Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 41. 8 okt. 1932 - Kolpulvereldning vid industrianläggningar, av H. Aldendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brännkammarebelastningen, och eldstadens dimensioner kunna
reduceras genom den förkortning av förbränningsvägen,
som erhålles i och med övergång från U- till L-formig låga.
Härigenom banades en ny väg för konstruktion av
själva brännkammaren, i det att denna kan utföras
helt utan eller med ett jämförelsevis lätt tak (fig. 3).
Genom att eldstadskonstruktionen kunde utföras
billigare ställde sig ombyggnaden av äldre pannor till
pulvereldning ofta förmånlig, där detta förr på grund
av de höga kostnaderna ofta icke var ekonomiskt berättigat.
Övergången till ökade ångtryck, större eldstäder
och högre belastning av eldytan samt möjligheten av
att utnyttja pulvereldningens intensiva strålning har föranlett
konstruktionen av strålningspannor, vilka framför allt utmärka
sig därigenom att brännkammare och panna äro lika höga och
sammanbyggda till ett organiskt helt, varigenom hela anläggningen blir
låg och billig (fig. 4).
Sedan virvelbrännaren föreligger i mera fulländad konstruktion,
har det efter många fåfänga försök lyckats få fram tillförlitligt
arbetande pulvereldningsanordningar för pannor med inre
eldstad. De inom en mängd industrier förekommande eldrörspannorna
kunna således numera även förses med kolpulvereldning.
Inbyggnad av kolpulvereldningsapparatur å en eldrörspanna
kan ske utan större ändringar (fig. 5). Eldstadens frontplåt med
tillbehör utbytes mot en ny, i vilken en virvelbrännare
inmonterats. Blandningen av kolpulver och luft tillföres brännaren i
axiell led från den framför eldstaden stående snabbroterande
kvarnen, blandas i flera etapper med luft och denna blandning
försättes genom särskilda anordningar inbyggda i brännarens inre i
sådan rotationsrörelse, att en kort stark flamma uppkommer. Främre
delen av eldstaden är beklädd med chamott, som, där
inklädnaden slutar, bildar en upphöjning avsedd att förhindra att den
smälta askan flyter in i det oskyddade eldröret. Den slagg, som
samlas inom chamottfodret, uttages i trögflytande form genom en
askugnslucka i den nya frontplåten. För att avlägsna flygaskan
från eldröret och från pannans rökgaskanaler användes
sotblåsningsapparater, vilka allt efter bränslets askhalt med bestämda
tidsmellanrum användas för att befria nämnda eldrör och kanaler
från flygaska.
 |
Fig. 3. Kolpulvereldad vattenrörångpanna med resolutorkvarn och virvelbrännare. |
|
Fig. 4. Jämförelse mellan utrymmesbehovet för en vanlig vattenrörångpanna och en modernt byggd strålningsångpanna, båda försedda med kolpulvereldning. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
