Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 47. 19 nov. 1932
- Insänt: Velockmuttern, av T. G. Rennerfelt
- Tekniska föreningar
- Tekniska föreningen i Uppsala, av E. K.
- Tekniska samfundet, Göteborg, av G. E. M.
- Östergötlands tekniska förening, av H. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är just detta spelrum i gängorna, som är anledningen
till att muttern lossnar vid vibrationer, så kan ingen
mutter, vid vilken dylikt spelrum finnes, erbjuda
betryggande säkerhet vid skakningar. – Mycket
besynnerlig förefaller uppgiften att muttern "kan användas
upprepade gånger, men måste då åtdragas något hårdare för
varje gång". Detta stränga villkor minskar i hög grad
velocks användbarhet. Och då brickan blivit "utnött"
kan den "ersättas med en ny". Detta förhållande
innebär ett avsevärt osäkerhetsmoment, och inverkar även
något på det billiga priset.
Ganska meningslös förefaller uppgiften att "om så
erfordras kan muttern lossas fastän med någon
ansträngning". I detta sammanhang och särskilt med
anledning av uppgifter, som lämnas i en tryckt broschyr
"Velock, den revolutionerande låsmuttern", må
nämnas att det icke kan räknas som en fördel om, muttern
är besvärlig att skruva fast eller loss – det är tvärtom
en nackdel. Att ett skruvförband "sitter så fast som det
vore nitat" är icke en förtjänst utan ett ganska stort fel.
Det har tidigare påpekats i fackpressen, och synes
behöva upprepas, att storleken av det vridningsmoment,
som fordras för att lossa en mutter icke alls utgör
något mått å dess säkerhet gent emot skakningar. Som
exempel å giltigheten av denna sats må nämnas det
faktum att kronmuttern fordrar för att lossas utan
borttagande av dess saxpinne ett mångdubbelt större
vridningsmoment än någon annan låsmutter, dock lossnar
den och faller bort från skruven vid häftiga och
långvariga vibrationer. De slutledningar beträffande
velockmutterns tillförlitlighet mot skakningar, som i ovan
nämnda broschyr dragits från resultat av prov utförda
vid Statens provningsanstalt, äro sålunda alldeles värdelösa.
Troligen uppfinnas framdeles många flera sorts
låsmuttrar; deras uppfinnare gjorde klokt i att grundligt
prova dem på bergborrmaskiner, innan de försökte sig på
att låta dem "erövra världsmarknaden". I Amerika
tillverkas sedan flera år en låsmutter, som visat sig fullt
tillförlitlig å bergborrmaskiner, och som av denna
anledning funnit vidsträckt användning å många områden.
Upplysningsvis må nämnas att den icke glappar å
bulten – den utövar i stället tryck å bägge sidorna av
gängan. Den fordrar intet stort vridningsmoment för att
lossas och repareras naturligtvis aldrig. Den lider dock
av det felet att den ej tål högre temp. än 170 °C.
T. G. Rennerfelt.
Den ifrågavarande notisen om velockmuttern
utgjorde förkortning av en något längre redogörelse, som
insänts av en redaktionen utomstående mångårig
skribent i tidskriften. Red.
TEKNISKA FÖRENINGAR
Tekniska föreningen i Uppsala
hade den 23 september sitt första sammanträde för
höstterminen under ordförandeskap av ingenjör Thure
Gyllenberg. Före sammanträdet avlades besök i ett nybyggt
bostadshus, som demonstrerades av ingenjör Diös. Vid
sammanträdet, som ägde rum å Gillet, höll redaktionssekreteraren
fil. kand. Helge Gad ett mycket intressant
föredrag med titeln "Hur gör man en tidning?"
Redaktör Gad började sitt föredrag med en historik
över tidningspressens uppkomst samt lämnade därefter
en översikt av de tekniska hjälpmedel, som betingat
utvecklingen av tidningspressen till den maktfaktor den
nu är vorden. Tidningens ursprung var brevet.
Romarnas Acta diurna voro brev, som mångfaldigades av
skrivare och som meddelade de officiella nyheterna.
Tidningen i modern mening var emellertid betingad av
boktryckerikonsten. Tidningspressens historia uppvisar
emellertid ej en jämn utveckling. Till långt in på
1800-talet voro framstegen ringa. De svenska tidningarna
lämnade knappast hantverksstadiet förrän vid sekelskiftet.
Handsättningen har nu till största delen undanträngts
av maskinsättning. Endast rubriker och en del
annonser sättas ännu för hand, enär man nu förfogar
över sättmaskiner med ända till sex olika stilsorter
(Linotype). Beträffande tryckningen har man från
flattryckspressarna övergått till rotationsmaskinerna.
Den från sättmaskinerna kommande gjutna stereotypsatsen
överföres på böjlig papier maché och från denna
gjutas tryckplåtarna. I rotationsmaskinerna tryckas,
vikas, klistras, skäras och falsas tidningarna. Till
slut beskrev föredragshållaren även bildmaterielets
tillkomst – klichétillverkningen – och påpekade
betydelsen av tidningarnas stora samlingar av bilder och
klichéer. Föredragshållaren berörde även
tidningsredaktionens arbete, ett arbete fyllt av omväxling och
spänning. En tro på nyttan av det arbete, som utföres,
bidrager ock till att skapa arbetsglädje,
Efter föredraget följde sedvanligt samkväm och vid
midnattstid avslutades den givande kvällen med ett
besök på Upsala nya tidnings officin, där arbetet då
pågick för fullt. E. K.
Tekniska samfundet, Göteborg,
som av Skånska cementaktiebolaget blivit inbjuden att
bese den nya cementfabriken i Hellekis, inledde
höstsäsongen med en utfärd till dessa anläggningar lördagen
den 24 september 1932.
Inbjudan resulterade i en livlig tillslutning, varför
utfärden företogs med extratåg på Västgötabanan.
Under uppresan utdelades till deltagarna särtryck, av en
beskrivning i Teknisk tidskrift, över Hellekis
Cementfabrik, vilka voro till stor nytta under rundvandringen
genom fabriken.
Vid framkomsten hälsades resenärerna välkomna av
disponent Nils Danielsen, som skickligt organiserat
utfärden och nu gav närmare instruktioner för besöket.
Deltagarna hade uppdelats i två grupper, av vilka den
ena gruppen besåg fabriken och studerade tillverkningen
medan andra hälften i bussar företog en utfärd till
bolagets dagbrott, ca 3 km från fabriken, och
stenhuggeriet. Respektive turer togo en tid av en och en halv
timme varefter grupperna växlade. Besöket vid
fabriken avslutades vid femtiden, då tåget avgick till Skara
där cementaktiebolaget bjöd deltagarna på middag å
stadshotellet. Disponent Danielsen talade för gästerna,
tackade för besöket och hoppades att
Göteborgsmarknaden skulle återknyta förbindelsen med
cementtillverkningen i Hellekis, då genom den nya fabriken
leveransförmågan hade stegrats avsevärt.
Samfundets ordförande, arkitekt Sven Steen,
framförde gästernas tack för den storartade gästfriheten.
Vid 8-tiden skedde uppbrottet och vid halv 12-tiden
anlände extratåget till Göteborg. G. E. M.
Östergötlands tekniska förening
i Linköping hade lördagen den 1 oktober ett talrikt
besökt sammanträde å Stora hotellet i Linköping under
ordförandeskap av direktör G. Lindman.
Vid sammanträdet höll fil. dr Gregor Paulsson,
Stockholm, ett med talrika ljusbilder illustrerat föredrag
över ämnet: "Teknik och form, förutsättningarna för
samarbete mellan industrien och konsten."
Till att börja med erinrade tal. om, hur energiskt
det i våra dagar arbetas på att få de tekniska och
estetiska rörelserna att samgå. I fortsättningen
berättade han en lärorik historia, som visade, att det
gives andra värden i en vara än det rena nyttovärdet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:13:03 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932a/0457.html
