Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Sept. 1932 - A. Danz: Kvicksilverlikriktaren och dess framtida användning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
TEKNISK TIDSKRIFT
3 SEPT. 1932
Jill stromkalla för
positiv gifterspänning
Fig. 15. Principschema för styrning av elastisk nätkoppling.
magnetiseringen av enfastransformatorerna i motsatt
riktning. Då kontaktgivarens roterande borste
sålunda tillryggalagt ett varv, är en period på enfassidan
fullbordad, emedan en strömimpuls givits i vardera
riktningen. På detta sätt kan 50-per. trefasström
omformas till enfasström av godtycklig frekvens.
Låta vi fördelaren gå synkront med 50 periodsnätet på
så sätt, att den gör 1/3 varv per period, erhålla vi i
en-fastransformatorn en frekvens av 162/3 per.
Den enfasström, som man på detta sätt får, har
den i fig. 14 avbildade kurvformen. Av kurvans
trapetsform igenkännas tydligt de likströmsdelar, av
vilka enfasströmmen är sammansatt. Antaga vi rent
ohmsk belastning på nätet, äro ström och spänning i
fas. I allmänhet måste man emellertid räkna med
induktiv belastning, så att förhållandena enligt
delfigur 2 uppstå. Därav framgår, att ström och
spänning inom området P-Q äro riktade mot varandra
och att omriktarens anoder inom denna intervall
måste brinna under den negativa halvvågen av
fasspänningen. Detta förutsätter, att styrapparaterna
byggas dubbelverkande och att anoderna frigivas
såväl under den positiva som under den negativa
fasspänningen.
Vid överförandet av trapetskurvan till en
sinus-kurva stå olika vägar öppna. Ena möjligheten
ligger i överlagring av tredje övertonen, som över en
hjälptransformator tillföres från primärnätet. Enligt
en andra metod sker trapetskurvans överföring till en
öinuskurva genom lindningsuttag på
sekundärlindningarna hos trefastransformatorn. De olika
lind-ningsuttagens inverkan på enfastransformatorns
kurv-form framgår tydligt av bilden. En tredje metod
grundar sig på reglering av bränntiden hos de
särskilda anoderna, vilken reglering sker med hjälp av
en särskilt konstruerad kontaktgivare. Verkan av
ifrågavarande reglering framgår av delfigur 4.
Tänd-punkten flyttas successivt framåt från början av den
positiva spänningsperioden och sedan åter tillbaka.
Då vi betrakta strömförhållandena i en sådan
frekvensomformaranläggning, måste vi alltid komma
ihåg, att likriktaren endast är en strömbrytare och
ej har möjlighet att magasinera någon energi. Om
man på ena sidan uttager enfasström, vars energiflöde
är pulserande, så måste likadana energipulsationer
uppträda i trefasnätet. Beträffande detta faktum får
man icke låta sig bedragas av den förhandenvarande
likheten mellan effektivvärdena och de tre
fasströmmarna i trefasnätet. Endast då ett konstant
energiflöde härskar på sekundärsidan av den statiska
om-riktaren, såsom vid avgivandet av likström eller
flerfasström, kunna de avvikelser i trefasströmmen från
sinusform, som framkallas genom den enfasiga
strömvågen om 162/3 perioder och dess högre övertoner,
reduceras till det för likriktaranläggningar bekanta
värdet.
Så snart flera statiska frekvensomformare
uppställas längs en banlinje för att leverera enfasströmmar,
som äro förskjutna ca 120° mot varandra, så är
detsamma fallet med enfaseffekternas momentana
värden. Totaleffekten för varje grupp av tre Omriktare
är alltså konstant, och effektpulsationerna försvinna.
I vad mån det lyckas att förverkliga en utjämning
av de tre momentana enfaseffekterna längs en
banlinje, kan endast den praktiska driften klarlägga.
Som av det nu sagda framgår, ligger vägen för
framtida nätkopplingar med styrda likriktare och
Omriktare klart utstakad. Därmed är dock icke sagt
att problemet elastisk nätkoppling med statiska
omformare redan är löst. Tvärtom, ju djupare
specialisterna intränga i hela frågekomplexet, ju svårare
förefaller vägen till en slutgiltig lösning av alla
detaljfrågor.
I motsats till den elastiska nätkopplingen kan den
fasta nätkopplingens problem med eller utan
frekvens-omformning numera anses löst, såvida det ej rör sig
om alltför stora effekter, för vilka beprövade likrik
-tarkonstruktioner ännu ej finnas. Då de enstaka
anoderna vid fast nätkoppling alltid tändas i samma
fasläge, är frekvensförhållandet i de båda näten givet
genom kontaktapparaten. I detta fall bestämmes
den aktiva effekten, som går genom omriktaren,
genom de yttre förhållandena på de båda näten.
Reglering av den aktiva effekten sker icke i
omriktaren utan vid turbinerna till de matande
generatorerna. Önskas reglering av den wattlösa effekten,
behöver endast den i omriktaren alstrade
enfasspän-ningen höjas eller sänkas gentemot själva enfasnätets
spänning, vilket sker mycket enkelt genom
förställning av fördelarens kontaktskiva relativt den
roterande borstarmen analogt med vad som redan visats
vid den kontinuerliga spänningsregleringen.
I motsats till förhållandet vid fast nätkoppling
måste vid elastisk nätkoppling kontaktapparaternas
styrning ske i förhållande till frekvensen hos de båda
kopplade näten.
Fig. 15 visar principen för styrningen av en sådan
elastisk nätkoppling. Borstarna på de båda
fördelarna A och B rotera synkront med trefasnätet, och
deras kontakter äro förbundna med gallren till
omriktarens båda system A och B. Kontaktgivaren C
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
