Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
TEKNISK TIDSKRIFT
9 juu 1932
Vid karbid- och ferrolegeringsugnar blir
ström-utbredningen i beskickningen - Cp - avsevärt
mycket större. Beskickningen håller vid
framställning av:
Karbid Fe-Si, 45 % Si Fe-Si, 90 % Si
40-50% koks 25-30% koks 45-50 % koks
28 ,, järnskrot 12-14 " järnskrot
Fig. 21. l == beskickning, 2 =
slaggbad, 3 = metallbad.
Fig. 22.
Till följd härav samt dessutom av att
ugnsinfod-ringen, vanligen bestående av elektrodkol, är
lättledande, måste spänningen hållas låg. - Envar
fackman från dessa fabrikationer har säkert iakttagit,
hurusom koksstyckena på ytan, även in emot
ugnsväggarna, "glimma till" av att strömbanorna mellan
de olika styckena brytas under beskickningens
oregelbundna nedsjunkande rörelser samt dessutom,
att man vid en trefasugn måste hålla väl "rent"
mellan elektroderna för att hindra kryp strömmar
mellan dem, vilka eljest orsaka en hög
elektrodställning i beskickningen med därav följande minskad
produktion. Beskickningens egenart gör då, att
elektroden, som befinner sig djupt nere i densamma,
tillsammans med beskickningen bildar en nära nog
homogen elektrod, som utfyller hela ugnsrummet.
I det av Lindström relaterade fallet bestod
elektroden tydligen (se fig. 22) av 3 st. 400 . 400 mm
delelektroder, ordnade i ett rektangulärt tvärsnitt
med 3X1 delkol, motsvarande en cirkulär elektrod
med radien 40 cm. Enligt fig. 22 utgör sidan cb
praktiskt taget hela den "strömförande elektroden".
Därigenom kommer uttrycket: l± - ^log - att för
ri
l ^ rl att bli Q£ O och formel (6) övergår då i:
L = 2 (2 l . log -*- + ^ - ^log -j . 10 ~9
För ^ - 400 cm, l = 300 cm samt r = 12 cm
erhålles:
L = 0,648- l O-5 hy.
Vid strömstyrkan 18000 amp. och 50 perioder
erhålles iiiduktionsspänningen Es = 36,6 volt mot
enligt formel (6) beräknade E8 - 47 volt (se sid. 47).
Genom att lägga en tråd inne i slingan av
ledningsnätet, varvid denna tråd kunde föras genom
elektrodhållaren men sedan måste föras utefter
ugns-sidari, samt en följande mätning av den induktiva
spänningen med en H-D-voltmeter mellan punkter
/-g, fig. 22, erhöll Lindström värdet 31,5 volt. Med
hänsyn till denna mätmetods endast relativa
exakthet torde det beräknade värdet 36,6 volt kunna an-
ses lika riktigt, särskilt i betraktande av de
approximationer, som vid de båda bestämningarna gjorts.
Bl. a. har i sidan ^ elektrodhållarens längd (c-i
fig. 22) inberäknats i elektrodlängden.
Elektrod-hållaren torde ha bestått av sex stycken till
kyl-plattorna vid elektrodsidorna nedåtlöpande starka
kopparskenor. I sidan l ingå dessutom kablar med
mycket spritt samt nedhängande läge, vilka vid
beräkningen ha antagits ha samma tvärsnitt som de
övriga skenorna (c-b). Man hade troligen gjort
riktigare uti att försumma såväl kablarnas som
elektrodhållarens inflytande. Sidan Zx kan emellertid
enligt formel (6) ge varierande, ehuru smärre
förändringar på cos g?, allt eftersom en ny elektrod är
insatt i ugnen eller elektroden efter en tids
användning har blivit kortare. Dylika variationer äro till
följd av små ändringar så gott som utan något
inflytande vid användandet av Söderbergs
kontinuerliga elektrod. - Cos y för ugnsslingan enligt det
mätta värdet blev: 0,785 och enligt det beräknade
värdet vid E9 = 36,6 volt: 0,70.
Enligt Bergeons formel (9) skulle enligt fig. 22
effektfaktorn hos ugnen bli: b = 4,0 + 3,0 + 1,8 =
= 8,8 m; n = l.
3-8,8 18000-50
Bmv = _ST– –.HH»
cos cp = 0,956.
Detta ogynnsamma resultat torde närmast bero
därpå, att Bergeons formel (9) i sig ej innesluter
ledarens egenskaper, som i ovanstående fall bestod
av fyra st. tätt invid varandra ställda skenor av
ogynnsamt valt tvärsnitt. - Nedan skall Lindströms
formel (6) användas för Bergeons fall i anslutning
till de vid ugnen i Montricher vunna resultaten.
Ugnens utseende framgår av fig. 11.8
Ugnen är en enfasugn, som förses med energi över
fem stycken parallellkopplade transformatorer. På
sekundärsidan är vardera polen utdragen till ugnen
som koncentriska rör. Vid förgreningsstället utgå
skenorna radiellt i två grupper från varje
transformator dels till den övre rörliga elektroden medelst
en glidkontakt och dels till den fasta, ledande
bottnen. De olika grupperna liksom även delskenorna
inom varje grupp äro från förgreningsstället förda
på möjligast stort avstånd från varandra. Den
rörliga övre elektroden är sammansatt av 20 segment,
och innerrummet har utfyllts med stampmassa av
koks och ett lämpligt bindemedel. På
högspännings-sidan äro de fem transformatorerna i Scotts
koppling till transformatorerna för den andra ugnen av
samma storlek. Såväl till följd av
transformatorernas konstruktion som till följd av lika
belastning på de båda ugnarna erhållas vardera av de tre
faserna på det inkommande trefasnätet om 50
perioders växelström lika belastade. På sekundärsidan
erhålles tvåfas växelström med 90° fasförskjutning
mellan strömmarna, en fas gående till vardera
ugns-aggregatet. Till följd av uppdelningen av skenorna
i tvenne grupper från var och en av de fem
transformatorerna erhållas 10 parallella grupper, vardera
belastade max. 12 000 ampere. Den totala
strömstyrkan är 120 000 amp. vid en sekundärspänriing
av 45 volt eller 100000 amp. vid 50 volt för en
effekt av 5000 kW.
8 (l- C.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
