- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1932. Kemi /
33

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1932 - Klas Sondén: Frätningsförsök rörande Göteborgs vattenledningsvatten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TEKNISK TIDSKRIFT
KEMI

HÄFTE 5         MAJ 1932


REDAKTÖR: EVERT NORLIN
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN


INNEHÅLL: Frätningsförsök rörande Göteborgs vattenledningsverk, av Klas Sondén. – Något om jästsyntesen,
av överingenjör Henry Brahmer. – Litteratur. – Föreningsmeddelanden.

FRÄTNINGSFÖRSÖK RÖRANDE GÖTEBORGS
VATTENLEDNINGSVATTEN.

Av Klas Sondén.


Det finnes ett ordstäv, som lyder så: "intet är så
praktiskt som teori". Om man bortretuscherar
överdriften, kvarstår den goda andemeningen att, om
man teoretiskt behärskar ett visst, i praktiken
tillämpat vetande, kan tillämpningen ske på det även
i praktiskt avseende enklaste och bästa sättet.

Men all teori, som gäller praktiska ting, måste
dock ytterst vara grundad på experiment eller m. a.
ord empiriska iakttagelser. Och innan dessa hunnit
eller kunnat bliva så fullständiga eller så ordnade,
att en verklig arbetsteori kunnat uppbyggas, kan
det lätt inträffa att den enda utvägen att komma till
ett svar på en fråga är den empiriska iakttagelsen.
Detta kan i stor utsträckning sägas vara fallet i
fråga om frätningsfenomenen, icke minst dem, som
avse frätning av metaller i vatten. De faktorer,
vilka samverka härvid, äro så mångahanda och
kunna gripa in i företeelsernas förlopp på så många
olika sätt, att det f. n. torde vara omöjligt att
enbart på teoretisk grund beräkna deras resultant.

Stundom kan man i avseende på de teoretiska
spekulationerna icke frigöra sig från den tanken att
vederbörande till den grad haft blicken fästad vid
en faktor, som kan vara verksam, att alla andra
mer eller mindre förbises. Sålunda har den aggressiva
kolsyran, vilken onekligen är orsak till mycken
skada genom frätningar, mången gång fått skuld för
all sådan skada.

Nedanstående undersökning ger dock exempel på
såväl sådan frätning, där kolsyran uppenbarligen är
den väsentliga orsaken, som ock annan frätning,
där detta icke kunnat vara fallet. –

Det vatten, som i Kalmar användes till
vattenledningsändamål, visade sig ganska aggressivt
ävensom rikt på fri kolsyra i sådan form, att den
otvivelaktigt spelade en stor roll i avseende på
aggressiviteten. På grund härav behandlas vattnet
med kalkhydrat, så att vattnet från att äga ett pH-värde av
ca 6,6 erhöll ett sådant av i regel 8,1 à 8,2.

För att studera verkan av denna behandling hava
försöksserier blivit utförda enligt den metod, som
finnes beskriven i Ingeniörsvetenskapsakademiens
handlingar 1931, nr 110, vilken – kortast uttryckt –
går ut på att jämföra viktsminskningen pr yt- och
tidsenhet beträffande vissa metallcylindrar, som
varit under längre tid och under fullständigt lika
förhållanden
– med undantag för den faktor, vars
inflytande skulle undersökas – utsatta för inverkan
av de vatten, som skulle undersökas.

Frätningen under ca 4 månaders försök i Kalmar
visas å nedanstående tabell (viktsförlust, milligram
pr m2 och dygn).

Tabell 1.
Serie I, 1930Serie II, 1931
Råvattnet Kalkat
vatten
Råvattnet Kalkat
vatten
Koppar . . . 55 40 62 23
Bly . . . 205 13 136 8
Galv. järn . . . 417 280 384 147
Smidesjärn . . . 1 460 2 260 1 330 1 760
Gjutjärn . . . 1 770 2 220 1 670 1 490

Ehuru de yttre omständigheter, under vilka de
olika serierna I och II blivit utförda, kommit
siffrorna att bliva något olika i det ena och det andra
fallet, är dock tendensen densamma i båda. Tydligt
är att kolsyrans neutralisation minskat frätningen
hos koppar, bly och galvaniserat järn; men att detta
icke gäller det oskyddade järnet är uppenbart.
Vilken orsak än må föreligga härtill torde vara
svårt att avgöra[1] (jag återkommer härtill senare),
men visst synes dock vara faktum att kolsyrans
neutralisation ingalunda äger samma betydelse
beträffande förhindrande av frätning av den ena som
av den andra metallen. Det kan överhuvud sägas att
icke sällan metallen "A" frätes mer än metallen
"B" i ett visst vatten, medan "B" frätes mer än
"A" i ett annat.

Talrika parallellförsök hava bestyrkt detta
förhållande. Aggressiviteten hos ett vatten kan alltså
icke rätteligen angivas generellt, utan om man vill
uttrycka denna egenskap hos vattnet korrekt, måste
man även uppgiva, till vilken eller vilka metaller
den hänför sig, eller om den kanske huvudsakligen
gäller marmor.[2]





[1] Jfr I. V. A:s handl. 110, sid. 4.
[2] Den s. k. marmormetoden för bestämning av ett vattens
aggressivitet grundar sig som, bekant på bildningen av
kalciumbikarbonat genom kolsyrans inverkan på marmorns
kalciumkarbonat. Man bestämmer alltså, huru mycket kalk
som vattnet är i stånd att utlösa ur marmor. I detta
sammanhang må erinras, att vattnet genom marmorbehandlingen
icke mister hela sin aggressivitet. (Se härom mera
nedan liksom rörande marmormetodens osäkerhet.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:16:36 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1932k/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free