Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 45. 5 nov. 1932 - Notiser - Den högre tekniska undervisningens ordnande - Normer för mättransformatorer - En ny tidskrift - Stålbehandlingskurser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för professorerna. Lärarkrafterna måste utökas för att
lärarna vid sidan av undervisningen skola kunna
beredas tillfälle till bedrivande av vetenskaplig forskning.
En sådan utökning är förenad med stora kostnader,
men en än större kostnadsökning kommer att orsakas
av tvånget att bereda högskolan nödiga lokaler och
laboratorieutrustning.
En omorganisation av Chalmers’ bör ej ske på så
sätt, att den nya högskolan i Göteborg blir en kopia
av tekniska högskolan i Stockholm. Tvärom bör en
differentiering av undervisningen mellan de två
anstalterna äga rum, varvid nyinrättade professurer böra
företräda för landet viktiga näringsintressen.
Specialiseringen bör dock ej drivas för långt, ty
högskoleundervisningen bör främst åsyfta att giva en solid
ingenjörsvetenskaplig allmänbildning. Med utgångspunkt från
dessa synpunkter ha de sakkunniga undersökt den
lämpliga omfattningen av en blivande teknisk högskola
i Göteborg och i samband härmed möjligheten till
indragningar vid tekniska högskolan i Stockholm.
En fackavdelning för maskinbyggnad anses
nödvändig vid båda högskolorna. Någon mera genomgripande
differentiering beträffande dessa avdelningars uppgifter anses
dock ej möjlig, bl. a. därför, att om skeppsbyggeriundervisningen
förlägges till Göteborg, en fullgod
undervisning i ångteknik och förbränningsmotorteknik
blir nödvändig vid denna högskola. I stort sett kommer
undervisningen vid denna fackavdelning att bliva
ensartad vid de båda högskolorna.
De sakkunniga ha enhälligt ansett, att endera av
fackavdelningarna för skeppsbyggeriundervisningen bör
nedläggas. Flertalet har förordat undervisningens
förläggande till Göteborg. Förslaget innebär bl. a. den
olägenheten, att betydande kostnader äro förenade med
flyttningen och att rätt stora värden av fasta anordningar
för denna undervisning i Stockholm gå förlorade.
För förslaget talar bl. a., att skeppsbyggnadsingenjörerna
från Chalmers’ sedan länge intagit en
dominerande ställning inom svensk varvsindustri, samt de
fördelar ifråga om samarbetet mellan denna industri
och undervisningen som kunna uppnås i och med
skeppsbyggeriundervisningens förläggande till varvsindustriens
tyngdpunkt, Göteborg.
Båda högskolorna anses böra erhålla en
fackavdelning för elektroteknik, varvid dock en sådan
differentiering av uppgifterna tankes möjlig, att
starkströmstekniken något utökas i Göteborg på bekostnad av
undervisningen i svagströmsteknik, vars tyngdpunkt
synes böra förläggas till Stockholm.
Frågan om organisationen av väg- och
vattenbyggnadsavdelningen vid den blivande högskolan i
Göteborg har komplicerats genom lantmäterundervisningens
förläggande till tekniska högskolan i Stockholm samt
genom sammankopplingen med den under utredning
varande frågan om ordnandet av undervisningen i
stadsbyggnadslära. Vissa av de sakkunniga hava ansett
det böra tagas under allvarligt övervägande, huruvida
icke väg- och vattenbyggnads- samt husbyggnadsavdelningarna
vid Chalmers’ helt kunde indragas. Genom
skeppsbyggeriundervisningens bortflyttning från
tekniska högskolan i Stockholm kunde möjligen denna
högskola bliva i stånd att mottaga ett tillräckligt stort
antal väg- och vattenbyggnadsstuderande. Utredningarna
i denna speciella fråga hava emellertid ej slutförts.
Beträffande undervisningen i kemi och kemisk
teknologi ha de sakkunniga velat fästa uppmärksamheten
på att undervisning i olika grenar av detta visserligen
mycket omfattande ämne f. n. meddelas – förutom vid
Chalmers’ och tekniska högskolan – jämväl vid
universiteten och Stockholms högskola. Starka skäl synas
därför föreligga för en undersökning, huruvida icke
denna undervisning för de tekniska högskolornas del
kunde förläggas till Stockholm. Frågan kompliceras
emellertid därav, att Chalmers’ nyligen erhållit en
nybyggnad för den kemiska institutionen, vilken byggnad
dock möjligen kan utnyttjas för någon annan fackavdelning.
Den såsom önskvärd ansedda differentieringen av
undervisningen mellan de båda högskolorna förutsätter
möjlighet för de studerande att övergå från den ena
högskolan till den andra. Detta innebär krav på att
inträdesfordringarna vid de båda högskolorna bliva
ungefär ensartade samt att kursplanerna i det
väsentliga stå i överensstämmelse med varandra. De
sakkunnigas majoritet har förordat, att ifråga om
inträdesfordringarna i stort sett de bestämmelser måtte
föreskrivas, som f. n. gälla för tekniska högskolan. Så
länge den lägre avdelningen vid Chalmers’ finnes kvar
i sin nuvarande organisation, bör inträde kunna
medgivas jämväl den som genomgått denna avdelning
jämte den s. k. kompletteringskursen, övergång mellan
de båda högskolorna anses lämpligen kunna äga rum
efter andra årskursen. För åstadkommande av den
önskade enhetligheten i kursplaner bör ett samarbete
mellan högskolorna ordnas, och en förutsättning härför
är att en viss likhet i högskolornas administration
kommer till stånd. De sakkunnigas majoritet hava
förordat, att tekniska högskolans administration härvid
tages som mönster.
Därjämte måste vissa organisatoriska åtgärder
vidtagas för att betrygga en likformig behandling av en
rad betydelsefulla ärenden, exempelvis studieplaner,
befordringsärenden, frågor rörande riksdagspetita osv. De
sakkunniga föreslå för detta ändamål inrättande av ett
kanslersämbete för rikets tekniska högskolor, vilket kan
utgöra ett enande band mellan all högre teknisk
undervisning i Sverige. Av olika skäl anses emellertid, att
en lokal styrelse för tekniska högskolan i Göteborg tills
vidare bör bibehållas. I högskolornas styrelser bör plats
beredas för representanter för vissa statsinstitutioner
samt för industrien. Vid kanslerns sida bör möjligen
inrättas ett tekniskt råd med representanter för nämnda
kategorier.
Normer för mättransformatorer. I dagarna har en ny
publikation i serien "Svenska elektrotekniska normer"
utkommit, nämligen Normer för mättransformatorer
(SEN 9), vilka utarbetats av Svenska elektroingenjörsföreningens
kommitté för mättransformatorer och
godkänts av föreningen den 24 april 1931. Normerna
omfatta dels allmänna bestämmelser, dels särskilda
bestämmelser för strömtransformatorer och för
spänningstransformatorer samt anvisningar, avsedda att tjäna
dels som riktlinjer vid standardisering, dels som råd
vid val av lämpliga apparater. Normerna distribueras
av Svenska teknologföreningen samt Sveriges
elektroindustriförening och betinga ett pris av 2:20 kr.
En ny tidskrift. Sveriges rörledningsfirmors
förening har i år startat en egen tidskrift "Rörinstallatören",
som angives hava till uppgift att belysa och
klarlägga yrkets mångahanda problem. De tekniska
frågorna komma därvid av naturliga skäl i första
rummet, men därjämte skall tidskriften ägna sig åt
ekonomiska och organisatoriska frågor inom ramen av
föreningens verksamhet. Slutligen skall tidskriften
behandla juridiska spörsmål av intresse för
installatörerna samt publicera tekniskt-historiska meddelanden.
"Rörinstallatören" utkommer sedan den 15 juli
månadsvis med 8- à 12-sidiga häften.
Stålbehandlingskurser. Ett samarbete har inletts
mellan hantverksinstitutet i Stockholm och Sveriges
maskinindustriförening, varigenom de av dessa
institutioner förut aviserade kurserna i stålbehandling (se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
