Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 MARS 1932
BERGSVETENSKAP
21
Mellan paren voro
frik-tionsanordningar inbyggda
för drivning av
övervalsarna. Valsarnas längd
var l 650 mm. och verket
användes så gott som
uteslutande för valsning av
rostfri plåt.
Järnverk V.
Götverket var ett
duo-reversirverk av den
vanliga typen med ca 800 mm
valsar och för hetans
förskjutning på båda sidor
utrustad med långa
bommar, försedda med hakar
för kantringen.
Göten, som hade en
vikt av l ton, värmdes i
två ugnar med en nyttig
area av ca 25 X 3 m
vardera, De eldades med
masugnsgas, som liksom
luften förvärmdes i
regeneratorer. Fyra kammare funnos till varje ugn.
Gasen och luften inkommo i ugnen omväxlande
genom den ena och den andra halvan av ugnens
gavel. Lågan passerade därefter över vällrummet,
som rymde tre göt på var sida, varefter den delade
sig över och under göten, som inskötos i två rader
på Siemens vattenkylda glidrör, skodda med
plattjärn på översidan. I vardera raden insattes tre göt
i taget och tre göt föllo då samtidigt ned i
vällrummet, som var försett med en enda bred lucka på
vardera sidan.
Göten framfördes till ugnen medelst en magnetkran
och insattes med ktiggstång. När de voro värmda,
uttogos de med tångkran, som lade dem på
valsbordet. Genom Siemens fristående glidrör var det
bekvämt att åtkomma rummet under göten för
rensning. När teglet i ugnarna började smälta av,
smetade man på zirkoniummassa, vilket visat sig vara ett
synnerligen effektivt medel. Ugnsbotten bestod av
magnesittegel. Vid ett tillfälle hade i vardera ugnen
på 18 timmar värmts 500 ton göt.
Grovverket, som drevs av en 14000 hkr motor,
var ett 600 mm duoreversirverk med 3-4 stol-par och
användes för valsning av diverse grövre dimensioner.
Två av stol-paren hade elektrisk skruvning av
övervalsen. En visartavla var så inrättad, att valsarnas
inställning kunde avläsas med en noggrannhet av
0,2 mm. Vid besöket valsades 120 X 55 mm på
samma sätt som vanlig platt järns valsning med
kantning på högkant. Kantledaren var försedd med
skruvanordning för ansättning, sedan hetan gripits av
valsarna.
Universalverket var försett med två triostol-par
med ca 400 och 550 mm valsar. I dessa verk
valsades endast breda, tunna dimensioner.
Vertikalvalsarna fingo sin rörelse från koppeltrillstolarna genom
särskilda axlar. Verken lågo i linje med varandra
på ett avstånd av ca 20 m med var sin svalbädd,
och mellan dessa en gemensam rullbana till saxen.
Tvärförflyttningen på svalgrindarna skedde med
släptyg, försedda med fasta uppstående hakar. Släptygen
Fig. 9. Järnverk V, kanträtningsbädd för universalverket.
kunde dyka under svalbädden och komma upp på
önskad plats. Från verket kom järnet ut på plana
bäddar, varifrån det medelst hävarmar lyftes över på
svalbädden. Dessa plana bäddar voro utrustade med
en fläns på ena sidan och på den andra en serie
skruvbackar för kanträtning av järnet, fig. 9. För att
rätningen ej skulle hindra Valsningen fick järnet
under Valsningen löpa ut i en över rätbädden varande
ränna. Medelst upplyftning av en växeltunga
styrdes det efter färdigsticket under rännan ut på
bädden. Mycket tunt järn i långa längder hjälptes fram
medelst matarrullar.
Järnverk VI.
Man utgick här från runda eller fyrkantiga göt, som
svarvades, de senare i Waldrichs fyrkantsvarvar.
Göten, som glödgades före svarvningen, hade en vikt
av ca 600 kg, och de avsvarvade Spånen utgjorde
5-7 % av vikten.
Götverket bestod av ett triogötpar med 750 mm
valsar, försedda med plattspår, och med vickbord på
båda sidor samt av två trioämnespar med 650 mm
valsar, försedda med spetskantspår från 120-80 mm
i det ena och 80-50 mm spetskantspår jämte några
spår för platiner i det andra paret. Ämnesparen hade
vickbord endast på den ena sidan.
Götparet drevs av en 500 hkr likströmsmotor och
de båda andra paren av en 1000 hkr trefasmotor.
Ämnesparen hade för pressreglering elektrisk
skruvning såväl på övervalsen som på undervalsen. På ena
sidan av götparet fanns en manipulator, bestående
av en serie med varandra förbundna lister i
valsriktningen, vilka voro spetsade nedåt närmast valsarna
och kunde röras i sidled. När hetan kom ut ur
spåret, försköts manipulatorn så att hetans ena kant
gick upp på en av listerna, varigenom den stjälptes.
Sedan kunde hetan medelst förskjutning av
manipulatorn hastigt parallellförflyttas till nästa spår.
Värmningen av göten skedde i fyra
frammaknings-ugnar, varav två voro eldade med brunkolspulver.
Från tre av ugnarna fördes göten till valsbordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
