Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9 APRIL 1932
BERGSVETENSKAP
27
het mellan krom- och nickelstål kan anföras några
stål, provade av Hatfield.
Av tabell l framgår, att det rena nickelstålet är
avsevärt sämre än de övriga. Det 18 %-iga
Cr-stålets glödspånsbildning är endast ca 1/20 av det
36 %-iga M-stålets, trots den relativt låga O-halten.
Tyvärr saknas i denna försöksserie ett höglegerat
Cr-stål, exempelvis 25-30 %-igt. Ett dylikt skulle
vid motsvarande försök med säkerhet hava visat sig
fullkomligt oangripet. Av de båda
kromnickel-stålen, vilka vardera hava samma Cr -f- Ni - 25 %,
visar stålet med högre Cr-halt den bästa
eldhärdigheten. Av undersökningen framgår även nickels
känslighet för svavel i ugnsatmosfären.
Volframmetallen användes även i eldhärdiga
legeringar, beroende på dennas förmåga att höja ett ståls
hårdhet i värme. Volfram nedsätter visserligen
eldhärdigheten, men i de stål, där denna tillsats
användes, dominera krom och nickel och upphäva detta
försämrande inflytande.
Som förut framhållits ökas eldhärdigheten hos ett
stål i allmänhet genom kisel- eller aluminiumtillsats.
Att dessa tillsatsämnen ehuru relativt billiga icke
funnit så stor användning beror på, att sådana stål
lätt bliva spröda och relativt svåra att bearbeta.
Dessutom är det förenat med svårigheter att bibringa
dessa en för praktisk förbrukning användbar form,
vilket förhållande i viss mån har begränsat deras
användningsmöjligheter.
, Vissa krom-aluminium-kisellegerade stål med
medelhöga kisel- och aluminiumhalter, besittande
mycket god eldhärdighet framställas numera i större
utsträckning.
Tillsatser av molybden, kobolt och vanadin i
förening med krom och nickel giva i vissa fall mycket
goda stål, vilkas egenskaper dock icke annat än i
undantagsfall äro så överlägsna, att de kunna
konkurrera med rena krom-nickel-legeringar på grund
av legeringstillsatsernas höga pris.
För närvarande förekomma i marknaden och
användas i praktisk drift ett stort antal eldhärdiga
stål under en mängd skiftande namn. För att få en
bättre överblick över dem och för att kunna få en
uppfattning av deras egenskaper är det lämpligt att
verkställa en indelning av dem i ett mindre antal
inbördes likartade grupper. Om man som indelnings-
Fig. 5. Martensitiskt kiomstål.
grund väljer den kemiska analysen, exempelvis en
uppdelning i
1. Rena kromstål.
2. Krom-nickel-stål.
3. Komplexa stål med krom och nickel som
huvudbeståndsdelar kan man inom varje grupp ha
ganska varierande egenskaper.
Om man däremot företager en uppdelning av de
eldhärdiga stålen efter deras metallografiska
karaktär, kan man med stor säkerhet vänta sig analoga
fysikaliska egenskaper inom varje särskild grupp,
och det hela blir mera översiktligt. Den lämpligaste
gruppindelningen tror jag därför vara följande:
1. Martensitiska (perlitiska) stål.
2. Ferritiska stål.
3. Austenitiska stål.
De olika grupperna karakteriseras av det vanliga
kolstålets strukturformer, vilka i de eldhärdiga stålen
genom legeringstillsatser stabiliserats i högre grad
än i kolstålet.
Ferrit .= a-järn, dvs. den kristallbyggnad, som
karakteriserar rent järn. Den är mjuk och
magnetisk.
Fig. 4. Ferritiskt kromstål.
Fig. 6. Austeiiitiskt kromnickelstål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
