Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Sept. 1932 - A. Danz: Kvicksilverlikriktaren och dess framtida användning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 SEPT. 1932
ELEKTROTEKNIK
137
elektronströmmen, dvs. att efter önskan inleda,
förstärka, försvaga eller avbryta energitransporten.
Tyvärr kan denna fullkomliga styrbarhet hos
likriktarens ljusbågs ventil endast ofullkomligt uppnås.
Orsaken härtill är följande:
Elektronröret som glödkatodlikriktare arbetar med
ett mycket högt vakuum om några milliondels mm
kvicksilverpelare, jämförelsevis små strömmar och
mycket ansenliga spänningsfall mellan glödkatoden
och anoden, dvs. med en synnerligen blygsam
verkningsgrad.
Tack vare det ytterst höga vakuet är alstringen av
positiva joner genom stötjonisation så ringa, att den
kan lämnas ur räkningen, och de fria jonernas
störande inverkan på det polariserade gallrets
styrförmåga är obetydlig.
Helt annorlunda äro förhållandena hos likriktaren,
där verkningsgraden spelar en utslagsgivande roll.
Sådana rumsladdningar, som uppträda vid
elektronströmningen i vakuum, måste i möjligaste mån
undvikas. Insikten härom leder ingenjören från det
idealiska vakuet till den starkt förtunnade
gasatmosfären, i vårt fall till kvicksilverångan. Men tyvärr
bliva förhållandena genom införandet av
kvicksilverångan genast betydligt mer komplicerade. Utom
de negativt laddade elektronerna, som avgivas av den
glödande kvicksilverkatoden, finnas nu neutrala
kvicksilveratomer, vilka slås i spillror å ena sidan
genom termojonisation i ljusbågen och å andra sidan
genom stötjonisation vid sammanstötningen med de
riktade elektronerna. Vid denna splittring av de
neutrala kvicksilveratomerna uppstå de positiva
kvick-silverångjonerna, som äro ungefär 360 000 gånger så
tunga som de negativa elektronerna. Av detta skäl
verkställes strömtransporten nästan uteslutande
genom de mycket lättare negativa elektronerna, som
röra sig med stor hastighet; till den strömförande
anoden anlända per ampere och sekund ca 1019
elektroner.
Lika värdefulla som kvicksilveratmosfärens
positiva joner äro i fråga om neutralisation av den
negativa rumsladdningen, lika oangenämt göra de sig
uppmärksammade i fråga om ljusbågens styrförmåga.
Medan man vid elektronrören genom förändring av
den negativa gallerspänningen på det mest
fullkomliga sätt lyckas utöva inflytande på strömtransporten,
drager det negativt laddade gallret vid den
galler-styrda likriktaren de positiva jonerna till sig.
Jonerna bilda ett positivt jonskikt, neutralisera gallret
ocn göra dess verkan illusorisk. Därav följer, att
elektronströmmen i likriktaren endast till en viss
grad kan styras med hjälp av polariserade galler
och att spärrning av ljusbågen genom ett
negativt laddat galler lyckas först efter ljusbågens
naturliga slocknande på grund av anodspänningens växling.
Annorlunda förhåller det sig med tändandet av
ljusbågen. Så länge ljusbågen icke brinner, är
jonisatio-nen av kvicksilverångan i anodrummet obetydlig. De
befintliga jonerna absorberas av de negativt laddade
gallren, utan att dessas spärrförmåga lider något
märkbart avbräck. Spärrningen av
elektronströmmen är så fullkomlig, att tandningen av ljusbågen
uteblir, tills spärrspänningen från de negativa gallren
borttages.
Möjligheten att tända ljusbågen och därmed god-
r\j
tyckligt fördröja strömtransporten i
förbindelse med möjligheten att
släcka ljusbågen i det ögonblick,
då anodspänningen går genom O,
dvs. spärra strömtransporten inom
en halvvåg, möjliggör likriktarens
användbarhet som
universalomformare. Nämnda
egenskaper hos det
styrda gallret
möjliggöra icke blott
undanröjandet av de
brister, som hittills
vidlådit likriktaren i ^
jämförelse med
roterande omformare -
jag tänker därvid på
den kontinuerliga
spänningsregleringen, kompounderingen och
ström-återvinningen - utan även
lösandet av ytterligare en rad
uppgifter.
I anslutning till det föregående
ber jag att med några bilder
närmare få förklara gallerstyrningens
väsen.
Fig. 3 visar den principiella kopplingen av en
styrd kvicksilverångventil i enfasigt utförande.
Gallret l befinner sig omedelbart framför anoden 2. Det
är isolerat inbyggt i anodhylsan 3. Genom
manövrering av styr strömbrytaren 5 kan man godtyckligt
ladda gallret positivt eller negativt i förhållande till
katoden 6. Ett litet batteri 4, vars mittpunkt är
förbunden med katoden, lämnar den nödvändiga
gallerspänningen av lämplig riktning och storlek.
Fig. 4 visar det styrda gallrets verkan. Under
de första perioderna är gallret positivt laddat.
Ventilen arbetar fullständigt normalt som en vanlig
en-fasig likriktare. De positiva halvperioderna släppas
igenom, de negativa däremot förbliva spärrade.
Trots att genom den positiva gallerspänningen
skenbart intet ändrats i likriktarens arbetssätt, visar den
Fig. 3.
Principschema för
enfas-likriktare.
l
Fig. 4. Diagram för åskådliggörande av styrgallrets verkningssätt
yid uppladdning med likström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
