Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 44. 29 okt. 1932
- Konjunkturutvecklingen, av Axel F. Enström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KONJUNKTURUTVECKLINGEN.
 |
Kom.-rådet A. F. Enström.
|
Ivrigare än någonsin diskuteras f. n. frågan om huru
den närmaste framtiden skall komma att te sig ur
konjunktursynpunkt. Skall prisrörelsen, som runt om i
världen varit stadd i fallande, kunna förväntas vända
riktning? Skall produktionen inom industrien åter komma
i gång och arbetslösheten bringas till återtåg? Skola
handel och kommunikationer kunna vänta lättnad och
avspänning?
I Amerika har under förhösten spårats en
ljusning i uppfattningen, men förhoppningarna ha
bleknat bort igen. I England, där i samband särskilt
med den lyckade lånekonverteringen en rätt
optimistisk inställning kunnat iakttagas, synes man
ännu benägen att tro, att Ottawakonferensens
resultat skola "göra susen". I Tyskland har regeringen
v. Papens initiativ till näringslivets stimulerande
funnit allmänt gensvar ute i landet, så att man var
och en i sin stad försöker att hjälpa till med "das
Ankurbeln des Wirtschaftslebens", en omtyckt
tidningsrubrik. Inom parentes är uttrycket så populärt,
att det för litet sedan avhölls en "Ankurbelungsball"
i ett större nöjesetablissemang i Berlin!
Vad skall man nu tro om fortsättningen för
världsekonomiens vidkommande i första hand och i
samband därmed för vårt eget lands näringsliv. En sak
torde väl numera vara ganska uppenbar, och det är,
att ett enstaka land icke kan undgå verkningarna
av de större konjunkturrörelserna, oavsett huru dess
ekonomiska struktur än i övrigt må vara beskaffad.
Ett annat sakförhållande har den senaste krisen
kraftigt understrukit, nämligen att konjunkturförloppet
i stort sett har någonting tvångsstyrt över
sig, och att enskilda ansträngningar till att påverka
detsamma äro dömda att misslyckas, även om de
försökas av så ekonomiskt mäktiga potentater som en
Farm Board, en Federal Reserve Board eller Förenta
staternas president och kongress. Lika litet som
de amerikanska stödåtgärder, som vid olika tillfällen
igångsatts, ha förmått påverka prisrörelsen, ha
sådana från t. e. brittiskt håll haft någon framgång.
Jag har för min del alltid gjort gällande, att
konjunkturväxlingarna i det stora hela till sin natur
icke äro kontrollerbara, utan komma över oss såsom
en kompakt massreaktion, vilken har en så
överväldigande verkan gentemot en individuell enhet
inom denna massa, att omkastningen ter sig såsom
automatisk och oundviklig. Den senaste krisen ger
en utmärkt illustration till förloppet. Hela
människomassan reagerar ensartat för prisrörelsen,
liksom ett vajande sädesfält ställer in sig för vinden.
Och prisrörelsen har i sig ett imperativt moment i
så måtto, att den är starkt beroende på naturaproduktionen,
vilken vi till skillnad från andra former
icke helt behärska. Krisen 1929 började i Amerika
såsom följd av översvallande vetelager, vilka sedan
hållits fyllda av goda skördar. Samma överproduktion
på naturaprodukter inom det brittiska imperiet
var kärnan i den engelska krisen. Likadant inom
flera andra nationalhushåll. Det kan inom denna
trånga ram icke bli fråga om att i detalj analysera
förloppet; endast några huvuddrag kunna
framhävas. När väl omkastningen i prisrörelsen skett,
framträda den föregående högkonjunkturens
inneboende svagheter i fråga om överkapitalisering etc.,
rörelsen fortsätter och kan icke hejdas med
"konstlade" medel. Ty såsom sådana uppfattas ur
mässpsykologisk synpunkt alla försök att på t. e.
penningepolitisk väg påverka prisläget. Blir det åter
knappt om brödfödan, då uppträder en prisstegring,
som man känner, att man kan lita på. Då kan man
träffa sina dispositioner, och när man det gör, så
betyda dessa psykologiskt ensartat inriktade
handlingar från alla små konsumenter upp till finansens
ledare, alla integrerade, att ett konjunktur uppsving
är i gång.
Kan något sådant väntas nu? Enligt min
uppfattning icke. Ty efter allt att döma är årets skörd
totaliter sett så stor, att en avtappning av gamla
spannmålslager icke kan ske och följaktligen är en
regel skjuten för en verksam prisstegring. Det har
besannat sig vad jag på statistisk väg tidigare
angivit skulle komma, nämligen att vi nu ha att göra
med en dubbel kris, dels den vanliga
konjunkturcykeln, som rör sig omkring 9 år, dels en med
mycket större räckvidd, spännande över 50 à 60 år.
Professor Heckscher har nyligen i en artikel i
Dagens Nyheter utvecklat några sidor av denna
dubbelsidighet i fenomenet, som i mycket motsvarar
min uppfattning av läget. Den långa uppsvingsperioden
från seklets början med dess överdrifter i
åtskilliga riktningar kommer att påfordra en ganska
lång anpassningsprocedur med i åtskilliga
avseenden omlagda produktionsförhållanden, en process
som icke förrän om ett eller annat tiotal år framåt
kan komma att avlösas av en ny stadig uppgång
för världskonjunkturen. Alla skäl tala dock för att
en sådan period ånyo kommer, och att vi alltså inte
precis nu stå vid den västerländska kulturens
undergång, som vissa pessimister velat göra
gällande. Men under denna reorganisationsperiod är
det all sannolikhet för att vi få en rekurrens av den
kortare konjunkturcykeln omkring mitten av detta
decennium. Senast 1934 torde vi ha att motse ett
skördeår med ovanligt dåligt utfall. När det kommer,
åtföljt av en prisstegring på spannmål och
naturaprodukter, då kommer det att verka som impulsen
till en omkastning i hela det ekonomiska livet, och
då komma de anpassnings- och reorganisationsarbeten
som nu pågå att få effekt, och de
inflationistiska strävanden, som nu ligga latenta och
samla spännkraft, att slippa loss och cykeln
fullbordas på vanligt sätt.
I botten på hela förloppet ligger det faktum, att
en stigande prisnivå är lika oumbärlig för
näringslivets expansion som syret för förbränningen.
Efter 1936 är att förvänta en ny regress, som då
ånyo kommer att samverka med den förut
omnämnda långa omdaningsprocessen.
Under den närmaste tiden kommer väl en långsam
förbättring av världsläget att äga rum såsom följd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:13:03 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932a/0422.html
