Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 35. 27 aug. 1932 - Nydqvist & Holms turkiska leveranser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som växellok kan betraktas som ändamålsenligt. De i diagrammen inlagda
vagnviktskurvorna visa med vilken hastighet en viss vagnvikt kan
framföras i olika stigningar.
En jämförelse i detta avseende mellan de olika loktyperna ger tab. 2.
Beträffande lokens detaljkonstruktioner skall i detta sammanhang endast
nämnas, att de i allmänhet äro utförda efter gängse lokomotivprinciper. För
de båda sexkopplade loktyperna hava i många fall svenska
standardkonstruktioner använts.
Samtliga loktyper hava slidreglering enligt
Heussingers system. Cylindrarna äro försedda med
överströmningsanordning och luftventiler.
Tryckluftbroms av system Knorr finnes å
samtliga typer och därjämte handbroms. Dessutom äro
tenderloken utrustade med mottrycksbroms för
cylindrarna, s. k. Riggenbachbroms. Buffertarna äro
hylsbuffertar av system Siegen. Luftsandningen
är av Knorrs system. Vidare äro loken utrustade
med injektorer och smörjpressar av Friedmanns
system samt tenderloken med registrerande
hastighetsmätare, typ Haushälter-Rezny.
Loken littera G-82 och G-10 äro försedda med
matarevattenförvärmare, system Knorr. Ett antal G-82
lok hava dock på försök blivit försedda med
Friedmanns avloppsinjektorer i stället för förvärmare.
Kontroll.
Som kontrollant för tillverkningen har å turkiska
regeringens vägnar allt från början tjänstgjort
Regierungsbaurat Friedrich Corts från tyska
riksbanorna. Jämte honom hava tidvis en del yngre
turkiska ingenjörer varit detacherade dit,
huvudsakligen i studiesyfte.
När kontrollanten på våren 1927 anlände till
Trollhättan, var det ju ganska angeläget att innan
tillverkningen sattes igång få närmare klarlagt, huru
kontrollen skulle ordnas och i vad mån den kunde
betjäna sig av nyare principer för lokomotivtillverkningen.
De standardiseringssträvanden, som utmärka vår
tid, hava framträtt även inom lokomotivområdet
icke bara i Sverige utan kanske framför allt i
Tyskland, där en stor kommission sedan tiden efter
världskriget varit verksam i samband med arbetet
på de s. k. "Einheitslokomotiven".
Dessa tyska standardiseringssträvanden beröra
såväl konstruktion som tillverkning. Det var därför
en rätt naturlig åtgärd av vederbörande
kontrollmyndighet att anmoda ett par representanter för de
tyska normaliseringssträvandena att lämna en
redogörelse för de åtgärder, som vidtagits i Tyskland i
detta syfte.
Det ligger utanför ramen för denna redogörelse att
närmare ingå härpå, men det kan ha sitt intresse att
höra att vi både beträffande konstruktionsdetaljer
och tillverkningsprinciper redan länge tillämpat de
nya tyska idéerna, t. e. att sätta armaturen icke
direkt på pannan utan på därvid fastnitade brickor
och att för tillverkningen tillämpa ett bestämt
toleranssystem med tillhjälp av Johanssons måttsats.
Denna sistnämnda har varit i bruk hos Nohab i ca
Fig. 4. 2-6-0 koppl. godstågslokomotiv. |
Fig. 5. 0-6-0 koppl. växellokomotiv. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>