Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1932 - Karl Sutter: Vibrationer i kraftledningar - J. C. Holst: Erfaringer av svingninger ved kraftledninger i Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
TEKNISK TIDSKRIFT
2 APRIL 1932
mellan 40 och 50 cm; som fjädrande förbindelse
mellan vikterna tjänar en ca 10 mm tjock ståltråd
eller en stållina.
Förhållandet mellan svängningstiderna hos
linvågen och dämparen inverkar på den senares
verkningsgrad. Försök hava dessutom visat, att
dämparens verkan är beroende av dess läge i förhållande
till linans noder och att dess gynnsammaste läge
ligger mellan Vs och V» av första vågberget.
Installerar man två olika tunga dämpare på två
olika avstånd från upphängningspunkterna i samma
spann, så lyckas det även vid Stockbridge-dämparen
att dämpa alla förekommande vibrationer till ett
praktiskt taget ofarligt värde. Därigenom undvikes
växelspänningarnas skadliga inverkan.
D. F or stärkning såt gärder.
1. Princip. Åtgärderna för förstärkning åsyfta att
skydda särskilt utsatta punkter på linan, isynnerhet
upphängningspunkterna. De äro en logisk
slutledning av det faktum, att linan ute på spännet icke
uppvisar några skador genom vibrationer, och att
den där kan svänga hur den vill, utan att därigenom
utmattningsbrott uppstå.
Den äldsta formen av sådana förstärkningar är
om-lindningsbandet, vars gynnsamma verkan kan
förhöjas genom att giva det en särskild form och profil.
2. Omlindningstrådar. THEODOR VARNEY har givit
denna förstärkning formen av dubbelt koniska
trådar, vilka till ett antal av 8 eller 10 lindas omkring
linan vid upphängningarna.
Dessa trådar öka lindiametern med ca 40-GO %
och hava, allt efter linans tjocklek, en längd av 0,50
till 1,40 m på båda sidor om upphängningspunkten.
På grund av dessa omlindningstrådars konicitet
avtager denna förstärkning mot ändarna i
tjocklek och styvhet, och därigenom förhindras skarpa
brott på linan. Vid laboratorieförsök kunde
livslängden på sålunda skyddade linor ökas 10 till 50 gånger.
De omlindningstrådar, som av Aluminium
Company of America framställts speciellt för användning
vid stålaluminiumlmor, bestå av aluminium.
Försöksresultaten för oskyddade linor kunde genom an-
vändning av omlindningstrådarna förbättras därhän,
att vid en linspänning, som uppgick till 65 % av
brottlasten, utmattningsbrott uppträdde i
aluminiumhöljet först efter 25 millioner svängningsväxlingar i
stället för redan efter l million.
Användning av omlindningstrådar är ämnat att
öka linans livslängd i långt högre grad än t. e.
minskning av uppspänningen. Därtill hava
omlindningstrådarna även den fördelen att skydda linan
vid upphängningspunkterna mot överslag.
VII. Slutanmärkningar.
För att till slut belysa den praktiska betydelsen
av dessa vibrationer, får jag fästa
uppmärksamheten vid följande.
Det är allmänt bekant, hurusom tendensen att
bygga kraftledningar med stora spännvidder utgått
från Förenta staterna. För att med detta system
ernå ekonomiska fördelar får emellertid stolphöjden
och linans nedhängning icke bli för stor; man har
därför föredragit de mekaniskt starkare linmaterielen.
Det har visat sig, att driftsäkerheten vid sådana
ledningar blir större, ju mindre linans nedhängning
är, enär därigenom möjligheten minskas för
linsammanslagning på grund av "vippning" eller
ut-svängning i sidled genom vindtrycket. Man spände
alltså linan allt starkare ända till 70 % av dess
brottbelastning, men konstaterade nu under dessa
omständigheter uppkomsten av relativt talrika
resonansvibrationer och därigenom förorsakade
utmattningsbrott.
Frågan uppstod nu, om man skulle återvända till
de låga, oekonomiska linspänningarna, vid vilka
dessutom ofta linsammanslagningar förekomma, eller
om man skulle skydda linorna mot dessa skador.
Man valde den senare utvägen och detta med rätta,
ty mot linornas vippning resp. deras
sammanslagning vid nedfallande islaster finnes det inte något
ekonomiskt medel, varemot utmattningsbrott på
linmaterialet lätt kan förhindras med enkla medel.
De svårigheter, som uppträdde i sammanhang med
byggandet av linjer med långa spännvidder, äro nu
att betrakta som övervunna.
ERFARINGER AV SVINGNINGER VED KRAFTLEDNINGER
I NORGE.1
Av J. C. HOLST, Oslo.
Det er nokså eiendommelig å tenke på at det ikke
er stort över to år siden jeg i denne forsamling hadde
anledning til å fortelie om de
svingningsvanskelig-heter der plutselig var opstått på en av de
nybyggede Norekraftledninger og ät fenomenets årsak
var mig helt uforståelig og fremmed. Og nu er det
hele forlengst så å si klart i enhver detalj.
De svingninger jeg den gang omtalte og de som i
denne forbindelse er av vesentlig interesse er de
korte, resonnante svingninger fremkalt av svak vind
i Föredrag1 vicl elektroingenjörsförenirigens sammanträde
d. 22 jan. 1932.
(1/2-6 m vindhastighet). De vippende ledninger
skaffer ikke andre problemer enn dem man alltid har
å löse i de norlige land med snebelastninger på
trådene som plutselig kan falle av og får ledningene til å
springe ofte 10-12 meter i været. Ved disse
forhold og de av foredragsholderen omhandlede
vippende ledninger hjelper kun rikelig avstand mellem
de enkelte ledninger eventuelt med plasering av alle
ledere i samme horisontalplan. Noe rasjonelt middel
til dempning av ledningenes bevegelse kan ikke
finnes.
Anderledes med de kortbölgede
resonnanssving-ninger. Som jeg fortalte ved forrige anledning hadde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
