Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 35. 27 aug. 1932
- På glid?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
HÄFT. 35 ÅRG. 62 27 AUG. 1932
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN
INNEHÅLL: På glid? – Nydqvist & Holms turkiska leveranser, av ingenjör Bengt Sjölin. –
Skånemässan 1932. – Notiser. – Sammanträden.
PÅ GLID?
När det ekonomiska livets kondottiärer bege sig
ut på erövringståg, exempelvis till något av
Balkanländerna med dessas ofta tilltrasslade och
svåröverskådliga förhållanden, sker introduktionen
gärna genom någon av landets söner. Icke vem
som helst duger härtill. Det måste vara en person
beprövad i mångahanda ekonomiska ting och med
ingående kännedom om den politiska
irrgångssalongens alla vinklar och vrår. Förhandlingar
inledas med vederbörande myndigheter, det må nu
gälla koncession för en järnväg, ett kraftföretag, en
vattenledning eller någon annan allmännyttig
inrättning. Konversationen går till en början trögt.
Det är mycket motstånd att övervinna, men detta
lyckas så småningom. Till slut fordras endast
vederbörande ministers medverkan, och saken är klar.
Introduktören lägger sin panna i bekymrade veck
– ministern är icke fullt med på noterna, han
måste dock se till att landets intressen och folkets
"selvfölelse" icke åsidosättas. Han har dessutom
namn om sig att vara fullkomligt omutlig. Men
det skulle kunna tänkas ge honom en välvillig
inställning, om man skänkte en större slant till hans
parti. Pengarna komme ju icke honom till godo, i
annan mån än att de vid nästa val verkade för hans
kvarblivande i ämbetet, och detta vore ju enbart
till landets båtnad.
Det finns ingen anledning för en ingenjörstidskrift
att fördjupa sig i dagspolitiska spekulationer.
Men frågan har en annan och betydelsefullare
aspekt – en eventuellt slappnande känsla på skilda
håll inom de ledande skikten för det moraliskt
lämpliga och anständiga.
Det är våra ekonomiska storföretagares ensak, när
de tävla med andra på främmande mark, om de taga
seden dit de komma. Det vare heller ingen
företagare eller annan här hemma förbjudet vid
förhandlingar med myndigheter och inflytelserika
konstellationer, att genom frankt uppträdande och goda
sakskäl samt under normala umgängesformer förvärva
dessas välvilliga inställning. Men det finns
umgängesformer, som icke kunna tillåtas, otillbörliga
tjänster mot gentjänster av direkt eller indirekt
ekonomisk innebörd och räckvidd. De flesta
människor äro så funtade, att omedvetet kritiken
avtrubbas och välviljan ökar i proportion till åtnjuten
uppmärksamhet.
Det finns inga belägg på att kravet på gentjänster
slagit djupare rötter i vårt offentliga liv bland
myndighetspersoner och folkvalda representanter. Men
man har inför allt, som blottats under den senaste
tiden, rätt att tänka "när sådant kan hända på
det friska trädet – – –". Tyvärr har det hänt
förr. Gamle Odhner har vissa antydningar om föga
uppbyggliga förhållanden under gången tid. En om
än blygsam försumpning i denna riktning vore till
det nutidiga samhällslivets och därmed näringslivets
egen obotliga skada. Tillfälliga framgångar ha mer
än en gång köpts för dyrt.
Den primära orsaken till de moraliska
konfliktsituationer som uppkomma ligger klar nog. Man har
att räkna med människor sådana de äro. En god
intellektuell utrustning, som möjliggör en krävande
verksamhet och medför större eller mindre
inflytande i ena eller andra avseendet, kan paras med
ett sinne mottagligt för dårande påverkan från
kretsar med råd och lägenhet att upprätthålla en
"oklanderlig" social standard. En blygsam inkomstnivå
kan belastas av studieskulder och andra
förpliktelser. Detta å den ena sidan. Å den andra en på
ekonomiska mål starkt inriktad företagaranda, av
ofrånkomlig betydelse för hela vår materiella
försörjning, vilken företagaranda strävar att förvärva
alla goda krafters direkta eller indirekta medverkan
för främjandet av egna syften.
Det är arten och omfattningen av denna indirekta
medverkan och betalningen härför det närmast
gäller. Reellt och formellt sett variera
förhållandena obegränsat. Från ett lojalt och i alla
avseenden oantastligt tillhandagående med
sakupplysningar, expertis samt personlig erfarenhet och
omdöme mot normalt konsulent- eller styrelsearvode
gå variationerna via otillbörliga upplysningar och
pressade bedömanden hela skalan igenom, fram till
det medvetet välvilliga ställningstagandet mot
kontant valuta.
På sistnämnda förhållande behöver icke spillas
några ord. Det är mellanetapperna, som äro de
försåtligaste och farligaste. De beträdas oftast under
formellt oantastliga former till och med i enfald
eller god tro. När de påtalas, utvecklas en
häpnadsväckande skicklighet att göra svart till vitt.
Omdömet förvillas, rättsmedvetandet uppluckras och
moralen är på glid.
Värdet av en god moral i förhållandet mellan den
enskilda företagsamheten och det allmännas
företrädare är i varje fall på våra breddgrader ännu så
länge axiomatisk. Möjligen kunna etiska bevis
förebringas av den i moralfilosofi bevandrade. Härtill äro
vi icke mäktiga. Den vanliga människan får nöja sig
med att peka på vad hon själv tror och tycker och
på en i folkmedvetandet djupt rotad uppfattning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:13:03 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932a/0339.html
