Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 12. Dec. 1932
- Heinz Göschel: Ljusbågsomformare och deras användning för kraftöverföring medelst likström på stora avstånd
- Litteratur
- Föreningsmeddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
183
TEKNISK TIDSKRIFT
3 DEC. 1932
gjorts, kommer i det vidare utvecklingsarbetet, som
intimt sammanhänger med erfarenheterna i praktisk
drift, även andra företag att med fördel kunna
deltaga.
En provanläggning med ljusbågsomformare för
110 kV har redan iordningställts. Den torde vid
pressläggningen av dessa rader redan ha tagits i
drift. En provanläggning för 220 kV är planerad.
Det är att vänta, att likströmsöverföringen på
långa avstånd vid höga spänningar och stora
överföringseffekter, som genom Marx’ uppfinning blivit
möjlig, kommer att leda till ett internationellt utbyte
av elektrisk energi i betydligt större omfattning än
som hittills varit fallet. Detta är så mycket
sannolikare som man vid överföring medelst likström kan
använda sig av kabel, varför i framtiden även
transatlantisk överföring kan komma ifråga.
LITTERATUR
Normer för mättransformatorer. Svenska
teknologföreningens handbok XXXV, svenska elektrotekniska
normer SEN 9. Svenska teknologföreningen och
Sveriges elektroindustriförening i distribution. 33 sid.
7 fig. Pris kr. 2: 20.
Elektrische Maschinen. Britter Band: Die
Transformatoren. Von Dr ing. Rudolph Richter. Verlag
Springer, Berlin 1932. 321 sid. 220 fig. Pris, bunden, RM
19: 50.
Till band I, Likströmsmaskiner (1924), band II,
Synkronmaskiner (1930) har innevarande år fogats ett
tredje, ägnat uteslutande åt transformatorer, vilket
enligt författarens förord egentligen utbrutits ur ett
planerat större band, avsett att behandla transformatorer
och induktionsmotorer. Uppdelningen har motiverats av
önskan att ej riskera allt för långa tidsmellanrum i
serien.
Förf. uttrycker i förordet den förhoppning, att hans
nya bok trots konkurrensen med det omfattande och
ännu jämförelsevis nya transformatorverket av Vidmar
skall erbjuda intresse och fylla ett behov. Så vitt kan
bedömas vid en mera ytlig granskning torde ingen
tvekan behöva råda på denna punkt. Richters bok är
synnerligen saklig och koncentrerad, och är av denna
anledning särskilt väl lämpad att med minimum av
tidsspillan ge en grundlig orientering i de viktigaste
teoretiska och praktiska spörsmålen. Innehållet är
grupperat under följande rubriker:
magnetiseringsföreteelser, läckningsföreteelser, överspänningsföreteelser,
driftsegenskaper, specialkopplingar, spänningsreglering,
experimentell undersökning, mekanisk konstruktion,
uppvärmning och kylning, isolation, beräkning.
Boken kan väl rekommenderas och dess fortsättning
motses med intresse.
J. K.
Magnetismus und Wechselstromtechnik.
Elektrotechnische Lehrhefte II. Von Prof. Dipl. Ing. G. Haberland.
2:e Auflage. Dr Max Jänecke Verlagsbuchhandlung,
Leipzig 1932. 175 sid. 201 fig. Pris RM 2: 90.
Arbetet kan betraktas som en inledning till
växelströmsläran, belyst genom ett flertal räkneexempel från
olika områden. Framställningen rör sig väsentligen på
elementär grund och synes i stort sett förtjänstfull. Den
nu föreliggande andra upplagan skiljer sig från den
föregående bl. a. genom vissa kompletteringar i fråga
om teorierna för det elektriska fältet samt för elektriska
svängningar, motiverade av högspännings- och
radioteknikens ökade betydelse. J, K.
Dynamoer og transformatorer, av Hans Riddervold,
Oslo 1932, H. Aschehoug & Co. 212 sid. 176 fig.
Geschichtliche Darstellungen der Elektrotechnik.
Band IV. Verlag J. Springer, Berlin 1932, 101 sid. 22
fig. Pris haft. RM 8, bunden RM 9.
Det fjärde häftet av detta tidigare anmälda verk är
helt ägnat åt det elektrotekniska måttsystemets
utveckling, sammanfattad av Prof. Dr Wilhelm Jaeger.
Författaren börjar med en redogörelse för den elektriska
mätteknikens ståndpunkt vid tiden för den första
elektroteknikerkongressen i Paris 1881, och övergår
sedan till en fullständig behandling av det nuvarande
läget på området. Kongresserna i Paris 1881-1884,
Chicago 1893 och London 1908 beröras i sitt historiska
sammanhang. Arbetet erbjuder åtskilligt av intresse för
fackmän på detta fortfarande högaktuella gebit.
FÖRENINGSMEDDELANDEN
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, avhöll den 7 oktober 1932
sitt första höstsammanträde i serien radio- och
svagströmsteknik å föreningens lokal. Vid förfall för
ordförande och vice ordförande presiderade byrådirektör
A. HOLMGREN under kvällen. Efter protokollsjustering
meddelades, att avböjande svar ingått från
telegrafstyrelsens radiobyrå beträffande representation i
föreningens radiokommitté.
Härefter höll civilingenjör H. V. ALEXANDEESSON
föredrag över ämnet "Ett nytt system för
selektor-telefonering särskilt för järnvägar".
För de selektorsystem, vilka tillåta manövrering av
selektorerna på den egna ledningen från varje ansluten
apparat, är impulsgivningen till selektorerna av
grundläggande betydelse. Problemet har lösts på flera sätt,
av vilka det mest kända torde vara att från en
växelströmskälla i varje apparat skicka ut
växelströmsimpulser på ledningen. Förut kända likströmssystem
arbeta med jordledning förutom de två taltrådarna, och
det blir därför bland annat på grund av elektrifieringen
allt svårare att använda sådana system. Det nya
systemet arbetar uteslutande med likström. Hela
systemet kan däremot vara helt isolerat från jord och arbeta
på endast en slinga. Detta sker genom att använda
olika strömriktningar för fingerskivsimpulserna och
manöverimpulserna till selektorerna. Båda slagen
impulser gå i slinga över ledningen och skiljas åt först i
telefonapparaten genom i denna inkopplade elektriska
ventiler, t. e. kopparoxidullikriktare. Normalt har
linjen 24 volts spänning men under utställningsimpulserna
höjes spänningen till ett för selektorerna lämpligt värde,
exempelvis 100 volt.
Systemets utformning visar stor enkelhet i
konstruktionen. Telefonapparaterna likna automatiska
abonnentapparater. Utöver vanliga detaljer förekomma
endast selektorn och ovan omtalade likriktare. Denna
utrustning är så enkel, att den kan byggas in i själva
apparaten, om så önskas. Oftast sammanföras dock
dessa detaljer i en tillsats, som placeras på väggen och
samtidigt tjänar som väggfäste. Centralutrustningen
består av en reläsats och en liten väljare, som pekar ut
riktningen vid trafik till annan sektion. Systemet är
nämligen utfört för principiellt obegränsat antal
sektioner med helautomatisk samtrafik.
Då systemet liksom ett vanligt automatsystem
arbetar med likström i en slinga, är det möjligt att på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:13:39 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932e/0190.html
