- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1932. Bergsvetenskap /
70

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

70

TEKNISK TIDSKRIFT

10 SEPT. 1932

Tab. 1. Tennets "lösning sspänning" i div. olika
lösningar.

Lösning "Lösningsspänning"

5 % NaCl -210

5 % NaCl + l % Na2Cr04 ca - 60

5 % NaCl + l % Na3P04 ca - 30

5 % NaCl -j- 0,5 % NaOH -850

5 % NaCl + 0,5 % Na,C03 –––-!

Mjölk " - 50

2) Under det att söt och sur mjölk giva ungefär
samma lösningsspänning, förhålla de sig helt olika
med avseende på förädlingsförmågan. Undersöker
man en förädlad ytas spänning i förhållande till i
det ena fallet söt, i det andra fallet sur mjölk,
finner man ständigt en avsevärt högre spänning i den
söta än i den sura. Det har därför visat sig
praktiskt taget omöjligt att frambringa fläckar i sur
mjölk.

I mineralsyror samt i varm natronlut synes den
uppkomna ädla beläggningen ej vara beständig. Till
följd härav uppstår ett jämnt angrepp över hela
ytan i form av etsningar.

I kall, utspädd natronlut däremot inträder mycket
lätt en kraftig förädling. Denna förädling är stundom
till och med så stark, att den endast med svårighet kan
genombrytas av korrosionen. Så har t. e. i ett fall
iakttagits, att förtennade kopparplåtar under flera
dygn i 5 % NaCl + 0,5 % NaOH hållit sig vid ca
-150 M.V., trots det att lösningsspänningen i denna
lösning ligger vid ca -850 M.V. Först efter denna
tid har skiktet genombrutits på en punkt, varvid en
normal korrosion (svarta fläckar) kunnat börja
uppträda. Det är för övrigt en tämligen normal
företeelse, att nyförtennade ytor, nedlagda i en viss
lösning (t. e. koksaltlösning), förädlas avsevärt över
lösningsspänningen för att sedan, då den förädlade
ytan på någon punkt skadats, åter sjunka ned mot
densamma.

I sodalösning synes förädlingen förlöpa så hastigt,
att beläggningen, om den avlägsnas, omedelbart
nybildas. Spänningen på tennytan kan drivas så högt,
att gasformigt syre avgår utan att svarta fläckar
bildas. - Praktiska försök hava också visat, att
nian kan förvara förtennade ytor i sodalösning
under månader, utan att fläckbildning (eller etsning)
uppträder.

3) Att lösningens motstånd skall spela en
tämligen stor roll, framgår omedelbart av processens
elektrokemiska natur. Det visar sig också i
praktiken, att det är avsevärt mycket lättare att erhålla
stora svara fläckar i koksaltlösning än i
vattenledningsvatten.

4) Utföres försök i natronhypoklorit- eller
väte-superoxidlösningar, korroderar alltid tennet med en
hastighet, som är vida högre än i vanlig syrehaltig
lösning. Detta beror givetvis på ifrågavarande
lösningars starkt depolariserande inverkan på
tennytan.

Anm. Påpekas bör, att om en förädlad tennyta
äger en viss spänning mot t. e. mjölk, den ej
kommer att uppvisa samma spänning mot t. e.
koksaltlösning. Man erhåller i förra fallet en betydligt
högre spänning.

i Svarta fläckar synas ej kunna bildas i denna lösning-.

Inverkan av tennets sammansättning.

Det är en tämligen utbredd uppfattning att
tennets renhet i större eller mindre utsträckning skulle
påverka korrosionhastigheten. I avsikt att utreda
denna fråga hava vi utfört en mångfald
korrosionsförsök på järn- och kopparytor, förtennad dels med
praktiskt taget kemiskt rent tenn (chempurtenn),
dels med det tenn, som normalt användes vid
förtenning av järn och koppar. Korrosionsförsök hava
sedermera utförts i koksaltlösning. - Vi hava
emellertid härvid aldrig lyckats påvisa någon
nämnvärd skillnad mellan chempurtenn och tekniskt tenn
ur korrosionssynpunkt.

Vi hava även försöksvis legerat tenn med
främmande metaller, såsom Pb, Ni, Sb, Bi, Äg, Cu.
Mängden inlegerade metaller har för Pb utsträckts
till 40 %: i de fall lösligheten det tillåtit till 5-10 %
för de övriga metallerna. - Vid beträffar
tennbly-legeringarna, hava - trots det att blyet i sig själv
är tämligen motståndskraftigt - dessa legeringar
ej uppvisat någon större korrosionsbeständighet än
tennet. Detta stämmer för övrigt väl med vissa
iakttagelser från praktiken. Det inträffar sålunda
ofta, att lödfogarna (60 % Sn + 40 % Pb) i
mjölkkar korrodera under bildning av svarta fläckar. -
Ej heller vid korrosionsprov utförda på
försöksmaterial förtennade i övriga legeringar har någon
markerad skillnad mellan olika tennsorter framträtt.
Även detta tyder på, att någon risk för ökad
korrosion ej bör uppkomma genom de ytterst små
mängder föroreningar, som normalt förefinnas i vanligt
handelstenn.

Korrosionens inledning. - Ymppunkter.

Generellt kan sägas, att korrosionen inledes på
den eller de punkter, där den förädlade hinnan är
svagast. Det är därför naturligt, såsom redan
inledningsvis berörts, att fläckar huvudsakligen
uppträda på ytor, där oädla tennpartier blottats (t. e.
genom repning), eller där förädlingen fördröjts. Vad
beträffar denna "fördröjning", uppstår den vanligen,
om ytan under (och helst även efter)
förädlingsprocessen är övertäckt, t. e. med en glasskiva, ett
filtrerpapper, en tennbit eller slam från lösningen.

Ovanstående förklarar direkt, varför angrepp ofta
erhållas i sprickor i tennet samt i stödpunkterna vid
korrosionsförsök, där undersökningsmaterialet får
vila mot en underliggande yta (t. e. av glas).
Såsom praktiska tillämpningar må givas följande
exempel:

Nedlägger man en förtennad kopparplåt,
sammansatt av två mot varandra vinkelräta delar, med en
yta horisontell och en vertikal, i koksaltlösning eller
vatten, finner man, att svarta fläckar huvudsakligen
uppträda på den horisontella ytan och endast på
den uppåtvända sidan härav.

I detta fall torde processen hava förlöpt på sådant
sätt, att slam från koksaltlösningen avsatt sig på de
uppåtvända horisontella ytorna, varigenom dessas
kontakt med lösningen punktvis försämrats, och
förädlingen sålunda fördröjts.

I ett mejeri, där man förvarade mjölk i 11
förtennade kopparkar (spänningen mot mjölk vid detta
tillfälle varierade mellan - 80 och -10 M.V.)
nedsattes i varje kar över natten en nyförtennad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:13:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932b/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free