Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1932 - N. Hedén: Telefonförbindelsen Stockholm-Malmö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i MAJ 1932
ELEKTROTEKNIK
75
fullbordades också detta år, men skarvnings- och
pupiniseringsarbetena först fram på nyåret 1925.
Överdragsstationerna voro, särskilt som det här
krävdes husbyggen, mera tidsödande. De blevo efter
forcering färdiga i juni 1925, varefter arbetet med
inkoppling och omläggning av ledningar vidtog. Det
fortskred i sådan takt, att de blanka ledningarna
hunno nedtagas i behörig tid före elektriska driftens
igångsättande.
När Stockholm-Norrköpingskabeln var färdig,
togs under övervägande, på vilken sträcka
kabelarbetena borde fortsättas. Det närmast till hands
liggande alternativet, fortsättning Norrköping-
Malmö, ansågs kräva väl så stor kostnad. En
möjlighet att få till stånd en billigare kabelförbindelse
med Malmö erbjöd förslaget om en kabel Göteborg
-Malmö. De långa förbindelserna skulle då tills
vidare få kvarligga blanka Norrköping-Malmö. En
kabel Stockholm-Uppsala, av ovan angivna skäl
utsträckt till Gävle, var ur underhållssynpunkt
starkt ekonomiskt motiverad. En omständighet, som
bidrog till att det sistnämnda förslaget först blev
verklighet, torde varit det omfattande ras, som
drabbade ledningsnätet mellan Stockholm och
Uppsala vid slutet av år 1925. Medel för kabelanläggningar stodo emellertid i ganska begränsad
omfattning till förfogande och kabeln Stockholm-Gävle,
blott obetydligt längre än Stockholm-Norrköping,
blev först år 1928 fullbordad.
Nu hade emellertid, huvudsakligen på grund av
den internationella trafikens hastiga ökning, behovet
av kabel ned till Malmö blivit oavvisligt, och ingen
tvekan kunde längre råda om att arbetet
Norrköping–Malmö borde komma i första rummet.
Antalet tillgängliga reserver i kabeln
Stockholm-Göteborg var starkt minskat, och kravet på
4-tråds-ledningar samt högre gränsfrekvens gjorde denna
kabel mindre lämpad att ingå som led i de
internationella förbindelserna.
Malmöarbetet upptogs således våren 1929. Under
detta år färdigställdes sträckan Norrköping-Nässjö.
Ledningsbehovet i Skåne var givetvis större än
genom Småland, varför arbetet nästa år, 1930,
startade i Malmö och fortgick norrut till Älmhult.
Samma år på hösten lades även grenkabeln Alvesta
-Växjö. Under fjolåret fortsattes kabelläggningen
från Älmhult norrut och nådde de första dagarna i
september Nässjö. Sedan under oktober och
november skarvning och pupinisering avslutats, kunde
inkoppling av ledningar börja i mitten av december.
De första långledningarna intogos strax innan
decemberstormen utbröt och förorsakade mycket stor
förödelse på luftnätet. Genom forcerad intagning av
Malmöledningar kunde nu de värsta olägenheterna
snabbt avhjälpas. I mars var inkopplingsarbetet
avslutat. Härmed har fullbordats den mycket
efterlängtade länk i Nordens kabelnät, genom vilken Gävle,
Stockholm och Åbo i Finland fått obruten
kabelförbindelse till de viktigare trafikcentra i Europa.
Kabelsträckningen.
Innan Malmökabelns huvudsträckning fastslogs,
undersöktes flera alternativ. För delen Stockholm-
Norrköping var dock sträckningen tämligen given,
men söderut förelågo två skilda huvudalternativ, ett
ostligt över Eksjö, Växjö och Hässleholm, ett väst-
ligt över Jönköping, Värnamo samt alternativt
Hässleholm eller Kävlinge. Mellan och vid sidan av
dessa funnos en mängd biförslag. Dessa
undersöktes, huvudalternativen uppmättes och
kostnadsberäknades. På bedömandet av frågan inverkade
också behovet av en särskild kabel längs ostkusten,
under det att en västkustkabel under alla
omständigheter ansågs bliva behövlig förr eller senare.
Resultatet av omprövningen blev att ostkustkabeln
ställdes helt på framtiden och för huvudkabeln valdes
en mellansträckning med dragning åt öster, som i
huvudsak följde stambanan, ehuru på behörigt
avstånd. Kabeln blev sålunda framdragen över Mjölby,
Nässjö, Alvesta och Röinge, den sistnämnda platsen
ett vägkors 3.3 km öster om Hässleholm.
Hänsyn till en blivande elektrifiering togs och
kabeln lades på flera sträckor längs småvägar på
lämpligt avstånd från banan, vilket kom att medföra
grenkablar till en del platser, såsom Tranås och
Eslöv.
Förbindelsetyper.
När Stockholm-Göteborgskabeln byggdes, valdes
ledningstyperna enligt dåvarande amerikanska
standard. Pupinavståndet 2 700 m användes och kabelns
gränsfrekvens var blott ca 2 400 hertz.
För Stockholm-Norrköping valdes
pupinavståndet till 2/3 av ovannämnda avstånd, varför man med
samma induktans erhöll en gränsfrekvens av för
stamledningarna ca 2800 hertz, för
duplexledningarna ca 3 500 hertz.
För kortare förbindelser användes medelstarkt
pupiniserade 2-tråds ledningar med en
pupinspoleinduktans av 177 och 63 mH i stam- resp.
duplexkoppling. Ledarediameter 1,3 och 0.9 mm.
Samma pupinisering användes och var även i
framtiden avsedd för flertalet 4-tråds 0,9 mm
ledningar. Dessa medelstarkt pupiniserade 4-tråds
förbindelser ansågos tillräckligt goda för långa
inomlands- och en del kortare utomlandsförbindelser.
För de långa internationella ledningarna infördes
svag pupinisering med en spolinduktans av 44 och
25 mH i stam- resp. duplexkoppling.
Under uppehållet i Malmökabelarbetet hade en
strävan mot rikligare användande av svag
pupinisering alltmera gjort sig gällande. Härigenom höjdes
gränsfrekvensen och insvängningsfenomenen
mildrades. Kostnaderna för överdragning hade också
under tiden minskat, varför relativa merkostnaden
för den bättre kvaliteten icke blev så stor. Nu hade
även för 2-tråds ledningar svag pupinisering börjat
användas, och dessa ledningar kunde därigenom
ersätta de flesta av de medelstarkt pupiniserade
4-tråds ledningarna. Söder om Norrköping har denna
sistnämnda ledningstyp icke längre kommit till
användning. Från och med 1931 har även för de
svagt pupiniserade 4-tråds ledningarna en ändring i
samma riktning skett. Beräkningen av avståndet
mellan överdragen var gjord med ledning av
dämpningen på de med 44 mH pupiniserade
stamledningarna. Duplexledningarna med 25 mH spolinduktans
fingo något högre gränsfrekvens än stamledningarna,
5 900 i stället för 5 500. Dämpningen var ca 15 %
lägre än stamledningarnas, men denna förbättring
kunde icke utnyttjas på grund av
överdragsavstånden. Genom minskning av spolinduktansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
