Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Aug. 1932 - R. Lundholm: Betingelserna för god parallelldrift mellan kraftstationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
TEKNISK TIDSKRIFT
6 AUG. 1932
Fig. 4.
kan det visas, att maskinen svänger efter samma
differentialekvation som en mekanisk pendel
anordnad på det sätt, som fig. 4 visar.
På samma axel, kring
vilken pendeln svänger, sitter
en trissa, över vilken ett
snöre löper. I snöret kan
hängas en vikt.
Den elektriska vinkeln a
motsvaras av pendelns
av-vikning från lodlinjen. Den
statiska stabilitetsgränsen är
uppnådd, när pendeln i vila
står rätt ut. Lägger man plötsligt en vikt på vågskålen,
börjar pendeln svänga och vinklarna från lodlinjen
motsvara vinkelskillnaden mellan maskinernas rotorer.
Antag att man har en viss grundbelastning som ger
ett visst utslag på pendeln! Sedan lägger man
plötsligt på en vikt motsvarande en belastningsstöt. Är
vikten för stor, svänger pendeln över, vilket
motsvarar urfasfall. Lägges en mindre vikt på, börjar
pendeln svänga kring ett nytt jämviktsläge. De
ekvationer, som ge sambandet mellan de mekaniska och
de elektriska storheterna äro i det allmänna fallet,
då man har även motstånd i ledningen, rätt
komplicerade och jag skall ej närmare ingå på saken. Jag
vill blott påpeka, att pendelmodellen kan tillämpas
och användas för kvantitativa mätningar ej blott när
den ena stationen är oändligt stor, såsom här
antagits, utan även när bägge stationerna hava
godtycklig storlek.
Det kan visas, att urfasfall vid en plötslig
belastningsstöt sker, om belastningsstöten uppgår till mer
än ca 70 % av skillnaden mellan den statiska
stabilitetsgränsen och förutvarande belastning. Är
dämpningen mycket stark, kan belastningsstöten dock få
vara större, upp till ca 90 %.
Negativ dämpning.
En pendling mellan synkronmaskiner i ett
kraftnät kan ökas, om dämpningen är negativ. Sådan
negativ dämpning kan framkallas av huvudsakligen
två orsaker, nämligen:
1) av ohmska motståndet i överföringslednirigen,
"negativ motståndsdämpning",
2) av turbinregulatorerna, "negativ
pådragsdämp-ning".
Negativ motståndsdämpning.
Har man två synkronmaskiner, en i vardera ändan
på en linje med ohmskt motstånd, och finnas inga
inre eller yttre positivt dämpande krafter, som
påverka maskinerna, så kan det teoretiskt visas, att
dessa maskiner ej kunna gå bra i parallell. Börjar
en pendling, så är dämpningen negativ. Pendlingarna
förstoras ideligen, antingen tills maskinerna falla ur
fas eller till dess en viss gränsamplitud uppnåtts.
Detta fenomen torde först ha påpekats av
BOUCHE-ROT. Det har även behandlats mycket ingående av
DREYFUS. De teoretiska bevis för fenomenets
existens, som vanligen anföras, äro av mycket
komplicerad matematisk natur. Emellertid har
Bouche-rot givit en populär förklaring, sorn lyder ungefär
på följande sätt:
Två exakt lika och lika magnetiserade obelastade
och förlustlösa maskiner, förenade med en linje,
pendla kring ett medelperiodtal v. Överföringens
ohmska motstånd är r och reaktansen (inkl.
maskinernas inre reaktans), hänförd till medelperiodtalet,
är x. Den inducerade spänningen, hänförd till samma
medelperiodtal, är E. Vi betrakta maskinerna just i
det ögonblick då de pendla förbi varandra och alltså
vinkelskillnaden mellan de inducerade spänningarna
E± resp. E2 är = 0.
Maskinen l har i detta ögonblick periodtalet y + £
och maskinen 2 periodtalet v - g, där e är
pendlings-periodtalet. Spänningen på maskinen l är
och på maskinen 2
Om den inducerade spänningen i maskinen 2 vore
r= O, skulle maskinen l avge en ström med en
watt-komposant
zl Zi r2 + (l + ö)2 . x2
Om på samma sätt spänningen på maskinen l vore
=z O, skulle maskinen 2 avge en ström med en
watt-ko rnp o sant
__£2 r __ E(l-å)r
=="z2"z^== r* 4-(l-(5)2^2’
Den resulterande wattkornposant, som maskinen l
avger, blir enligt superpositionsprincipen skillnaden
mellan dessa båda strömmar,
__ E(l + d)r _ E(\-$)r
vilket för små värden på d blir
9 7*2
För r < x blir denna wattkomposant negativ, vilket
betyder, att maskin l, som går med den största
hastigheten, mottager effekt i det betraktade ögonblicket,
varigenom den ytterligare accelereras. På samma
sätt visas, att den maskin, som går långsammast,
avger effekt och därigenom ytterligare retarderas.
Bägge maskinerna utsättas alltså i det ögonblick de
pendla förbi varandra för ett elektriskt moment i
rörelsens riktning, vilket innebär att dämpningen är
negativ.
Man kan ej säga att detta fenomen är synnerligen
vanligt, men det förekommer dock vid klena
förbindelseledningar mellan kraftstationer. Liksom vid
den statiska stabiliteten är det det ohmska
motståndet, som här ställer till obehag, och samma botemedel
äger sin tillämpning i bägge fallen, minskning av
motståndet eller ökning av reaktansen.
Negativ pådragsdämpning.
Ett annat slag av s j al valstrade pendlingar, som
förorsakas av turbinregulatorerna, kan någon gång
ehuru ganska sällan uppträda. Vid
vattenfallsstyrelsen har genom experiment påvisats existensen av
sådana negativt dämpade pendlingar. Anledningen
är tröghet i turbinregulatorerna. När en maskin
pendlar, alltså varvtalet ständigt förändras med en
period, som brukar vara ca l p/s, får ju regulatorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
