Teknisk Tidskrift / 1932. Allmänna avdelningen / 434 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 46. 12 nov. 1932 - Kan en underjordisk vattentillgång skyddas genom lagstiftning? av J. Gust. Richert

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 1 och 2.

vilken representerar det vattentryck som pressar
vattnet in i brunnen. Om grundvattenståndet
sjunker minskas h och därmed brunnens vattenmängd.
Villkoret för en oförminskad vattenmängd är
således, att det omgivande grundvattenståndet icke
undergår någon sänkning.

Huru skall brunnens ägare undgå denna kalamitet?

Det är en ganska vanlig föreställning att ingen
fara föreligger om grannen sänker en brunn på så
stort avstånd att de båda brunnarnas
sänkningstrattar ej beröra varandra. Så resonerar man tydligen
i England, där "the protection radius principle" tillämpas.

Fig. 3.

Fig. 4.

Fig. 5.

Men detta skydd är sällan effektivt, och detta av
en viktig men tyvärr ofta förbisedd anledning,
nämligen att i regel varje brunn, utöver den lokala
sänkningstratten, förr eller senare vållar en allmän
sänkning av grundvattenbeståndet, varigenom
vattentillgången i befintliga brunnar minskas.

Även för en lekman borde dock vara självklart,
att om man på en viss punkt avleder en viss
vattenmängd, minskas grundvattenmängden nedanför
denna punkt. Den återstående strömmen fortsätter
sitt lopp, men med mindre hastighet, mindre djup
och svagare lutning, vilket innebär att vattenytan
sjunker. I de flesta fall sträcka sig verkningarna
även till strömmens övre lopp.

Olika grundvattenströmmar förhålla sig olika i
detta avseende, vilket jag vill söka visa genom
några exempel.

Våra rullstensåsar äro som bekant mycket
vattenförande. I regel har grundvattnet sitt utlopp i
något öppet vattendrag, vars nivå blir bestämmande
för vattenståndet i strömmens nedre lopp. Högre
upp, dit uppdämningen ej sträcker sig, har
strömmen ett fritt lopp.

Fig. 3 ger en schematisk bild av detta förhållande.
Mellan a och b är strömmen uppdämd av recipienten,
ovanför b har den ett fritt lopp – ett relativt
sällsynt fall.

Låtom oss först undersöka, huru en ovanför b
anlagd brunn inverkar på vattenståndet (fig. 4).

Från brunnen uppfordras en viss vattenmängd, k
liter i sekunden. Ovanför brunnen framrinner K,
nedanför brunnen K–k. Vattenståndets allmänna
sänkning omkring och nedanför brunnen gör sig
gällande upp till c. Ovanför c befintliga brunnar
lida ej någon skada.

I strömmens nedre del, mellan a och b, gestalta
sig förhållandena enligt fig. 5.

Grundvattenståndets sänkta nivå kring en brunn
nedanför b blir bestämmande för vattenståndet
ovanför brunnen, så långt som uppdämningen gör sig
gällande. Nedanför brunnen sänkes vattenytan ända
fram till recipienten, och i närheten av utloppet blir
den så obetydlig att den ej medför någon avsevärd
skada.

Ännu mera påtaglig blir den allmänna sänkningens
betydelse i en artesisk ström, varmed enligt gängse
språkbruk betecknas en ström som framrinner
under ett ogenomträngligt jordlager även om trycket
ej är tillräckligt för att pressa upp vattnet genom
en brunn över jordytan. Vattenytans lutning
angives genom en trycklinje (fig. 6).

Om vatten avtappas eller pumpas från en artesisk
brunn utbildas en "imaginär" sänkningstratt, som
angiver trycklinjens lokala sänkning i följd av den
ökade strömhastigheten kring brunnen. Tratten blir
således ej "torrlagd", och tryckförändringarna ske
mycket hastigt. Nedanför brunnen sänkes trycklinjen
i följd av vattenmängdens minskning från K
till K–k, ovanför brunnen sjunker trycklinjen
parallellt med sig själv. Denna allmänna sänkning
försiggår långsamt, och det nya jämviktstillståndet
inträder först sedan det ovanför belägna
vattenmagasinet blivit avtappat från d till e.

Det är en ganska vanlig företeelse att två
närbelägna brunnar ha olika vattenstånd och förete stora
olikheter i övrigt. Den ena brunnen lämnar ett
järnfritt vatten, den andra ett järnhaltigt, och pumpning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>