Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 36. 3 sept. 1932
- Ingenjören som föredragshållare, av J. von Sydow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
HÄFT. 36 ÅRG. 62 3 SEPT. 1932
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN
INNEHÅLL: Ingenjören som föredragshållare. – Nydqvist & Holms turkiska leveranser, av ingenjör Bengt
Sjölin. – Ekonomisk översikt. – Notiser. – Sammanträden.
INGENJÖREN SOM FÖREDRAGSHÅLLARE.
På ingenjörens lott faller ofta att hålla föredrag
rörande tekniska ämnen icke blott inför ett
auditorium på ungefär samma tekniska bildningsnivå som
föredragshållaren utan även inför åhörare, som äro
mer eller mindre analfabeter på det tekniska området.
Det rör sig kanske om någon ny uppfinning, som
väckt sådant uppseende och intresse, att alla vilja ha
reda på saken om icke av annat skäl så av ren
nyfikenhet. I andra fall gäller det en ny teknisk
produkt, som skall göras känd inom vida kretsar för att
säkerställa en större avsättning. Man skickar kanske
då ut någon föredragshållare, som inför vissa
inbjudna eventuella framtida förbrukare på olika
platser lämnar alla nödiga uppgifter med eller utan
demonstration av saken ifråga. Metoden kan i många
fall ge utmärkta resultat, om saken ordnas på rätt
sätt. Och det rätta sättet är givetvis härvidlag, att
föredraget utformas så, att det fullt håller sig på
åhörarnas nivå, så att de förstå det, som säges. Men
hur är det i verkligheten? Den, som närmare tänkt
härpå vid åhörande av tekniska föredrag, kan nog
intyga, att mycket brister i framställningen, och man
kan tyvärr säga, att ingenjörerna ofta äro ganska
dåliga föredragshållare. Förhållandet är ungefär
enahanda beträffande tekniska uppsatser skrivna för
reklamändamål och avsedda att distribueras till den
stora allmänheten.
När man hör en ingenjör hålla ett tekniskt föredrag
för en bredare publik bestående mer eller mindre av
lekmän, kan det ej hjälpas, att man omedvetet ibland
kommer att tänka på medeltidens katolska
gudstjänst, som hölls på latin, så att i regel endast ett
fåtal lärda begrepo vad som sades. Kanske fingo
åhörarna någon liten behållning av gudstjänsten i
form av en viss andaktskänsla inför mässhakar,
rökelsekar, sång och ceremonier av olika slag, men
mycket mer blev det nog ej.
Ingenjören gör sällan som Fridolin: "talar med
bönder på böndernas sätt men med lärde män på
latin." Allt för ofta blir det mest latin. Tyvärr
bortser ingenjören ej vid sådana tillfällen från att
han är ingenjör. Han strör omkring sig med
tekniska termer och använder gärna formler, ja, t. o. m.
högre matematik. Han själv förstår ju allt det där
så bra. Det är dagligt bröd för honom, men han
glömmer, att allt detta är fullkomligt meningslöst för
åhörarna, och det hela måste för dem bli infernaliskt
tråkigt och endast till en mindre del förståeligt. Jag
anser för övrigt, att man även inför ett tekniskt
auditorium bör använda så litet formler, differentialkalkyl
o. d. som möjligt utan spara detta för skrivna
utförliga avhandlingar.
Många ingenjörer säga helt säkert: "Det där är
bara dumt prat, så är det ej alls utom i rena
undantagsfall." Men tänk efter litet närmare. Jag har
haft särskild anledning tänka därpå, och tror att det
tvärtom ganska ofta brister. Blott ett par exempel.
För ett par år sedan hölls ett föredrag beträffande en
friktionskoppling, till vilket föredrag man inbjudit
hantverkare, montörer, bilreparatörer m. fl. Av
auditoriet utgjorde ingenjörerna säkerligen ej mer
än ett par procent. I föredraget förekommo ideligen
"vridmoment", "torsionsmoment", "tröghetsmoment"
utan någon som helst förklaring över betydelsen av
dessa ord. Lyckligtvis åtföljdes föreläsningen av
demonstrationer. Endera skulle dessa ord icke alls
använts eller ock skulle från början ordens betydelse
klargjorts. – För icke länge sedan utkom en liten
broschyr, skriven av en elektrisk ingenjör för
lantbrukare angående elektriciteten i lantbrukets tjänst.
Där förklarades först på två å tre sidor betydelsen
av effekt, energi, kW, kWh etc. Allt som sades var
visserligen fullt riktigt, tekniskt och logiskt
framställt men förfärligt tungrott. På samma sätt
förförklarades kvarttimmemaximalmätares samt andra
registrerande mätares funktion, och jag vill icke
förneka, att en lantbrukare med gott huvud, energi och
vetgirighet kunde av det anförda fullt sätta sig in
i och förstå vad som avsågs, men jag tvivlar i allra
högsta grad på, att mer än möjligen en försvinnande
procent av läsarna orkade med att arbeta sig till
kunskapen och varför? Jo, allt var taget helt
teoretiskt och abstrakt utan ett enda förklarande och
jämförande exempel från lantbrukarnas värld. Med
litet god vilja skulle man med dylika exempel
underlättat saken för läsarna i mycket hög grad, och det
hade ej varit svårt. Jag träffade för övrigt senare
en lantbrukare, en studerad, begåvad och intresserad
man, och frågade honom, om han läst broschyren i
fråga? Jo, det hade han. Nå, hade han förstått
det teoretiska resonemanget? Nej, han hade ej
orkat med det. Elektriciteten är i här omskrivna
hänseende kanske svårare än andra ämnen, och i
många fall förklaras fenomenen lättast genom
diagram och formler, men för den, som ej lärt sig och
är van använda dessa blir alltsammans lätt latin –
han förstår nästan ingenting. Men lika säkert är,
att elektriska lika väl som andra tekniska ämnen
med god vilja och övning i regel kunna
framställas så, att de bliva förståeliga och njutbara för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:13:03 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932a/0347.html
