Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1932 - E. R. Andersson: Metoder för bestämning av lampavstånd vid utomhus belysningsanläggningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l OKT. 1932
ELEKTROTEKNIK
159
METODER FOR BESTÄMNING AV LAMPAVSTÅND VID
UTOMHUS BELYSNINGSANLÄGGNINGAR.
Av E. R. ANDERSSON.
Vid utomhusanläggningar fordras i allmänhet, att
belysningen icke fördelas alltför ojämnt, och likfor-
migheten
bör i varje särskilt fall icke under-
använda sig av b/2 (jfr fig. 2) i
stället för den noggranna storleken av
b/2
sträckan MP: y = –- , dvs.
stiga ett visst värde. Av detta förhållande kan man
begagna sig, när man skall bestämma avståndet
mellan ljuspunkterna. Hur man härvid går tillväga
skall i det följande visas för några ofta
förekommande slag av ljuspimktfördelning.
1. En rad lampor.*
Föreligger endast en rad lampor, alstras
maximi-belysningen #max uteslutande eller åtminstone i det
väsentliga av en enda lampa och minimibelysningen
#min härrör till lika stor del Ex från tvenne
ljuspunkter.
Sedan man valt armatur med lämplig
ljusfördelning samt en viss upphängningshöjd, uppritar man
belysningskurvan för en lampa. Härur erhålles
E0 = Emax (se fig. 1). Enligt antagande är E m.m =
= 2EX. Sätta vi-^-x==#, få vi #=-^-och alltså
^min 2 Ex
Ex = -p-y- Efter uträkning av Ex drages en linje
parallell med a-axeln på ett avstånd lika med Ex
och punkten A erhålles. Genom B lodrätt under A
slås en cirkel med origo O som medelpunkt. Cirkeln
skär en linje parallell med a-axeln och på avståndet
b/2 (= halva gatubredden) i punkten C. Från C
går man lodrätt upp till D. Sträckan DO är lika med
halva lampavståndet.
Är förhållandet ~^ för linjen rakt under lamp-
raden givet, förenklas metoden. I så fall behöver
man blott söka punkten B, vars avstånd från origo O
ger oss halva lampavståndet.
Det kan påpekas, att metodens noggrannhet är
större, ju större olikformighetsgraden är.
2. Gata med sicksackmonterade lampor.
Man använder samma tillvägagångssätt som för
gator med en rad ljuspunkter. Vid smala gator kan man
punktens med minimibelysningen
avstånd från förbindningslinjen
mellan två närbelägna ljuspunkter.
Uttrycket för y låter sig lätt härleda
ur likformigheten hos trianglarna
KL1L2 och NMP. Betydelsen av c
framgår av figuren, l är avståndet
LJj2 och måste alltså först
uppskattas. Det slutligen erhållna
lampavståndet l hänför sig till linjen
Fig. 2.
3. Anläggning med två lamprader.
Efter val av upphängningshöjd samt avstånd
mellan lampraderna kan man bestämma
maximibelys-ningen, som oftast uppkommer rakt under en lampa
samt alstras av denna och lampan i samma
ljuspunktpar. Det tillskott i belysningen, som ev. tillkommer
genom andra lampor, kan lämnas utan avseende.
Minimibelysningen uppstår vid kanten av
belysningsplanet mitt emellan två lamppar och härrör från fyra
lampor. Vi antaga närmast en punkt P, i vilken eller
i vars närhet minimibelysningen sannolikt
uppkommer (fig. 3). Förbinda därpå P med Lr Tänka oss
sedan lampan L2 flyttad till L’2 på förlängningen av
PL± utan att lampans avstånd till P ändras. Punkten
L’2 ligger alltså på en cirkel genom L2 med P som
medelpunkt. Upprita härefter belysningskurvan för
lamporna L± och L2 i avseende på linjen L/2L1F.
(Man behöver endast taga reda på ett mindre stycke
av den på båda sidor om P.) Beräkna den del Ex
(- hälften) av minimibelysningen, som kommer på
E
lamporna L1 och L2: Ex = -^- Draga parallellt
2 w
med L±P och på avståndet Ex en linje, som träffar
i Jfr ETZ, 1932, häfte 11.
Fig. 1.
Fig. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
