Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Jan. 1932 - A. Holmgren: De tekniska frågorna vid CCI:s plenarsammanträde i Paris 1931 - Theodor Björgerd: Driftserfarenheter från kraftledningar med och utan jordlina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 JAN. 1932
ELEKTROTEKNIK
15
skyddsanordningar för telefonledningar, nämligen
smältrör, smältrullar och åskledare, och har
fördenskull från de olika förvaltningarna och driftbolagen
infordrat uppgifter över vilka konstruktioner som
nu användas samt dessas egenskaper. I syfte att få
till stånd internationellt enhetliga metoder för
provning och bedömning av skyddsanordningarna, ha
vissa anvisningar härom utarbetats. Man har för
avsikt att på så sätt möjliggöra en fullt rättvis
jämförelse mellan de konstruktioner, som begagnas i
olika länder.
CCI har angivit vissa allmänna riktlinjer för
skyddsanordningar å kablar och luftledningar men
dessa skola kompletteras och närmare specificeras,
sedan frågan vidare studerats.
Elektrolys och kemisk inverkan.
År 1927 antogos av CCI preliminära direktiv
rörande åtgärder för att skydda kablar för
elektrolys och kemisk frätning. De senare årens arbete på
detta område har huvudsakligen bestått i studiet av
uppkomna förslag till ändring av dessa direktiv samt
därav föranledda detaljmodifikationer i direktiven.
En hel del av de frågor som stått på 1:a och 2:a
CR:s program ha hänskjutits till en "Commission
mixte internationale pour les expériences relatives å
la protection des lignes de télécommunication et des
canalisations souterraines". Denna kommission (CMI)
är sammansatt av representanter för olika
internationella sammanslutningar, däribland CCI, CCIT
("CCI för telegrafi"), UIC (Union Internationale des
Chemins de Fer), UIT (Union Internationale des
Tramways etc.), UIPD (Union Internationale des
Producteurs et Distributeurs d’Energie Electrique),
och har till ändamål att organisera och gemensamt
utföra tekniska undersökningar, som ha avseende på
ovannämnda frågor samt framlägga de resultat, på
vilka bestämmelser sedan böra grunda sig. Bland
frågor, som äro föremål för CMI:s undersökningar,
kunna nämnas: jordning av O-punkt vid
högspänningsledningar, symmetri hos telefonledningar, lagarna
för ömsesidig induktion vid jord som återledning.
akustiska chocker m. fl. De år 1930 i Skillingaryd
utförda mätningarna å ömsesidig induktion1 utgjorde
led i dessa undersökningar.
1 Tekn. tidskrift 1931: Elektroteknik, sid. 17:
"Undersökningar beträffande ömsesidiga induktionen mellan parallella,
i ändpunkterna jordade ledningar", av G. Swedenborg.
DRIFTSERFARENHETER FRÅN KRAFTLEDNINGAR
MED OCH UTAN JORDLINA.1
Av THEODOR BJÖRGERD.
För överföring av den elektriska kraften från
produktionsorten till förbrukarna äro de elektriska
luftledningarna alljämt av dominerande betydelse.
Kraftöverföringsteknikerna ha därför rastlöst arbetat
på att förbättra ledningarnas driftsäkerhet och
mycket tillfredsställande resultat hava därvid ernåtts.
Den besvärligaste störningsorsaken utgöres alltjämt
av de överspänningar, som härröra från atmosfäriska
orsaker och en mångfald av överspänningsskydd har
under årens lopp försökts och åter slopats. För
själva kraftledningarna har en längs hela linjen
löpande jordlina ansetts ha en viss betydelse som
skydd mot åsköverspänningar. Åsikterna om
jordlinans skyddsvärde hava emellertid varierat
väsentligt och först på allra sista tiden hava mera fasta
hållpunkter kunnat erhållas för frågans allsidiga
bedömande. I det följande skall göras ett försök att
i kortfattad form framlägga en del av de
erfarenhetsresultat, som vunnits vid de sydsvenska
kraftanläggningarna.
De första kraftledningarna voro som regel icke
försedda med jordlinor och voro givetvis även efter
nuvarande förhållanden ganska svagt isolerade,
varför somrarnas åskväder alltid ställde till diverse
besvärligheter genom skadade isolatorer. Ganska
snart kom man därför på idén att lägga upp en
jordad ledare över faserna för att minska
överspänningarna, På de viktigare linjerna utfördes
1 Föredrag vid Elektroingenjörsföreningens sammanträde
den 19 nov. 1931.
den jordade ledaren såsom 16 eller 25 mm2 järnlina
på en del trästolpslinjer för 20 kV såsom 10 mm2
järntråd. Dessa tämligen klena järntrådar visade
sig vara alldeles för svaga i mekaniskt avseende,
varför de brusto vid is- och snöbelastning, samt för
lätta vid blåst, varför de utsattes för starka
svängningar och vibrationer, varvid utmattningsfenomen
uppträdde, och de blevo ofta den direkta orsaken till
diverse driftstörningar. Man måste därför frångå
bruket av järntrådar som jordade ledare och
givetvis var det ej heller möjligt att under sådana
förhållanden göra några observationer om de gjort
någon nytta som överspänningsskydd. De grövre
jordade ledarna bibehöllos däremot, oaktat deras
nytta var omtvistad. Det var ej heller så lätt att
avgöra vad skyddsvärde jordlinan kunde ha, emedan
isolatortillverkningen den tiden var mycket
otillfredsställande och ofta voro isolatorerna genom
sprickbildningar i porslinet så försvagade, att isolatorfel kunde uppstå vid ganska måttliga
överspänningar, t. e. vid till- och frånkoppling av en
ledning.
Det är utan tvivel en mycket vanlig sak att
bedöma en jordlinas värde som överspänningsskydd
med ledning av resultaten från praktisk drift. Man
måste taga hänsyn till en mångfald omständigheter
förutom don mekaniska, och elektriska anordningen
av själva jordlinan. Sålunda inverka terrängens
höjdförhållanden, samt om jorden i trakten av
ledningen i allmänhet är god eller dålig ledare för den
elektriska strömmen, likaledes grundvattenytans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
