Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 46. 12 nov. 1932
- Kan en underjordisk vattentillgång skyddas genom lagstiftning? av J. Gust. Richert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
HÄFT. 46 ÅRG. 62 12 NOV. 1932
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN
INNEHÅLL: Kan en underjordisk vattentillgång skyddas genom lagstiftning? – Tidskriftsnytt inom
mekaniska och elektriska facken. – Notiser. – Sammanträden.
KAN EN UNDERJORDISK VATTENTILLGÅNG SKYDDAS
GENOM LAGSTIFTNING?
Sveriges vattenlag innehåller inga direkta
bestämmelser i detta syfte. Envar är oförhindrad att på
sin ägande tomt sänka en brunn och pumpa bort
dess vatten, även om detta har till följd att grannens
källa sinar eller vattenytan i hans brunn sjunker.
En klipsk advokat skulle måhända söka göra
gällande att här syndas mot vattenlagens 2 kap. 3 §,
vari stadgas:
"Ej må någon så bygga i vatten, att genom
uppdämning, sänkning av vattenståndet eller annan
inverkan på vattenförhållandena skada tillfogas eller
intrång göres å annan tillhörig egendom" etc.
Varvid han förvisso även skulle åberopa följande
stycke i 1 §:
"Vad i denna lag stadgas om byggande i vatten
skall äga motsvarande tillämpning i frågan om
bortledande av vatten ur vattenområde, som ovan
nämnts, grävning eller sprängning i sådant
vattenområde samt annan åtgärd till förändring av
vattnets djup eller läge därstädes."
Jag betvivlar dock att vattendomstolen skulle
lyssna till en sådan bevisföring.
I utländska vattenlagar finner man åtskilliga
försök att bereda skydd mot störande ingrepp i
bestående grundvattenförhållanden.
I Amerika är jordägaren berättigad att använda
grundvatten för eget behov, men vid distribution
måste han ersätta grannens minskade vattentillgång.
Frankrikes vattenlag stadgar, att jordägaren ej
får disponera över grundvattnet på sådant sätt, att
ett samhälle berövas sitt vatten.
Vissa tyska delstaters vattenlagar förbjuda
grundvattnets användande, om därigenom samhälleliga
intressen lida avbräck.
I Schweiz är det egentligen kantonen Zurich som
infört ett effektivt grundvattenskydd. Varje
grundvattenström som lämnar mer än 5 liter i sekunden
förklaras vara "Öffentliches Gewässer", där
jordägaren endast får använda vattnet för lantbruk, hushåll
och småindustri. För storindustri och distribution
måste han söka koncession, som beviljas för en
begränsad vattenmängd.
Liknande bestämmelser finnas i Danmarks vattenlag.
England har ännu ej infört någon allmän
grundvattenlag, men rättstvister avgöras av lokala
myndigheter, vanligen enligt den principen att jordägaren
skall vara skyddad inom en viss rayon, – t. e.
"2 miles radius" – där grannen ej får anlägga
brunnar med mindre han ersätter därav vållad
minskning i vattentillgången.
Från juridiskt håll har framhållits att saknaden av
bestämmelser rörande skydd för underjordiska
vattenrättigheter är en brist i den svenska
vattenlagstiftningen. Det är därför antagligt att frågan
kommer att upptagas till diskussion. Problemet är
emellertid av komplicerad natur, ty de underjordiska
vattendragen uppträda ofta under mycket
egenartade former, och det kan vara förenat med stor
svårighet att riktigt bedöma verkningar av det ena eller
andra ingreppet i bestående förhållanden. En
rättvis och effektiv lagstiftning kräver en ingående
kännedom om hydrologiens lagar, vilka äro mera
svårfattliga än hydrografiens. Jag har i det följande
velat lämna ett anspråkslöst bidrag till diskussionen
genom att söka klargöra några hydrologiska faktorer,
vilka vid en allsidig prövning förtjäna att beaktas.
En grundvattenbrunns[1] inverkan på omgivande
vattenstånd.
Vid pumpning tillströmmar vatten från alla sidor
(fig. 1). Vattenytan i brunnen hålles sänkt under
sin ursprungliga nivå, och i omgivande observationsrör
kan man likaledes iakttaga en sänkning (fig. 2).
I brunnens omedelbara närhet är tillströmningshastigheten
störst, alltså även friktionsmotståndet i
grundens porer, vilket blir bestämmande för
vattenytans lutning. På ett visst avstånd blir
tillströmningshastigheten mindre än vattnets naturliga
hastighet i strömmens riktning, och vattenpartiklarna
påverkas ej av brunnens attraktion. Här ligger
brunnens lokala sänkningsgräns, utmärkt med prickade
linjer å fig. 1 och 2, och innanför denna gräns har
utbildats en torrlagd "sänkningstratt".
Den från brunnen uppfordrade vattenmängden är
beroende dels av brunnens konstruktion, dels av det
vattenförande lagrets mäktighet och porositet, och
dels av den från hydrologisk synpunkt viktigaste
faktorn, höjdskillnaden mellan det omgivande
grundvattenståndet och vattenytan i brunnen (h i fig. 2),
[1] När det följande talas om brunnar menas ej vanliga
husbehovsbrunnar utan sådana brunnar eller brunnkomplex
som i kontinuerlig drift lämna vatten till industrier och
samhällen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:13:03 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932a/0443.html
