samhällena utgjorde förbrukningen
114,7 m3, pr km huvudledning 93 500 m3. Den enskilda
förbrukningen pr mätare var 320 m3.
Gasverkens anläggningskostnader utgjorde 102,9 mill.
kr., det bokförda värdet av anläggningarna 39,5 mill.
kr., inkomsterna 30,6 mill. kr., utgifterna 21,7 mill.
kr. och bruttovinsten 8,9 mill. kr.
Beträffande de under åren vidtagna utvidgningarna
och förändringarna vid gasverken må följande nämnas:
Vid Stockholms gasverk har koltornets lyftverk
utbyggts och en hammarkvarn för finmalning av kol
installerats; dess kapacitet är 60 ton/tim. Ett tredje
kammarugnsbatteri om 14 kammare har tagits i drift.
En ny kokssläckningsanläggning har ersatt de gamla
rörliga släckningstornen. Numera uttryckes koksen
i en normalspårig vagn med längden ca 12 m och
rymmande 11 ton. Vagnen skjutes av ett elektriskt
lok in i ett fast släckningstorn, där koksen under ca
1 1/4 min. överstrilas med vatten. Vagnens tömning
sker över ett transportband, som vidarebefordrar den
släckta koksen till krosshuset. Vidare har ett nytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
