Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1932 - Föreningsmeddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
84
TEKNISK TIDSKRIFT
7 MAJ 1932
poängterade härvid, att en nätansluten radioapparat
måste anses som starkströmsapparat, och därför skall
vara utförd så, att den icke är farlig för liv och lem
eller medför brandfara vid normal användning. Detta
är av särskild betydelse, då det ofta synes ha ingått i
människors medvetande, att alla radioapparater äro
svagströmsapparater och därför ofarliga.
Härefter redogjordes för gällande bestämmelser i
Svenska teknologföreningens anvisningar samt för de
svårigheter, som i vissa fall kunde uppstå för deras
efterföljande ur fabrikations-, sparsamhets- eller
radioteknisk synpunkt. Vid jämförelse med föreliggande
förslag till internationella bestämmelser befinnas dessa
vara långt strängare än de svenska föreskrifterna. Så
föreskrives i Sverige provning av isolationen med
1000 V växelström eller 1400 V likström i l min. i
torrt tillstånd. Motsvarande internationella förslag är
en provspänning av 2000 V växelström, sedan
apparaten 24 timmar varit instängd i ångskåp.
Huru fordran på att man vid apparatens handhavande
icke skall komma i kontakt med spänningsförande delar
kan uppfyllas på olika sätt, visades medelst ett
rikhaltigt bildmaterial. Uppmärksamhet bör i detta
hänseende även ägnas högtalaren med dess tilledningar, i
synnerhet om man har särskild matning för
fältmagneterna.
Till slut behandlades mera summariskt de olika
störningskällorna. De lågfrekventa störningarna, nätbruset,
är det ingen större svårighet att rå på, det är endast en
kostnadsfråga, men beträffande de högfrekventa
störningarna är problemet betydligt mera svårlöst.
I den diskussion, som härefter följde, yttrade sig först
dr Rolf. Betr. av ingenjör Fransson föreslaget
selektivitetsprov tyckte han, att det skulle vara bättre att
utföra ett sådant prov med 2 radiofrekvensgeneratorer
samtidigt än att flytta mätfrekvensen på en och samma
generator. Till de ifrågasatta 2 högsta
känslighetsklasserna ställde han sig dessutom tveksam. Under 50 [mikro]V
ingångsspänning har man alltid besvärande atmosfäriska
störningar.
Ingenjör Pransson svarade härtill, att 2
mätgeneratorer icke hade någon betydelse annat än vid
superapparater och ingenjör Löfgren menade, att de högsta
klasserna dock kunde ha en viss betydelse för apparater med
automatisk volymkontroll. Ingenjör Sterky efterlyste
fabrikanternas inställning. Om intresse förefanns för
kvalitets- och provbestämmelser på området, ansåg
Sterky, att elektroingenjörsföreningen vore rätt forum
för sådana normers utarbetande.
Ingenjör Velander underströk behovet av normer.
Elektricitetsverken bli ofta föremål för förfrågningar
och frånsett säkerhetsföreskrifterna finnas nu inga
hållbara grunder för radioapparaters bedömning. Ingenjör
Fransson kompletterade sitt utkast med ett förslag till
provning av övertoner, liknande den
musikinstrumentprovning, som sker i Frankrike.
Ingenjör Löfgren verifierade behovet av
kvalitetsprovningar men påpekade, att sådana bli mycket
omständiga särskilt numera, då högtalarna oftast äro fast
inbyggda i radioapparaterna. Akustiska prov och
mätningar äro mycket svåra att få objektiva och
jämförbara. Härför erfordras i varje fall en stor och dyrbar
apparatuppsättning. Vem vill bekosta ett sådant
provningsinstitut f. n.? Håller man sig däremot endast till
apparatens elektriska delar, blir problemet mera
gripbart.
Ordf. ifrågasatte, om icke radiokommittén var
intresserad i normfrågan. Civilingenjör Cronvall anförde
med instämmande senare av dr Rolf gentemot ingenjör
Stedt, att säkerhetsfordringarna icke få överdrivas.
Vidare redogjorde han för egna, rätt utförliga försök att
bekämpa störningarna. Hans erfarenhet var, att det var
de högfrekventa störningarna, antingen de inkomma
genom belysningsnät eller antenn, som äro värst. Detta
verifierades även av senare talare. Med ett kraftigt
lågfrekvensfilter i anslutningen till starkströmsnätet
samt användande av ramantenn kunde dock även i
Stockholm goda resultat ernås med
långdistansmottagning. Mera borde emellertid nu göras i själva
mottagareapparaterna för störningarnas bekämpande, då man
hittills huvudsakligen bekämpat själva störningskällorna.
Efter ytterligare inlägg från inledarna, överingenjör
Ell, dr Rolf, ingenjör Sterky m. fl. lämnade
överingenjör Laurell en del uppgifter om Stockholmsnätets
spänningar och reducerade härvid liksom ingenjör Velander
förut kvicksilverlikriktarnas betydelse ur
störningssynpunkt.
Sedan diskussionen avslutats, erhöll styrelsen i
uppdrag att undersöka möjligheten vid nuvarande tidpunkt
för en normering på ifrågavarande område. Om
utsikter till resultat förelågo, skulle frågan hänskjutas till
föreningens radiokommitté.
Sammanträdet var besökt av ett sjuttiotal
intresserade medlemmar och avslutades kl. 23 traditionsenligt
med supé och samkväm.
S. R. N.
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll extra sammanträde i
restaurang Gillets festvåning fredagen den 8 april 1932
kl. 19,30.
Sammanträdet öppnades av föreningens ordförande,
överdirektör W. BORGQUIST, varefter protokoll från
sammanträdet den 22 mars upplästes och godkändes. I
föreningen invaldes civilingenjör HANS BERLIN.
Ordföranden riktade härpå några hälsningsord till
kvällens föredragshållare, professor J. BIERMANNS från
Berlin, varefter denne höll ett med talrika ljusbilder
illustrerat föredrag "Die neuere Entwicklung der
Hochleistungsschalter". Efter att ha visat en
systematiserad sammanställning av de olika arbetsprinciper,
enligt vilka moderna högeffektbrytare byggas, övergick
talaren till en allmän teori för ljusbågens
släckningsförlopp i brytare av olika konstruktioner. Särskilt
intresse tilldrog sig en reproduktion av snabbfotografi av
en ljusbåge tagen med 5 00O bilder per sekund. Den
teoretiska framställningen behandlade särskilt förloppet vid
ljusbågsspänningens återvändande efter strömavbrottet
samt den fysikaliska förklaringen av
värmebortledningens dominerande betydelse till förhindrande av
strömmens återtändning. Den allmänna framställningen
avslutades med en redogörelse för det konstruktiva
utförandet av vissa brytaretyper, speciellt tryckgasbrytaren
och vattenbrytaren, varjämte visades ett flertal bilder
över utförda anläggningar med inbyggda brytare av olika
ålder och typ. Som avslutning på den särdeles klara
och instruktiva framställningen anfördes, hurusom den
gamla beprövade oljeströmbrytaren ingalunda numera
är ur räkningen, utan tvärtom undergått en mångfald
förbättringar, bl. a. resulterande i avsevärt minskad
volym, varvid densamma för vissa användningsområden
måste betraktas som jämställd med de moderna oljefria
strömbrytarna.
Efter föredraget, som mottogs med livligt bifall och
kommer att inflyta i Teknisk tidskrift, framförde
ordföranden föreningens tack till professor Biermanns, som
i sin tur riktade några hjärtliga hälsningsord till sina
svenska kolleger. Härefter utspann sig en kortare
diskussion med inlägg av herrar BORGQUIST, NYLANDER,
HERLITZ och föredragshållaren.
Det av ett 80-tal medlemmar besökta sammanträdet
avslutades kl. 22, varefter vidtog supé och samkväm.
F. Dn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
