- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1932. Elektroteknik /
55

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1932 - Karl Sutter: Vibrationer i kraftledningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 APRIL 1932

ELEKTROTEKNIK

55

W=vind hastig het ^ J/sek

10 20 30 40 50 60

Fig. 6. Samband mellan virvelfrekvens och vindhastighet.

i de flesta fall sammanfaller med lätt vind, som
blåser vinkelrätt mot linjens riktning.

2. Lagar för virvelrörelser. Det har vidare
kunnat konstateras, att linvibrationerna uppträda i ett
vertikalt plan, vilket också överensstämmer med
teorien, och att frekvensen hos virvelupplösningen
är underkastad vissa lagar (fig. 6):

W

F =
0,185–et

F - virvelfrekvens sek.~l
W - vindhastighet cm/sek.,
d = lindiameter cm.

(4)

Det framgår av denna formel, att en konstant
vind är erforderlig för uppkomsten av en konstant
virvelfrekvens, dvs. en periodisk kraft på en lina.

Enligt erfarenheten hava endast svaga vindar
konstant hastighet, medan starka vindar äga mycket
oregelbunden hastighet. De senare äro alltså icke
istånd att utöva periodisk kraftverkan och komma
blott ifråga som orsak till aperiodiska vibrationer.

Med ledning av fältobservationer har man kunnat
fastslå, att linvibrationernas frekvens i övervägande
antal fall är identisk med ovan angivna
virvelfrekvens (fig. 7):

f = F ................. (5)

Vid höga vindhastigheter, dvs. vid stor
virvelfrekvens, händer det att vågfrekvensen utgör blott en
bråkdel av virvelfrekvensen:

n-f =

(6)

Detta samband mellan svängningsorsakens
frekvens och linfrekvensen kan man utifrån lättast
konstatera på linor, som svänga vid varierande
vindhastigheter. Noderna ändra i detta fall
ständigt sitt läge, emedan produkten av våglängd och
svängningstal måste vara konstant.

3. Bidragande omständigheter.
Laboratorieförsök hava visat, att utom linans form även
beskaffenheten av linans yta utövar inverkan på
virvelupplösningen. Linor med mycket glatt yta, t. e. sådana
som äro betäckta med ett glatt isskikt, äro mera
ägnade att vibrera än linor med sträv yta. Ju mer
linans tvärsnitt närmar sig strömlinjeformen, desto
mindre blir kraften på densamma. Tyvärr är det av

O 10 20 50. 40 50 60
Fig. 7. Samband mellan virvelfrekvens och vibrationsfrekvens.

olika orsaker omöjligt att använda sådana linor, som
fullständigt skulle lösa vibrationsproblemet.

4. Krafter, som åverka linan. De krafter, som
till följd av virvelbildning inverka på en nästan
cirkelrund lina, äro mycket små. Enligt dr
SCHWENK-HAGEN kan deras maximivärde antagas vara
följande:

K = 2,1 . W2 . d . 10~9............... (7)

K = kraft kg per cm lina,
W- vindhastighet cm/sek.,
d =i lindiameter cm.

Endast då linan svänger i samma takt som dessa
krafter verka, och då desamma göra sig gällande
en längre tid, kunna svängningar med betydande
utslag uppstå, Iakttagelserna på linjer synas tyda på,
att vid en mycket elastisk eller hårt spänd lina
dessa krafter behöva verka kortare tid tills
svängningarna bliva synliga än vad fallet är vid en dåligt
fjädrande eller löst spänd lina.

Därigenom påverkas dock icke, vilket längre fram
ytterligare skall belysas, storleken av de slutgiltiga
svängningsutslagen, och den av svängningarna
förorsakade risken behöver därför icke ökas vid hårt
spända linor.

Den energi, som överföres av dessa krafter till
linan i ett vågberg och under en svängning, kan
beräknas t. e. under antagande av en sinusformig
våg och från O till ovannämnda maximivärde stan-

digt växande kraft:

A = 4 K

a -1

(8)

l - nodavstånd cm,
a - största utslag cm.

Av dessa formler framgår, att kraften på en lina
tilltager med dess diameter, och att grova linor
således i högre grad sättas i svängning än klena,

B. Aperiodiska krafter.

1. Starka vindstötar. Vid sidan av den
regelbundna virvelupplösningen kunna även starka
vindstötar förorsaka linvibrationer. Starka vindstötar
äro att betrakta som orsaker till aperiodiska sväng-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:13:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932e/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free