Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1932 - E. T. Glas: Om konstruktion av dämpspolar för radiostörningsskydd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
TEKNISK TIDSKRIFT
5 NOV. 1932
OM KONSTRUKTION AV DÄMPSPOLAR FÖR
RADIOSTÖRNINGSSKYDD.
Av E. T. GLAS.
Som framhållits i en föregående artikel1 måste man
använda dämpspolar som konstruktionselement i ett
stort antal radiostörningsskydd för motorer,
bryt-anordningar m. m. Dessa spolar måste, om man
vill ernå bästa resultat, utföras med hänsyn till
vissa fordringar ur effektivitetssynpunkt samt måste
dessutom tåla apparatströmmen utan otillåten tern-
Fig. 1. Ekvivalent krets till spole med egen
kapacitet.
peraturstegring; de få ej heller förorsaka sådant
spänningsfall, som kan verka hindrande på
ström-rusningen i startögonblicket.
Icke minst därför att kostnadsfrågan här är så
viktig, blir undersökning av spolarnas
erforderliga elektriska data motiverad. I föreliggande
artikel skall detta spörsmål behandlas i största
allmänhet på grundval av inom telegrafstyrelsens radiobyrå
utförda undersökningar.
Först taga vi en principiell överblick för att klara
begreppen. För en spole, behäftad med
egenkapaci-tet, lämnar en enkel /co-räkning för modellen i
fig. l, med i denna fig. angivna beteckningar,
följande värde på spolimpedansen:
= a> L-
(O
Vid naturlig resonans hos spolen, dvs. i en första
approximation –- l ha vi för normala spolar, där
co
v < i 7 _ *"
- > JL, Zr = - . i
TT ^ O
Om vi ej befinna oss i resonanspunktens
grannskap, utövar i huvudsak impedansens imaginära del
inflytande, så att för
<
ZS2/eoL-
Om vidare co <C o>0, motsvarande arbetsvåglängder
2 it c
större än spolens egenvåglängd 10 =–––, blir reak-
co0
tansen positiv, dvs. spolen besitter induktans, om
åter co > o>0, motsvarande arbetsvåglängder mindre
än spolens egenvåglängd, blir reaktansen negativ,
dvs. spolen verkar i huvudsak kapacitivt
("kondensator som släpper igenom likström").
Skall spolen uteslutande tjäna som
växelströms-spärr, kan det förefalla oväsentligt, om den har
in-duktiv eller kapacitiv reaktans, det kommer ju
väsentligen an på reaktansens absoluta belopp
("spärrmotståndet"). För att reda ut huru det egentligen
förhåller sig med denna sak taga vi med fördel ett
numeriskt exempel. Antag sålunda, att en spole med
t. e. 1,5 mH induktans, avsedd att stoppa växelström
av rundradiofrekvens, skall konstrueras utan
järnkärna. För olika lindningsssätt utfaller
egenkapaci-teten och därmed egen våglängden helt olika. I ett
första fall må egen våglängden vara lol - 200 m, i
ett senare fall Io2= l 600 m, vilka gränser motsvara
ytterlighetsvärden, i synnerhet den senare. Vi få då
för samma co (eller A)
:Q3-
Fig. 2 visar
Zi
för rundradio våglängder na. En
flyktig granskning av kurvan visar, att den förra
spolen (A0i= 200 m) är ojämförligt effektivare som
växelströmsspärr än den senare (io2 = l 600 m) för
de kortare rundradiovågorna men måttligt sämre för
de längre. Om man har att välja mellan de båda
fe
so
40
30
\
20
\
10
\
\
\
I\
\
^
\
\
\
\
\
\
l
\
\
s,
\
v
\.
\
/jt
^
\
\
fin
rfo
-/.i
’rtfii
.fJC/l
\
/
\
/
/
2
00
4
00
&
00
i Elektroteknik, nov. 1931.
Fig. 2. Funktionen - för gängse rundradiovåglängder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
