Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 AUG. 1932
BERGSVETENSKAP
63
denna större ugn kopplas på ett annat sätt och
helst för en symmetrisk anslutning till de tre faserna
på högspänningssidan. De ugnskopplingar, som då
endast skulle kunna komma ifråga, voro enligt
fig. 25 kopplingarna b, d och e. Vid den senare
kopplingen skulle man givetvis ej erhålla
symmetriska strömflöden på primärsidan, vilket i detta
fall kunde avhjälpas genom att koppla in en mindre
enfasugn mellan de båda mindre belastade faserna.
Som av en del orsaker bottenelektroden önskades
bibehållen, bortföll alternativ b, enär ju till följd
av det höga motståndet i slaggbadet, vari de övre,
rörliga elektroderna stodo nedställda, ett strömflöde
mellan dessa ej skulle kunna erhållas. - Av
Wotsch-kes utredningar skulle man i allmänhet kunna sluta
sig till, att såväl T- som V-kopplingarna skulle
kunna erbjuda fördelar utöver trefasugnen, enär en
högre effektfaktor skulle kunna erhållas vid
osymmetrisk belastning inom sekundärkretsen, där
mellan-fasen borde ha ett högre ampéretal än de sinsemellan
lika belastade ytterfaserna. Den Scottska kopplingen
borde i så fall vara gynnsammare än V-kopplingen
enligt de av Wotschke givna utredningarna. Av de
båda alternativen d och e borde fall d dessutom vara
gynnsammare än e till följd av att full symmetri
kunde ernås på högspänningssidan.
För att emellertid kunna erhålla en orienterande
uppfattning om den inverkan, som de osymmetriska
strömflödena i sekundärkretsen skulle kunna utöva
på effektfaktorn vid Scotts koppling med avseende
på skenornas längd från förgreningspunkten (fig. 20:
a-e) till transformatorn, gjordes vid den förut
angivna ugnen (V) följande försök.
De båda rörliga elektroderna belastades för
ernående av full effekt men sinsemellan med olika
ampéretal. De genom vardera elektroden
genomsända ampéretalen avlästes på ampéremetrar,
anslutna till strömtransformatorer på sekundärsidan.
Det sammanlagda ampéretalet avlästes på en
ampere-meter, ansluten till en strömtransformator på
högspänningssidan under samtidig bestämning av
effektfaktorn med tillhjälp av ström- och
spänningstransformatorer på transformatorns högspänningssida.
Resultaten blevo följande:
7’sek.
/"sek.
/prim.
Esek.
COS fp
6760
4340
200
85
0,941
8160
4040
220
85
0,9^5
6100
6100
220
85
0,955
Rören fördes på ett avstånd av ca 3 m från
varandra. - De väntade resultaten vid mätningarna,
varvid spänningarna mellan de tre faserna på
hög-spänningsidan voro tillnärmelsevis lika, uteblevo ej
heller. De sekundära ampéretalen avlästes på
ampéremetrar, anbragta till strömtransformatorer i
sekundärkretsen. Mätningarna av effektfaktorn utfördes mellan
ström- och spänningstransformatorer på
transformatorernas högspänningssida och gåvo följande resultat:
Effekt
kVA
Trots att avståndet mellan förgreningspunkten till
anslutningen på transformatorn endast var ca 6,0 m
erhölls alltså en ej obetydlig försämring av
effektfaktorn.
Vid den nya ugnen, där vardera av de båda
transformatorerna i Scotts koppling var försedd med två
uttag för varje pol, valdes därför vid 85 volt
sekundärspänning en skenform: 200 . 12 mm, för varje
pol och transformatorgrupp, enligt fig. 13
motsvarande % = 1,20 hos skensystemet. Från varje
transformator fördes en grupp av fyra skenor på kortaste
avstånd (ca 4,4 m) till förgreningsstället vid ugnen
med ett avstånd mellan grupperna av ca 1,6 m. Till
bottenelektroden leddes tvenne rikligt
dimensionerade kopparrör med 160 mm yttre diameter och 10
mm väggtjocklek för att samtidigt erbjuda
tillräcklig "styvhet" för det frihängande skensystemet.
/prim. /’sek. /"sek. Esek. COS (jp
1600 197 9400 9400 85 0,940
1200 147 7050 7050 85 0,964
800 98,5 4710 4710 85 0,990
De ovanstående resultaten ange, att även vid en
koppling enligt fig. 25 d en god effektfaktor kan
erhållas. - De angivna resultaten kunna givetvis ej
generaliseras, enär vid detta slag av ugnar en rel.
ampéretalet hög sekundärspänning var erforderlig till
följd av de strömledande ämnenas låga
ledningsförmåga, vilket, som i det föregående visats, ej är fallet
vid alla elektrotermiska smältningsprocesser.
Dessutom var det i detta fall möjligt att göra avståndet
mellan skenornas förgreningspunkt till deras
anslutning vid transformatorerna relativt kort, varigenom
den ogynnsamma inverkan av de osymmetriska
strömflödena i berört avseende kunde minskas i ej
oväsentlig mån.
Sammanfattning.
Det har i det föregående givits en allmän
utredning över ljusbågs- ljusbågs-motståndsugnarnas
karaktär och det inflytande, de olika förhållandena i det
ena eller andra fallet kunna utöva på en eftersträvad,
möjligast gynnsam effektfaktor.
Det har även lämnats praktiska exempel på
noggrannheten av Lindströms formler för beräkning av
effektfaktorn vid elektriska ugnsledningar samt det
endast mera orienterande värde, som under vissa
förhållanden kan tillmätas Bergeons empiriska formel.
Med anledning av Lindströms formel:
2 (2 . l. <log^ + l, . ^log L + l,. ^log ~) . 10-9
har en utredning gjorts över inflytandet av uttrycket
^ . *i0g - vid vissa slag av ugnar med lättledande
ri
beskickning. Vid formelns användning bör man
skilja på den "verkliga elektroden" (radie = rj och
den "strömförande elektroden" (radie r^<l).
I anslutning till praktiska fall, där l s^a r1 har
fullständig överensstämmelse mellan Lindströms
ovannämnda formel och Bergeons under dessa
förhållanden empiriskt funna formel kunnat fastställas.
Lindströms formel är emellertid att tillmäta större
noggrannhet under alla förhållanden, enär den dessutom
tar hänsyn till ledarnas geometriska form.
Med anledning av effektfaktorns beroende av den
anlagda sekundärspänningen har en allmän
utredning gjorts över densamma vid olika ugnskopplingar.
Det har även visats, att man under vissa förhållanden
kan erhålla en mycket hög effektfaktor även vid
ugnar, där man inom sekundärkretsen har
fasströmmar av ej samma storlek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
