Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
TEKNISK TIDSKRIFT
13 AUG. 1932
utredningar fastställer Wotschke, att orsaken till den
"svaga fasen" beror på det o symmetriska
förläggandet av de tre faserna, varigenom en
energiförskjutning äger rum och så, att fas l (fig. 30) avger en del
av den från transformatorn tillförda energien till fas 3,
medan mellanfasen 2 förblir oberörd.
Mera intresse erbjuder emellertid Wotschkes
utredningar över betingelserna för ernåendet av den
maximala effekten hos en trefasugn vid osymmetrisk
förläggning av ledningarna. Om fasströmmarna
betecknas enligt fig. 32 - vid lika fasströmmar är
a =: b = c - erhålles relationen:
K och k betyda här vissa konstanter, som vid
symmetrisk förläggning av ledningarna ge betingelsen
K = k. Därvid övergår relationen i:
"7
varvid enligt fig. 32 a = - = c.
u
För att ernå maximaleffekten vid en trefasugn med
osymmetrisk konstruktion skola därför de båda yttre
strömmarna sinsemellan vara lika men skola väljas
lägre än strömmen i mellanfasen, vilkens storlek
beror av vissa, varje ugn tillkommande konstanter
(K och &), som stå i ett av belastningen oberoende
förhållande. - Emellertid är ett sådant förfarande
förenat med den olägenheten, att fasströmmarna på
primärsidan även bli osymmetriskt belastade.
Am-péretalet på mellanfasen blir givetvis i förhållande
till ampéretalet på sekundärsidan i motsvarande mån
högre än vid ytterfaserna, vilket med hänsyn till
kraftverket understundom kan möta stora
svårigheter.
Wotschke anger därför såsom oftast gynnsammare
den andra möjligheten, nämligen att låta ugnen
arbeta med olika höga sekundärspänningar vid de
skilda faserna för att erhålla samma spänningsfall
inom ugnen (E0) vid de tre elektroderna. Därigenom
blir det då möjligt att tillföra de tre olika
elektroderna samma verksamma effekt (E0 . 7sek). Man måste
då vid samma sekundära ampéretal använda en
högre sekundär spänning vid den "svaga fasen"
(7^), som är högre än vid den "starka fasen" (7?3).
Sekundärspänningen vid denna fas måste dessutom
hållas högre än vid mellanfasen (£J2). Eftersom då
7?! >> 7?3 >E2 komma alltså transformatorernas
storlek vid lika stor sekundär strömstyrka att bli:
T7T T ^ T7T J .- 77t T
^1 ’ ’sek -> ^3 ’ /sek. > &2 * *sek.
för erhållandet av samma energimängd: E0 . 7sek ,
under elektroderna. - För samma primärspänning
mellan faserna kommer då den primära
strömstyrkan vid de tre transformatorerna att bli olika i
förhållande till de resp. effekterna hos de tre
enfas-transformatorerna. Denna olikhet kan ju även bli
besvärande för en kraftstation, men kan förminskas,
om flera ugnar finnas, därigenom, att de olika
strömmarna kunna fördelas på högspänningssidan mellan
faserna för ernående av full eller nära fullständig
symmetri.
Genom de båda angivna sätten kan man alltså
erhålla en ej obetydlig förbättrad effektfaktor och
en motsvarande högre energiutvinning vid en
trefasugn med osymmetriskt byggnadssätt, varvid
emellertid i båda fallen de primära strömmarna bli
osymmetriska, vilket förhållande understundom
därför med hänsyn till kraftverket kan lägga hinder i
vägen för ett praktiskt utförande.
En avgjord fördel gentemot de olägenheter, som
trefasugnen för med sig för erhållandet av en god
effektfaktor, visa ugnarna vid Montricher. Genom
att använda Scotts koppling erhålles vid
ändamålsenligt gjorda transformatorer full symmetri på
hög-spänningsnätet (fig. 25 c) under förutsättning, att de
båda sekundärkretsarna, varav en går till varje ugn,
hållas lika belastade. Genom en ändamålsenlig
förläggning och form av sekundärledningarna har ju,
som förut visats, en mycket hög effektfaktor på
varje ugn och således även på hela den elektriska
anläggningen kunnat erhållas. Givetvis kvarstår
svårigheten med "snedbelastning", om en ugn kopplas
ut eller den måste under en längre eller kortare tid
bedrivas med reducerad belastning. Vid karbid- och
ferrolegeringsugnarna bildar ju utväxlingen av en
förbrukad elektrod mot en annan elektrod praktiskt
taget den enda anledningen till ett kortare avbrott
i driften. Genom införandet av "Söderbergs
kontinuerliga elektrod" har även detta moment vid
karbid- och ferrosiliciumugnar fallit bort. Vid ugnarna
i Montricher har ett slags liknande kontinuerlig
elektrod kommit till användning, som i flera
hänseenden kan anses vara fördelaktigare än den förra.
Det återstår då att närmare betrakta
kopplingssätten, fig. 25 d och fig. 25 e. Vid båda dessa
kopplingar inträder en osymmetri i sekundärkretsarna, i
det att strömstyrkan i återledaren vid den förra är
/ v 2, vid den senare / v/3. Vid V-kopplingen inträffa
även osymmetriska strömflöden inom primärkretsen
genom att strömstyrkan i återledaren även blir 7^3,
vilket likväl ej behöver vara fallet hos
T-koppling-arna. Dessa kopplingar erbjuda därför en fördel
framför Y-kopplingana. - Som emellertid den
olägenheten vidlåder de båda kopplingssätten, att
strömflödena i sekundärkretsen äro osymmetriska, bör
detta förhållande givetvis till följd av de höga
ampéretalen relativt de låga sekundärspänningarna,
som användas vid dessa slag av ugnar,
understundom kunna inverka ännu ofördelaktigare på
effekt-faktorn än vid symmetriska strömflöden i
sekundärkretsen. Förutom den självinduktion, som erhålles i
ugnsslingan, tillkommer därför den inverkan av
magnetfälten, som erhålles i ledningarna från
förgreningspunkten till transformatorn.- Förutom det
förhållandet, att man vid användandet av Scotts
koppling kan erhålla full symmetri på
högspännings-sidan, tillkommer även den fördelen framför
V-kopplingen, att transformatoreffekten vid T-kopplingen
endast är 02 1,04 gånger den avgivna. Vid
V-kopplingen kan däremot endast 86,6 % av den insatta
transformatoreffekten utnyttjas.
Vid det av författaren förut berörda verket skulle
uppföras en ännu större ugn och för en
transformatoreffekt av l 600 kVA. Den primära
strömstyrkan skulle då, om ugnen kopplades som en
enfas-ugn, bli 340 amp., ungefär samma ampéretal
- 330 amp. - som kunde uttagas mellan faserna.
Med hänsyn till övriga enfasugnar måste därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
