Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 52. 24 dec. 1932 - Tekniska föreningar - Svenska teknologföreningens avdelning för industriell ekonomi och organisation, av O. K. - Tekniska föreningen i Gefle, av K. L—g. - Tekniska föreningen i Eskilstuna, av E. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrivelse med hemställan att avdelningen måtte utse en
representant i biblioteksnämnden. Avdelningen
beslutade utse överingenjör Olof Kärnekull.
Kvällens föredrag hölls av kommerserådet Axel F.
Enström, som talade om "Planering inom industrien
med hänsyn till konjunkturväxlingarna". Föredraget,
som är infört i Teknisk tidskrift, häfte 49, 1932,
mottogs med det största intresse och entusiasm och
föranledde en livlig diskussion. Härunder yttrade sig
överingenjör R. Liljeblad, direktör Lars Blume,
professorerna Carl Forssell och Sten Velander, doktor Gustaf
Dalen och kommerserådet Enström. Ordföranden
framförde avdelningens tack till föredragshållaren och de
av medlemmarna, som deltagit i diskussionen och
yttrade bl. a.: Ingenjören måste i sitt arbete taga
ställning till de ekonomiska problemen i tiden och ordna
sitt tekniska handlande därefter. Teknikerns uppgift är
icke endast att konstruera maskiner, han skall se till
att de även fungera ekonomiskt. Det torde icke vara
för mycket sagt, att ingenjörens inställning till de
ekonomiska och organisatoriska problemen inom industrien
bör fördjupas, och kommerserådet Enströms klara
framställning underlättar för ingenjören att tränga
djupare in i de ekonomiska lagarna.
Efter sammanträdet intogo ca 100 medlemmar gemensam
middag, varefter följde samkväm. O. K.
Tekniska föreningen i Gefle
hade den 5 november ett talrikt besökt sammanträde å
Grand hotell under ordförandeskap av civilingenjör
J. F. Hjort. Efter mötesförhandlingarna hölls aftonens
föredrag av bergsingenjör Paul Pålen, Kallholmen, om
"Smältverket vid Rönnskär". Föredraget illustrerades
av ett stort antal skioptikonbilder av ritningar,
diagram och fotografier.
Föredragshållaren framhöll inledningsvis att
bergsbruk bedrivits redan för 200 år sedan i Västerbotten.
År 1709 bearbetades vid Storkågeträsk tvenne
kopparmalmsfyndigheter. Under 1800-talet upptäcktes flera
fyndigheter. För de senaste malmfyndigheterna ha
utförliga redogörelser lämnats i denna tidskrift, senast av
direktör O. Falkman i häfte 45, 1930, och smältverket
vid Rönnskär har beskrivits av fil. dr A. Lindblad i
häfte 46–47, 1930. Här återstår i anslutning till
ingenjör Pålens föredrag att konstatera att huvudschaktet
vid Boliden numera har en kapacitet av 600 000 ton
malm pr år, samt att ortdrivningen också numera
försiggår på 250 meters etagen. Styckestorleken på den
krossade malmen förefaller att ha ökats från 15 till 25 mm.
Beträffande smältverket vid Rönnskär så finnas nu
för malmens röstning dels 12 st. etageugnar (4 st. år
1930), dels en roterugn. Från och med oktober i år
är verket i full drift med en kapacitet av 1 000 ton
malm pr dygn.
I elektrolysverket, som är färdigt, utvinnes guld och
silver i form av slam, som samlar sig på
elektrolyskamrarnas botten och sedan vidarebehandlas i
adelmetallverket. Som katoder tjänstgöra tunna bleck av
elektrolytkoppar, som utfällas på särskilt preparerade
kopparplåtar. Katodplattorna nedsmältas efter
elektrolysen och gjutas i trådämnen, plåtämnen o. d. Den vid
Rönnskär framställda kopparn har genom prov visat
sig vara minst lika bra som vilken som helst importerad.
Efter föredraget visades en av ’Svensk filmindustri
upptagen film från "Sveriges guldgruva", där auditoriet
fick en god inblick i den välordnade och moderna
anläggningen. Särskilt fäste man sig vid de trevliga
tjänstemanna- och arbetarebostäderna samt
välfärdsanordningarna m. m.
Det intressanta och instruktiva föredraget avtackades
med kraftiga applåder, varefter intogs gemensam supé
med efterföljande angenämt samkväm. K. L–g.
Tekniska föreningen i Eskilstuna
samlades den 8 november till sammanträde under
direktör V. Landqvists ordförandeskap.
Sedan inval och andra föreningsangelägenheter
behandlats, överlämnades ordet till civilingenjör B.
Domeij, som höll ett mycket intressant, med ljusbilder
illustrerat föredrag om "Moderna metoder för
malmletning, oljeprospektering och vattensökning".
Föredragshållaren indelade de vid uppsökande av
dolda fyndigheter använda metoderna i geologiska och
geofysikaliska. De förra hava fått en stor betydelse för
uppsökande och avgränsande av ett område, inom vilket
man med sannolikhet kan vänta fynd av viss
beskaffenhet. De senare metoderna, som behandlades i aftonens
föredrag, grunda sig på fysikaliska mätningar och
kunna användas för att lokalisera och uppmäta
storleken och djupet av fyndigheterna. Efter att hava
berört de magnetiska, gravimetriska, radiologiska,
seismiska och polarisationselektriska metoderna beskrev
talaren mera ingående de elektriska malmletningsmetoder,
som på senare åren utarbetats av svenska
ingenjörer. Det är ej endast Bolidens rika koppar- och
guldfyndigheter, som upptäckts därmed utan även en
hel del andra malmer och oljekällor över hela världen.
Till slut fingo åhörarna en livfull beskrivning över
de elektriska prospekteringsmetodernas användning vid
uppsökandet av den år 1922 utanför franska kusten
sjunkna engelska linjeångaren "Egypt" och bärgningen
av den till 25 millioner kronors värde uppgående
guld- och silverskatten ombord.
Nästa punkt på programmet var en diskussion över
ämnet: "På vad sätt kan Tekniska föreningen i
Eskilstuna bidraga till bevarandet av föremål, belysande
Eskilstunaindustriens utveckling?" Ett kort
inledningsanförande hölls av bergsingenjör E. Hermelin, som
påpekade värdet av en industrihistorisk samling just för
Eskilstuna, som har en så enhetlig och karakteristisk
industri. De tre vägar, som finnas att välja på vid
bevarandet av minnen från Eskilstunateknikens äldre
historia, äro: att hela materialet överlämnas till
Tekniska museet i Stockholm, att bygga vidare på de
samlingar, som Eskilstuna museum redan hopfört och
slutligen att endast inventera vad som finnes och uppmana
de olika företagen att själva bevara vissa intressanta föremål.
Under diskussionen framhöll ordföranden i
Eskilstuna museistyrelse, herr C. W. Johansson, att frågan
om de tekniska museiföremålen länge varit uppe inom
museistyrelsen, och Rademachersmedjan är en god
början. Mien saken har en ekonomisk sida, som hittills
lagt hinder i vägen. Talaren förordade samarbete
mellan Tekniska föreningen och museistyrelsen.
Ordföranden uppläste en skrivelse från intendenten
Torsten Althin vid Tekniska museet i Stockholm, som
medgav, att mera direkt lokalbetonade föremål hörde
hemma i Eskilstuna museum, men serier av maskiner,
verktyg och produkter vore för dyrbart och olämpligt
att söka samla i Eskilstuna utan borde införlivas med
museet i Stockholm.
Efter ytterligare någon diskussion beslöts, att en
tremannakommitté skulle tillsättas för sakens utredning
och inventering av lämpliga föremål, bilder,
beskrivningar och uppgifter, som kunna belysa
Eskilstunaindustriens utvecklingshistoria. Ur Tekniska föreningen
valdes två medlemmar till denna kommitté, nämligen
ingenjörerna Walley och Hermelin, varefter hemställdes
till museistyrelsen att välja en ledamot.
Efter förhandlingarna vidtog supé och sedvanligt
samkväm, varunder dr J. Belfrage höll ett anförande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
