- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1932. Allmänna avdelningen /
470

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 50. 10 dec. 1932 - Gratisförslagen inom entreprenadväsendet och industrien. Diskussion, av Vilh. Nordström, Hans Krogh, Hugo Hammar, Hugo Theorell, Thore Thelander, Edvin Lundgren, Gösta Richert, Sal. Vinberg, H. Kreüger, A. Ahlén och K. Huldt, referat av Fmn.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tämligen likgiltigt, vem som ordnar värmeledningen. Man
vänder sig till en entreprenör eller flera och begär
förslag och anbud, tar sedan vanligen det billigaste men
får ofta ångra detta. Om en enda firma tillfrågas,
föreslår den gärna de konstruktioner och apparater, som
firman förtjänar mest på. Om beställaren vill på
grund av förslaget fordra in anbud från flera blir
svaret: ja, men då måste ritningarna betalas.
Specifikationer och ritningarna äro dock ofta lagda så, att
de bättre passa förslagsställaren än andra firmor.
Följden blir, att den firma, som gjort förslaget, lättast
får beställningen. Beställaren behöver dock en
kontrollant, men det är ej angenämt att kontrollera ett
arbete, som en annan specificerat. Ofta visar det sig
att de föreslagna anordningarna äro ofullständiga och
behöva kompletteras samt ändringar vidtagas,
varigenom anläggningen blir avsevärt dyrare än
beställaren tänkt sig. Erfarna byggmästare vilja icke
utsätta sig för sådant utan föredraga att från början
vända sig till en konsulterande ingenjör.
Myndigheter och större anstalter ha nog också fått klart
för sig, att detta är det riktiga. Gratisförslag
förekomma mest vid simanläggningar. Många tro, att när
de fått klara och tydliga ritningar och beskrivningar,
så bör anläggningen utan vidare också bliva sådan som
man tänkt sig den. Detta är emellertid långt ifrån
säkert, dels ändras ofta byggnadsritningarna, dels kan
tyvärr både förmåga och god vilja stundom saknas hos
den, som utför arbetet. Fackkunnig kontrollant måste
därför anlitas, men detta blir icke alltid beaktat. Den
samvetsgranne konsulterande ingenjören kan icke
alltid förorda det billigaste förslaget, som ej alltid är det
för beställaren fördelaktigaste. Det kan dock möta
svårigheter att få beställaren att frångå detta, särskilt
när det gäller myndigheter, som gärna anse sig bundna
att antaga det billigaste anbudet. Enskilda beställare
ha större frihet.

Överingenjör Thore Thelander: Vad först beträffar
gratisförslagen från entreprenörer och dessa förslags
illojala utnyttjande av mindre nogräknade beställare,
hava upprepade gånger ifrågasatts en sammanslutning
för att förhindra dylikt. Man har härvid förordat, att
de som ingiva sådana anbud, skulle komma överens om
att icke lämna in fullständiga ritningar utan endast
skisser eller lösa specifikationer på vad man ämnade
göra, och att sedan först i händelse av beställning lämna
utarbetade förslag. Tal. hade två gånger under sin
praktik som konsulterande ingenjör blivit ombedd att
kontrollera tillverkning av både fartygskonstruktioner
och i viss omfattning också brokonstruktioner hos
firmor, som icke förut sysslat med sådant arbete, men just
på grund härav åtagit sig att till ett verkligt
underpris utföra beställning enligt från annan firma
inlämnat förslag. Det var icke lätt att då framtvinga ett
utförande, som kunde godkännas. Det blir i sådana fall
säkerligen förlust för tillverkaren, som dock kan vara
beredd på att taga förlusten för att komma in i
hanteringen. Sådana förhållanden torde icke egentligen
kunna förhindras. Det vore lönlöst att söka
genomdriva, att icke anbud inlämnas med utförliga
konstruktioner och specifikationer, och då man icke kan
förhindra, att de inlämnas, kan man icke heller förhindra,
att de användas på ett illojalt sätt av konkurrerande
firmor. Det gäller för den konsulterande ingenjören att
skaffa sig ett förtroende, som gör att en beställare
hellre vänder sig till honom för att få ett i alla
avseenden förstklassigt förslag, vara sedan kan infordras
anbud, än att vända sig till flera olika leverantörer, som
själva uppgöra var sitt eget förslag. De önskemål, som
de konsulterande ingenjörerna nu framställt beträffande
förebyggande av gratisanbudens olägenheter – man
kan nästan kalla det för illojalitet – äro sådana, att de
knappast kunna realiseras.

Diplomingenjör Edvin Lundgren: Det finnes många
ofantligt stora områden, där det saknas kompetenta
konsulterande ingenjörer, exempelvis i fråga om
tillverkningsmetoder inom mekaniska
verkstadsindustrien och verktygsmaskiner. Beställaren är här
anvisad till sina egna resurser, men han kan vid lösande
av sina problem få hjälp av verktygsmaskinfabrikanter,
som utfört liknande saker. Han måste naturligtvis i
eget intresse vända sig till ett flertal firmor och mycket
arbete nedlägges då förgäves, men detta torde vara
ofrånkomligt. Gratisförslag är lika väl erforderliga,
som annonser, reklam och resor, som också kosta
mycket pengar. Men vad man kan hoppas få opinion för är
en lojal behandling från beställare, så att icke den ena
firman spelas ut mot den andra för oskälig pressning av
prisen.

Civilingenjör Gösta Richert: Då det talats om
"intrång" i de konsulterandes verksamhet bör framhållas
att denna icke är något självändamål. Frågan gäller i
själva verket främst beställaren, men i hög grad också
leverantören och entreprenören. Avsikten med i
diskussionen åberopade uppsats var att försöka bena upp de
principiella synpunkterna på frågan och att så
lidelsefritt som möjligt söka komma till klarhet om de olika
parternas intressen.

Teknikens utveckling har framdrivit ökad
specialisering, och man kan icke begära, att den enskilde
ingenjören skall vara sakkunnig på alla delar av en stor
anläggning. Men därför bör man ordna ett samarbete
med olika specialister antingen från fall till fall eller i
form av en organisation eller firma med ett flertal olika
specialister.

Uppenbart är, att om leverantörer och entreprenörer
efter övervägande verkligen finna, att
gratisförslagssystemet är förmånligt för dem själva, ingen kan
hindra dem att fortsätta därmed, allra minst de
konsulterande ingenjörerna. Men det förefaller som rådde
icke minst inom deras led ett ganska utbrett missnöje
med detta system.

För gratisförslagens bibehållande ha i huvudsak två
skäl anförts: dels skulle dessa för leverantörerna och
entreprenörerna innebära en ökad kontakt med
marknaden och utvecklingen och en chans att överhuvudtaget
få vara med, dels skulle de konkurrerande gratisförslagen
vara ägnade att främja teknikens utveckling. Båda
synpunkterna kunna naturligtvis ha ett visst fog för sig.
Men å ena sidan är det väl ändå ofta så, att en hel del
uppmätnings- samt förberedande utrednings- och
projekteringsarbete knappast kan göras mer än på ett sätt
och knappast kan leda till mer än en given lösning av
problemet i stort sett, om utredningsarbetet överhuvudtaget
är sakkunnigt utfört, och då synes det rimligare,
att åtminstone det arbetet icke mångdubblas. Det är ju
icke heller alltid, som arbetet är av den naturen, att det
kan vara ekonomiskt befogat, att genom en massa
konkurrerande utredningar och förslag försöka utveckla
tekniken just för det arbetet.

Å andra sidan förefaller det för övrigt, som om både
teknikens vederbörliga utveckling och anbudsgivarnas
individuella kontakt med det praktiska behovet och
chanser att få vara med precis lika väl tillvaratagas, om
sedan ett vederhäftigt grundläggande program eller
projekt uppgjorts genom byggherrens sakkunnige, alla för
arbetet lämpliga leverantörer resp. entreprenörer, gåves
tillfälle att inkomma med anbud, och att därvid
uttryckligen gjordes klart, att de äga full frihet föreslå alla
förbättringar. Då skulle man i varje fall undvika den
orimliga mångdubblingen av förberedande utredningar.
Teknikens utveckling bleve genom den konkurrensen
fullt effektivt tillgodosedd.

Om några åtgärder i berört syfte skola vidtagas,
torde de närmast tillkomma leverantörernas och
entreprenörernas sammanslutningar. De konsulterande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:13:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932a/0480.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free