- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1932. Bergsvetenskap /
67

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10 SEPT. 1932

BERGSVETENSKAP

67

Den gängse uppfattningen av ifrågavarande
fyndigheters uppkomst är, att de äro bildade på
meta-somatisk väg. Av intresse är, att kalkmalmerna vid
gränserna mot leptit eller gnejs rätt ofta övergå till
skarnmalm och skarn, och att man inuti
skarnmalmerna emellanåt träffar mindre partier av
kalksten och kalkmalm. Dessa förhållanden synas tyda
på, att de båda malmtyperna ursprungligen haft ett
enhetligt bildningssätt, och att skarnmalmerna
uppkommit genom senare omvandlingar av kalkmalmer.

Gruvdriftens omfattning.

Torsåkersmalmerna ha sedan gammalt namn om
sig för att vara särskilt goda stålmalmer och ha
blivit grundvalen för den tillverkning av uteslutande
kvalitetsstål, som numera bedrives vid Hofors.
Sedan bruket blev ensam ägare till gruvorna, har
malmbrytningen endast till ändamål att fylla det
egna behovet. Bristen på manganmalmer (den enda
manganmalmsfyndigheten av någon betydelse i
Torsåkers socken, Penninggruvan, nedlades år 1905
såsom utbruten) gör, att Hofors ej kan täcka mer
än ca 88 % av sitt malmbehov från hemgruvorna,
resten utgöres av manganmalmer, som tagas från
Norberg, samt något Bispbergsmalm.

År 1929 övergick Hofors till ren sinterbeskickning,
och brukets malmbehov beräknas nu vid full drift
utgöra ca 41 000 ton pr år, varav 36 000 ton egna
sliger. Avsättningen av malmen är sålunda under
normala konjunkturer mycket jämn och ovanligt
säkerställd.

Malmtillgångar.

Som tidigare nämnts utgöra malmareorna å do
djupaste fullständigt undersökta nivåerna i
Nyängs-och Storstrecksgruvorna ca 2 300 resp. 700 m2.
Nämnda area för Nyängsgruvan är en maximiarea,
och om man i stället räknar med en mera sannolik
area för denna fyndighet av l 500 m2, blir den
årliga avsänkningen vid en produktion av 36 000 ton
slig pr år ca 10 m i medeltal för båda gruvorna.

För att trygga Hofors malmf or sörj ning även för
det fall att de nu brutna malmerna skulle avtag)a
eller upphöra mot djupet, kommer en ca l 500 m
lång ort att drivas på 215 m djup från det nya
schaktet vid Nyängsgruvan till de österut belägna
fyndigheterna Storberget och Stollgruvorna. Detta
arbete har nyligen påbörjats och är avsett att
fullbordas under en tid av ca 10 år. Kvantiteten
an-rikningsmalm i de berörda fyndigheterna har
uppskattats till ca 1.5 millioner ton ovanför ortens nivå.

Rationaliseringen av gruvdriften.

Jag övergår nu till en redogörelse för de
anläggningar och ombyggnader, som utförts under
5-års-perioden 1927-1931, och som avsett dels att bereda
större trygghet för en kommande gruvbrytning från
allt större djup och dels att samtidigt genomföra en
rationalisering av driften och en utvidgning av
produktionskapaciteten.

Programmet för nyanläggningarna omfattade från
början endast ett nytt uppfordrings verk för
Nyängsgruvan och tillbyggnad av anrikningsverket med en
sovringsavdelning, varigenom handskrädningen vid
gruvorna och malmslagningen vid bruket skulle
bortfalla. Övergången till enbart sligtillverkning och

den förutsedda stegringen av brukets malmbehov
medförde, att anrikningsverkets finmalnings- och
separeringsavdelning måste omändras och utrustas
för betydligt ökad avverkning, och att även planerna
för en modernisering av anläggningarna vid
Stor-strecksgruvan blivit realiserade.

Nyängsgruvans schaktanläggning.

Det gamla schaktet vid Nyängsgruvan torde ha
varit ganska enastående, i det att schaktet från 60-
130 m avv. är donlägigt med ca 76° lutning men
för övrigt vertikalt. Hissarna voro på senare åren
försedda med hjul på baksidan och gingo i den
don-lägiga delen av schaktet som hundar. För
uppbärande av linorna funnos inte mindre än 7
bryt-skivor i vardera hissgången. Brytningen över ett så
stort antal skivor med liten diameter förorsakade
en stark förslitning och en kort livslängd hos linorna
och medförde en avsevärd risk för linbrott.

Beslutet att anlägga ett nytt schakt tillkom också
först och främst från säkerhetssynpunkt och på
initiativ av dåvarande bergmästaren i distriktet Th.
Dahlblom. En starkt bidragande orsak var givetvis,
att det gamla schaktets kapacitet vid tilltagande
schaktdjup var absolut otillfredsställande, och att
möjligheterna att öka uppfordringen genom större
spelhastighet eller större nettolaster ansågos alltför
riskfyllda på grund av de relaterade ogynnsamma
förhållandena.

Det nya schaktet är beläget ca 120 m väster om
gamla schaktet och var tidigare neddrivet till 176 m
djup i egenskap av uppfordringsschakt för den
västligaste delen av Nyängsmalmen, som brutits i
Skägg-bogruvan. Schaktets fortsättning har drivits såsom
stigschakt från 250, 290, 330 och 367 m avv. och som
sänkschakt från 176 och 367 m avv. Det är för
närvarande färdigställt till 417 m avv. och neddrivet till
425 m. Den totala drivningen av orter och schakt
för detsamma under nyanläggningsperioden framgår
av nedanstående sammanställning.

Tabell 1. Ort- och schaktdrivningar för
Skäggbo-schaktet.

Angrepps- Horisontalort
Stigschakt
Sänkschakt Summa schakt

nivå
m
m
m
m

176 m avv.


32,4
3’2,4

250
123,5
36,9
-
86,9

290
43,5
40,1
2,o
42,1

330
87,4
38,4
2,0
40,4

367
44,6
38,3
56,3
94,6

422 ,. | 18,1
-
-
-

Summa ! 267,1
153,7
92,7
246,4

Uppdrivandet av stigschakten föregicks av ej
mindre än fyra teodolitmätningar från dagen genom
det gamla schaktet, vilka utfördes av bergsingenjör
Torsten Fahlman, de båda sista med hjälp av
författaren. Mätningarna voro mycket besvärliga och
tidskrävande på grund av svårigheten att komma ned
genom den donlägiga delen av schaktet med
syftningar på ända till 80° vertikalvinkel och ett flertal
uppställningar på mer eller mindre osäkra träbroar.
Någon exakt överensstämmelse mellan de olika
mätningarna var under dessa förhållanden ej möjlig att
erhålla, avvikelserna varierade mellan ca 2’ och 14’,
vilket var rätt betänkligt, då ett vridningsfel på en-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:13:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932b/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free