Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 44. 29 okt. 1932
- Några hållpunkter vid bedömningen av det svenska konjunkturläget, av Johan Åkerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
HÄFT. 44 ÅRG. 62 29 OKT. 1932
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN
INNEHÅLL: Några hållpunkter vid bedömningen av det svenska konjunkturläget. - Elektroindustrien under
lågkonjunkturen. – Den mekaniska verkstadsindustrien. – Konjunkturutvecklingen. – Konjunkturläget inom
kullagerindustrien. – Vérktygsmaskinindustrien. – Läget och utsikterna inom skeppsbyggnadsindustrien.
– Utsikterna för husbyggnadsindustrien i Stockholm. – Några synpunkter på den svenska kemiska industriens
läge. – Kräftstatistik. – Ingeniörsvetenskapsakademiens högtidssammankomst. – Notiser. – Sammanträden.
NÅGRA HÅLLPUNKTER VID BEDÖMNINGEN AV DET
SVENSKA KONJUNKTURLÄGET.
 |
Dr J. Åkerman.
|
Låt oss göra följande tankeexperiment: En i
ekonomiska ting förfaren person erhåller för tre år sedan den
upplysningen, att man står inför en världsdepression,
som under trettio månader endast visar allt
allvarligare utvecklingstendenser, att England och de
skandinaviska länderna härigenom tvingas att övergiva
guldmyntfoten och att vårt land därpå skakas av den vid denna
tidpunkt svårast tänkbara finanskatastrofen. Borde man icke med
dessa premisser ha väntat sig, att det ekonomiska
läget i Sverige skulle vara betydligt mycket svårare än
vad det nu förefaller vara? – Låt oss därpå tänka oss,
att en person, representerande den allmänna
meningen i ekonomiska kretsar för ett år sedan, då man
nyligen övergivit guldet och inställt sig på en
måttlig inflation, skulle få del av det kommande årets
produktionsutveckling i de nya pappersmyntfotländerna.
Skulle han icke förvåna sig över, att man i
dessa länder icke fått någon stimulans från
förändringen på det monetära området, utan därtill
faktiskt kommit i ett relativt mindre gynnsamt läge än
guldmyntfotländerna?
När redaktionen för denna tidskrift önskat inleda
sin enquéte över konjunkturläget inom den svenska
industrien med några nationalekonomiska
synpunkter, så tror jag mig bäst uppfylla detta öskemål
genom att söka besvara de båda ovanstående, ganska
paradoxala frågorna. Varför är den nuvarande
ställningen så mycket bättre, än vad man med de
angivna utgångspunkterna kunde vänta för tre år
sedan, och varför är den så mycket sämre, än vad
man för ett år sedan med de då givna premisserna
hade anledning att räkna med?
Den internationella bakgrunden.
Ett förklaringsförsök måste emellertid med
nödvändighet tecknas mot den internationella
konjunkturutvecklingens bakgrund, ty det är dock denna,
som i första hand bestämmer det svenska
händelseförloppet. Att därvid närmare gå in på
konjunkturväxlingarnas teori är i detta sammanhang
naturligtvis uteslutet. Vi skola endast följa
depressionens yttre konturer och. samtidigt anteckna den
mycket betydande åsiktsförändring beträffande
lågkonjunkturens natur, vilken utvecklat sig parallellt
med depressionens fördjupning; denna åsiktsförändring,
som återspeglats av den ekonomiska politiken,
har delvis orsakats av politiska och sociala
förhållanden: krisen har nämligen utnyttjats som
argument i striden om handelspolitiken, om skadeståndet,
om krigsskulderna och om det rådande ekonomiska
systemet. Att dessa mera politiskt än ekonomiskt
färgade argument som oftast icke visat sig mycket
värda, har redan i viss mån demonstrerats av det
faktiska konjunkturförloppet.
När man nu ser tillbaka över de år, som föregingo
1929 års internationella kris, skall man finna, att
dessa år helt och fullt uppvisade högkonjunkturens
centrala kännetecken: en stark stegring av den fasta
kapitalbildningen. Såsom framgår av tabellen, ökade
världens industriella produktion från 1926 till 1929
med nära 25 % – en oerhörd tillväxt. Nar man
påminner sig, att denna stegring sammanfaller med
en intensiv rationalisering av produktionsapparaten,
varvid en mängd fabriker och maskiner
utrangerades, inser man, att konstruktionen av fast
realkapital varit särskilt stor under denna högkonjunktur.
Strömmen av ny fabriksutrustning och nya
transportmedel växte alltmer, men med denna ökade fastlåsning
av sparkapitalet blev det med tiden alltmer uppenbart,
att man icke kunde överblicka deri rätta
proportionen mellan de olika nybildningarna. Med det
begynnande tvivlet om en del av nyinvesteringarnas
framtida räntabilitet framkom en minskad vilja hos
spararna att ställa en ökad mängd kapital till
förfogande; utan en sådan ständigt stigande ström av
sparmedel vore det omöjligt att fullfölja arbetet på
alla de nybegynta anläggningarna – att nedlägga
dem skulle innebära totalförlust. För någon tid
kunde man dock fullfölja den accelererade
uppgångsrör elsen med tillhjälp av bankernas
köpkraftsskapande förmåga, men även spekulationskreditens
ansvällning har en gräns, och när denna gräns
uppnåddes – närmast genom de formella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:13:03 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932a/0411.html
