Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Sept. 1932 - A. Danz: Kvicksilverlikriktaren och dess framtida användning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
TEKNISK TIDSKRIFT
3 SEPT. 1932
V^^X
Fig. 1. Principschema för vakuumventil.
elektrisk ventil, som släpper fram strömmen i den
ena riktningen, däremot ej i den andra. Anslutas
ventilens båda elektroder till växelström i stället för
till en likströmskälla, släpper därför ventilen igenom
endast de positiva halvvågorna, medan de negativa
spärras.
Fig. 2 visar den bekanta principiella
framställningen av en tvåfaslikriktare. Anoden A är för
ögonblicket strömförande, medan anoden B spärrar.
Betraktar man vad som försiggår i en normal ljusbåge,
finner man, att de elektroner, som emitterats av den
glödande katoden, vandra under det elektriska
fältets inverkan till anoden A. Elektronerna gruppera
sig omkring ifrågavarande anod till en negativ
rumsladdning. Därigenom uppstår anodspänningsfallet
av storleksordningen 5 volt. Detta anodspänningsfall ändrar sig proportionellt med likriktarens
belastning. För att vid tilltagande strömstyrka hålla
anodspänningsfallet inom ekonomiska gränser finns
det olika möjligheter: höjning av anodtalet,
förstoring av anodytan och förlängning av bränntiden.
Längs ljusbågens väg äro de negativa elektronerna
och de positiva jonerna likformigt fördelade. De
positiva jonerna, som uppstå genom stötjonisation,
kompensera oavbrutet de negativa rumsladdningar,
som nybildas. Därigenom reduceras spänningsfallet
i ljusbågen till ett minimum.
De positiva jonerna vandra under inflytande av det
negativa elektriska fältet mot katoden och bilda
omkring katodfläcken en positiv rumsladdning. Som
följd därav uppstår katodspänningsfallet om ca 10
volt. Genom de positiva jonernas stötverkan på katodkvicksilvret uppvärmes detta. Denna
uppvärmning är tyvärr starkare än som erfordras för
frambringande av den för strömledningen nödvändiga
kvicksilverångan.
Figuren till vänster visar den normala fördelningen
av det totala spänningsfallet i ljusbågen anod -
katod.
Låt oss nu betrakta den spärrande anoden. Mellan
anoderna A + och B - finnes ett starkt elektriskt
fält, som motsvarar den dubbla maximala fasspänningen. I det ögonblick, då anoden B börjar spärra,
drar den till sig kvicksilverångans positiva joner,
varigenom en stark positiv rumsladdning uppstår
omkring anoden B. Detta positiva jonskikt, som
fullkomligt isolerar den spärrande anoden, är den nyckel,
som öppnar möjligheten att förstå likriktarens
verkningssätt. Till följd av detta jonskikt rör sig
ljusbågens jonström under den lilla spänningsdifferensen
av ca 25 volt från den strömförande anoden A + till
katoden och icke till den spärrande anoden B - trots
det mycket starkare elektriska fält, som normalt
förefinnes mellan de båda anoderna.
Den positiva rumsladdningen omkring anoden B -
bildar ett elektriskt isoleringsskikt, som upptager
nästan hela spärrspänningen hos glimurladdningen
A + .... B-, såsom figuren till höger visar
(spänningsfördelning anod B-.....katod). Skadas av
någon anledning detta elektriska isoleringsskikt, t. e.
genom en momentan gasutveckling hos anoden B-,
så vandra ljusbågens positiva joner under
inflytande av det elektriska fältet - vilket, som
redan nämnts, maximalt motsvarar transformatorns
dubbla sekundärspänning - mot den spärrande
anoden, varvid det ur den svaga glimurladdningen
omedelbart uppstår en ljusbågsurladdning, som
framkallar den fruktade baktändningen.
Kvicksilverlikriktarens användningsområden äro
emellertid långt ifrån begränsade till omformningen
från växelström till likström. Som den äldsta
patentlitteraturen från tiden omkring 1900 bevisar,
befattade sig redan upptäckaren av kvicksilverångljusbågens ventilverkan, COOPER-HEWITT, under åren
1901-1903 med möjligheten att reglera ljusbågen
genom elektriska och magnetiska fält. Först genom
användande av polariserade galler, som nu sedan flera
år tillbaka finna användning inom elektronrörstekniken kunde emellertid även andra viktiga problem
föras närmare sin lösning.
Allt efter som det gäller omformning av växelström
till likström, omvandling av växelström av en given
frekvens till växelström av annan frekvens eller
om-formning av likström till växelström, talas i det
följande om likriktare, Omriktare och växelriktare.
Likriktarens väg till Omriktare och växelriktare går
över det styrda gallret. För att göra verkningssättet
hos de polariserade gallren i förbindelse med likriktare lättare förståeligt tillåter jag mig draga upp en
jämförelse med de redan nämnda elektronrören.
Det i elektronrören inbyggda gallret gör det som
bekant möjligt att efter behag modulera den rörliga
Spänningsfall
i ljusbågen
> .
Spärrspänning för \
blindurladdning p-
anod B - Katod
Fig. 2. Principschema för 2-faslikriktare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
