Teknisk Tidskrift / 1932. Allmänna avdelningen / 343 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 36. 3 sept. 1932 - Notiser - Selenfotocellen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

326 f.) i gränsytan mellan selenskiktet och en mycket
tunn hinna av ädel metall. Cellen arbetar därför även
utan förspänning, ty ljuset utlöser fotoelektroner i
selenskiktet, vilka genomtränga spärrskiktet mellan
selenen och ädelmetallen och framkalla en ström i den
yttre strömkrets som uppstår, om selen och metall
förbindas med varandra (den s. k. f ramväggseffekten).

Cellens konstruktion framgår av fig. 1. Selenskiktet
är smält på ett underlag av järn; metallhinnan har
åstadkommits med katodförstoftning. Innan
metallhinnan appliceras, spritsas en metallring på selenytan.
Selenskiktet utgör den ena, metallringen den
andra elektroden i fotoelementet.

Fig. 1. Schematisk bild av Selenfotocellen. 1. Selenskikt. 2. Påspritsad metallring. 3. Genomskinlig hinna av ädel metall.

Fig. 2 anger sambandet mellan elementets
emk och belysningen, fig. 3 fotoelektriska
strömmens styrka vid olika belysningar och olika
motstånd i den yttre strömkretsen. Fig. 4 visar
elementets watteffekt i förhållande till motståndet
i yttre strömkretsen. Maximum ligger vid ca
150 ohm. Fig. 5 anger förhållandet mellan
avgiven fotoelektrisk effekt och det på cellen infallande
ljusets våglängd. Maximum ligger vid ca 600 mµ.
Mätningar angående cellens beroende av frekvensen ha
visat, att det mänskliga talets frekvenser ligga väl till
för cellen, varför den kan användas för ljudfilmen. Om
den även kan användas för televisionen, sammanhänger
med frågan om huruvida dess egenkapacitet kan nedbringas.

Vid belysning på 1 m avstånd med nedannämnda
ljuskällor ha följande värden på den fotoelektriska
strömmen (i µA) erhållits:

Ljuskälla	Stor cell	Liten cell
Glimlampa . . .	0,013	0,004
Glödlampa 25 W . . .	5,1	1,2
Glödlampa 40 W . . .	8,1	1,9
Glödlampa 60 W . . .	13,8	3,6
Glödlampa 75 W . . .	17,1	4,6
Glödlampa 200 W . . .	76,8	19,7
Kinolampa 500 W . . .	445,5	86,0

Till ovanstående kan anmärkas, att glödlampornas
ljusstyrka ej är proportionell mot deras effektförbrukning.
Direkt solljus från molnfri himmel en dag i juli
framkallade i en stor cell, ansluten till en galvanometer
med l ohm motstånd strömstyrkan 30 mA.

Fig. 2. Sambandet mellan fotoelementets emk och belysningen.

Fig. 3. Fotoelektrisk ström vid olika belysningar och olika motstånd i yttre strömkretsen.

Fig. 4. Elementets effekt i förhållande till motståndet i yttre strömkretsen. Belysning 8 000 lux medelst glödlampa.

Även med användande av relativt små glödlampor
kan man alltså i selencellen erhålla strömstyrkor av
sådan storlek, att de kunna direkt avläsas å känsliga
visarinstrument. Dessa kunna för belysningsmätningar
graderas direkt i lux. Vid belysningsstyrkor av t. e.
1 000 lux kan man erhålla spänningar av
storleksordningen 0,1 V. Med hjälp av tillräckligt känsliga reläer
kan man alltså utan extra förstärkning låta den
fotoelektriska strömmen direkt påverka regleringsorgan för
olika ändamål, förutsatt att cellen användes så, att
optimum av dess egenskaper utnyttjas. Är förstärkning
av något skäl ofrånkomlig, säges denna kunna ordnas

Fig. 5. Sambandet mellan fotoelementets watteffekt och det påfallande ljusets våglängd vid belysning med volframbåglampa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>