Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 29 okt. 1932 - Utsikterna för husbyggnadsindustrien i Stockholm, av Lennart Hellstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på pensionärers och små kapitalisters bosättning i
huvudstaden efter avslutad verksamhet i landsorten.
Möjligen kan man också draga några gynnsamma
slutsatser beträffande ökningen av folkmängden av
de under senare tiden stigande nativitetssiffrorna
för Stockholm.
Beträffande bostadsstandardens höjande så är
detta, i den mån ekonomiskt ljusare tider återvända,
ett socialt krav av stor räckvidd. Ännu rymmes
mer än 40 % av Stockholms befolkning i lägenheter
om högst l rum och kök och mer än 65 % i
lägenheter om högst 2 rum och kök, med en boendetäthet
för den första kategorien av över 1 1/2 innevånare per
eldstad och för den senare kategorien av cirka 1 1/4
innevånare per eldstad. Lägenheterna om högst 1
rum och kök utgöra i det närmaste 50 % av hela
lägenhetsbeståndet och lägenheterna upp till 2 rum
och kök 75 % därav. Återkomma bättre ekonomiska
tider, är det påtagligt, att man här har rätt att
– om icke räkna med – så åtminstone hoppas på
förbättrad standard. Under de sista 10 åren har
boendetätheten nedgått från 1,35 till 1,2 innevånare
per eldstad. Med utgående från nuvarande
innevånareantal skulle en fortsatt förbättring upptill 1,0
innevånare per eldstad kräva tillkomsten av cirka
100 000 nya eldstäder. På boendetätheten inverkar
i Stockholm även en omständighet, som icke direkt
sammanhänger med bostadsstandarden, nämligen
befolkningens ökning i de vuxna årsklasserna i
förhållande till de minderåriga. Oberoende av
önskemålet på högre standard förorsakar även denna
omständighet en minskning i boendetätheten.
Om förr eller senare den ekonomiska situationen
blir gynnsammare, och Stockholm därigenom åter
får en "bostadsfråga", finns det då några önskemål
eller några förhoppningar att ställa på den
produktion, som då kommer att återupptagas? Detta är
en fråga, som lämpligen borde noggrant undersökas
och övervägas under lågkonjunkturen, så att den
kommande nyproduktionen kan läggas om efter
nyare och riktigare linjer, där så erfordras. Främst
tränger sig då frågan om stadsplanen och
huskropparna i förgrunden. Att de gamla slutna kvarteren
av Östermalms och Vasastadens typ sett sin tid,
torde kunna anses ofrånkomligt. Huruvida å andra
sidan de nya försöken å Gärdet, Fredhäll, Eriksdal
osv. innebära den slutgiltiga lösningen, är kanske
tveksamt och torde kräva ny omprövning.
Beträffande själva bostadstyperna så framgår av vad ovan
sagts angående procenttalet lägenheter av typer upp
till högst 1 rum och kök, att en synnerligen viktig
fråga i detta sammanhang är att finna större och
ändamålsenligare men dock tillräckligt billiga typer
för det i ekonomiskt avseende sämst ställda
befolkningsskiktet. Även för befolkningsgrupperna av
småborgerlig karaktär torde krävas rymligare och
ändamålsenligare men dock billigare och sålunda
enklare bostadstyper än som under senaste
forcerade byggnadsperiod producerats.
Förutom planläggandet av en ny och om möjligt
förbättrad produktion finnes ännu ett spörsmål, som
lämpligen borde upptagas till behandling under
depressionstiden, nämligen vad som skall göras med
det föråldrade bostadsbeståndet. Särskilt under
depressionstider har naturligtvis även detta bestånd
sin givna marknad, men i den mån tiderna lätta,
kommer förmodligen den under senare tider
märkbara tendensen att överge de äldre husen åter att
framträda. En ombyggnad blir därigenom åter
aktuell. I detta sammanhang må nämnas att av
lägenhetsbeståndet mer än hälften fortfarande är utan
centralvärme. Som emellertid husbyggnadsindustrien
är en synnerligen viktig nyckelindustri, vars
totala upphörande kommer att på ett mycket
kännbart och smärtsamt sätt göra sig märkbart för
Stockholms hela affärsliv, så vore det säkerligen
klokt, om förr eller senare nödvändiga
moderniseringar och ombyggnader kunde förläggas till
nuvarande depressionsperiod. Genom den
kontraktion, som äger rum på bostadsområdet under en
lågkonjunktur, har så att säga Stockholms rock för
närvarande blivit något för vid. Genom
ombyggnaderna produceras inga nya bostäder som trycka
marknaden, men en igångsatt verksamhet på detta
område skulle däremot motverka arbetslösheten och
de övriga följder, som upphörandet av en
nyckelindustri medför.
En viktig fråga i samband med utsikterna för
byggnadsindustrien är också hyresnivån. På denna
inverkar på lång sikt förhållanden, som för
närvarande undandraga sig varje bedömande, nämligen
världsprisnivån och svenska kronans läge. Så
mycket kan emellertid sägas, att en fortsatt eller
åter uppblomstrande byggnadsverksamhet icke kan
tänkas, om sådana hyror icke kunna påräknas, att
verksamheten blir lönande. I denna fråga kan för
närvarande knappast anföras mer än att man
förmodligen har att räkna med något sjunkande, om
icke timlöner, så dock ackordspriser för en
eventuell fortsatt verksamhet. En sådan lönesänkning
har emellertid ingalunda något så revolutionerande
inflytande, som i allmänhet antages. Om tomten
utgör cirka 20 % av en hyresfastighets kostnad och
arbetslönerna cirka 40 % av byggnadskostnaden,
så utgöra alltså arbetskostnaderna 32 % av
fastighetsvärdet. En sänkning av arbetslönerna med
20 % skulle sålunda komma att återverka på
fastighetsvärdet och därigenom på hyrorna med 6,4 %,
vilket visserligen har sin betydelse men knappast
kan medföra några katastrofala eller ens väsentliga
omkastningar.
Av större vikt för hyresnivån är då i stället
ränteläget, i det att 1 % sänkning på låneräntan och
därmed också på anspråken på bruttoavkastning på
fastigheten från exempelvis 8 till 7 % skulle
möjliggöra en sänkning av hyresnivån med 12 1/2 %, alltså
dubbelt så mycket som den förutsatta
lönesänkningen skulle åstadkomma. För värdet av hela det
befintliga bostadsbeståndet vore en hyr esut j amning
nedåt genom räntesänkning naturligtvis att
föredraga, då ju även de förefintliga fastigheterna efter
hand komma att få sina lån omlagda efter det lägre
ränteläget och sålunda kunna sänka sina hyror utan
alltför stort ekonomiskt tryck på desammas
nuvarande innehavare och därigenom också på stadens
hela affärsliv och det allmännas finanser. Lennart Hellstedt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
