Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Feb. 1932 - Jarl Kuusinen: Ett paradoxalt resultat: minskad maskineffekt - ökad bryteffekt - Insänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 FEBR. 1932
ELEKTROTEKNIK
36
ETT PARADOXALT RESULTAT: MINSKAD
MASKINEFFEKT - ÖKAD BRYTEFFEKT.
Produkten av kortslutningsströmmen omedelbart före
brytningen och den omedelbart efter brytningen
återvändande spänningen utgör som bekant ett mått på
bryteffekten. För en kortslutning på sekundärsidan av
en 3 000 kVA transformator med en kortslutnings-
1 00
spänning = 8 % erhålla vi sålunda en bryteffekt - .....
o
. 3 000 = 37 500 kV A, om transformatorn primärt är
ansluten till en i förhållande till detta effektbelopp mycket
stor generatoreffekt.
Antag att vi frestas välja en brytare, som garanteras
för en bryteffekt av 36 000 kVA och förmoda att denna
skall räcka till, då generatoreffekten i verkligheten
omfattar endast tvenne maskiner å 24 000 kVA (se fig. 1)
och bryteffekten alltså i verkligheten bör bli mindre
än 37 500 kVA. För säkerhets skull utföra vi dock en
kontrollberäkning.
Först kortslutningsströmmen: då generatorerna äro
försedda med snabbregulatorer för spänningen och
kortslutningsströmmen icke kommer att överstiga
generatorernas normalström, måste vi räkna med att
regulatorerna hålla upp normal klämspänning (10 kV). Då
transformatorns normalström är 173 A är alltså kort-
100
slutningsströmmen som förut ––––- . 173 = 2 160 A.
o
Därefter den återvändande spänningen:
generatorernas plötsliga kortslutningsström vid direkt kortslutning
och normal spänning är sammanlagt 2 X 7 000 A.
Detta kan uppfattas så, att en plötslig ökning av
strömmen med 2X7 000 A medför en plötslig sänkning
av klämspänningen med 100 % eller 10 kV. Härav
följer, att en plötslig minskning av strömmen med 2 160
A åtföljes av en plötslig höjning av spänningen med
-10 = 1,55 kV. Då klämspänningen före kort-
- -
2> X * UOU
slutningens brytning var 10 kV, blir den alltså
omedelbart efter brytningen 11,55 kV. Bryteffekten blir alltså
till vår stora besvikelse y/3 . 11,55 . 2160 = 43 000 TcVA,
alltså större än vid antagen oändlig generatoreffekt!
Anande oråd utföra vi nu beräkningen för endast
en ansluten generator. Även i detta fall, då
kortslutningsströmmen motsvarar 55 % överbelastning av
generatorn, måste vi räkna med att snabbregulatorn förmår
driva klämspänningen upp till normalt värde.
Kortslutningsströmmen blir alltså även i detta fall 2 160
A. Spänningshöjden vid dess brytande är dubbelt
större än i föregående fall, eller 3,1 kV och
bryteffekten blir alltså ^3 . 13, i. . 2 160 - 49 000 IcVA.
Minskningen av maskineffekten har alltså lett till en ökning
av bryteffekten!
För exemplet valda maskindata äro som envar lätt
kan övertyga sig om fullt normala och liknande
paradoxala förhållanden kunna påvisas för varje
anläggning med snabbreglerade maskiner. Maximum för bryt-
-7000J
Fig. 1.
effekten ernås, då maskinerna av kortslutningen
belastas till den högsta ström, vid vilken dessa ännu
kunna ge normal spänning. Om detta strömvärde
motsvarar n gånger normalströmmen och maskinernas
plötsliga kortslutningsström (växelströmkomponentens
effektivvärde) är 7c gånger normalströmmen, blir den
maximala bryteffekten l -f n gånger den bryteffekt,
/*/
som beräknas för oändlig maskineffekt.
Bland det otal metoder som publicerats beträffande
beräkning av kortslutningsströmmar har, enligt vad
undertecknad kunnat finna, icke en enda tagit närmare
hänsyn till snabbregulatorernas inverkan, vilket torde
förklara varför ovanstående fenomen synes undgått
upptäckt. De flesta moderna stationer äro dock
utrustade med snabbregulatorer, och dessa spela helt
naturligt en mycket framträdande roll vid kortslutningar.
Det visar sig även, att kortslutningsberäkningarna i
många fall gestalta sig enklare, då hänsyn tages till
snabbregulatorerna, än om detta icke sker. Om intresse
för ytterligare metoder på detta område ännu kan
uppbringas, skall undertecknad därför drista sig att vid
tillfälle öka samlingen med ännu en metod, utarbetad
med hänsyn tagen även till snabbregulatorernas
inverkan.
Jarl Kuusinen.
INSÄNT
Praktisk beräkning av kortslutningsströmmar
i ledningsnät.
Med anledning av en artikel i Teknisk tidskrift, avd.
Elektroteknik, jan. 1932, benämnd "Praktisk beräkning
av kortslutningsströmmar i ledningsnät", önskar
undertecknad fästa uppmärksamheten på den amerikanska
metoden att med tillhjälp av s. k. "phase sequence
com-ponents" beräkna de strömmar, spänningar, effekter,
fasförskjutningar m. m., som förekomma vid
kortslutningar eller snedbelastningar av olika slag och
omfattning. Metoden, som även kommit till användning i
Tyskland, England, Japan m. fi. länder, har på några
få år fullständigt slagit igenom i U. S. A. och användes
numera praktiskt taget över hela landet och ingår även
i undervisningsplanen vid universiteten. Framför allt
användes ovannämnda beräkningsmetod vid
kortslutningsberäkningar för att bestämma bryteffekter för
oljeströmbrytare, maximala påkänningar å samlingsskenor,
strömtransformatorer, drosselspolar,
induktionsregulato-rer m. m. samt för bestämmandet av reläjusteringar och
även vid undersökningar beträffande maskiners
stabilitet under kortslutningar.
Metoden, som i dagligt tal benämnes "’Symmetrieal
Components", förefaller till en början att vara
synnerligen svårfattlig och omständig, men den visar sig efter
någon träning vara relativt enkel och erfarenheten har
även visat, att de resultat, som kunna erhållas med
densamma, icke i noggrannhet överträffas av andra
beräkningsmetoder, vilka kräva längre tid och skicklighet vid
utförandet.
Undertecknad har under några år varit i tillfälle att
använda metoden vid praktiska beräkningar, varvid
bland annat utfördes beräkningar för justering av reak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
