Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
TEKNISK TIDSKRIFT
9 APRIL 1932
/JO
120
110
100
£X>
do
éo
So
&
A
\
^
\
1ZO
Y
90
<?o
7o
10
7oo
7oo
^v-_
aoo
Fig. 1. Glödspånsbildning hos rena
metaller i syrgas.
Fig. 2. Glödspånsbildning hos rena me
taller i kolsyra.
Fig. 3. Glödspånsbildning hos rena metaller
i svaveldioxid.
till och med höll högre legeringshalt än stålet självt.
Så fann han i ett 36 %-igt Ni-stål 1,46 resp. 2,29 %
Ni i de yttre lagren och 52 % Ni i det innersta: i
ett 12 %-igt Cr-stål resp. 0,61, 1,12 och 23,32 % Gr i
oxidskiktets olika lager. Volfram, vanadin och kisel
förhöllo sig på ungefär samma sätt.
Går man emellertid igenom de ämnen, som äro
tänkbara som legeringstillsats, skall man finna, att
det huvudsakligen äro de med järnet besläktade
metallerna, som äro lämpliga som
legeringsbeståndsdelar.
Hatfield har utfört en del undersökningar över
rena metallers glödspånsbildning i rena gaser,
såsom syre, kolsyra, svaveldioxid etc.
I fig. l, 2, 3 angives diagram över hans resultat.
Av diagrammen framgår, att i synnerhet metallen
krom har utomordentligt goda egenskaper ur
eld-härdighetssynpunkt, nickel är mycket bra i syre och
kolsyra men är särskilt känsligt för svavelhaltiga
gaser, sannolikt beroende på bildning av nickelsulfid,
Volfram visar dåliga egenskaper i alla gaserna,
liksom järn och även kobolt.
Krom och nickel hava också blivit de metaller,
vilka kommit till största användningen vid
framställning av eldhärdiga stål. Utom dessa två
användas även Mo, Co, Al, Si, m. fi. Aluminium och
kisel höja eldhärdigheten betydligt, sannolikt
beroende på att deras oxidationsprodukter, A1203 och
Si02, hava mycket hög smältpunkt (Al-metallen
själv har ju låg smältpunkt men oxideras mycket
lätt). Krommetallen synes giva en utomordentligt
seg och för gaser ogenomtränglig oxidfilm, detta
även vid relativt låg Cr-halt i stålet. Att1
nickel-metallen har kommit till så stor användning i de
eldhärdiga stålen beror icke på dess egen motstånds-
förmåga mot oxidation, som ej är alls så stor som
krommetallens vid samma legeringshalt, utan
fastmera på, att man med samtidig nickeltillsats kan
med bibehållen eller till och med stegrad
eldhärdig-het uppnå avsevärt bättre fysikaliska och
teknologiska egenskaper hos kombinationen
järn-krom-nickel än med någon av komponenterna var för sig.
Bäraren av motståndsförmågan mot oxidation torde
vara krommetallen.
Smitheils, Williams och Avery hava genom
röntgenundersökningar trott sig kunna fastställa, att för
hög motståndsförmåga mot oxidation fordras, att
oxidskiktet innehåller minst 50 % kromoxid.
Som exempel på skillnaden i oxidationsbeständig-
Tab. 1.
Eldhärdighetsförsök i ugnsgaser I och II
l i n~
| Gasanalys N2........................................l 67,7 % l 72,95
l , 02........................................j 1,34 " ; 5,o
j , C02 ....................................| 4,75 " ! 12,0
CO ....................................| 5,10 " ! -
H20....................................i 21,io " j 10,0
_____,,_ S02_.^v..j::v....:..^^_0,05_
Temperatur 900 °C
Material
j Glödspånsbildning i mg/cm2
dygn
C % j Cr % \ Ni % | Gas I Gas II j
0,24 0,09 36,90 j 27,70 80,0 j
! 0.09 18,53 0,26 1,38 ! 1,25
0,12 17,74 8,06 0,326 2,70
0,11 14,84 10,16 | 3,84 6,00
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
