- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1932. Kemi /
38

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1932 - Henry Brahmer: Något om jästsyntesen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jag förut berört. Vidstående diagram visar ju också,
att ju rikare jästen är på äggvita, desto mindre
synes den behöva alstra glykogen. Att glykogenet
är en reservsockerkälla för jästen framgår också av
det förhållandet, att, om jäst behandlas utan
sockertillförsel vid en så pass hög temperatur som
omkring 38°, så försvinner glykogenet på mycket kort
tid, ett par timmar eller så.

Man ser ofta i litteraturen, att nitraten icke äro
dugliga såsom kvävekälla vid jästodlingen. Genom
Pirschles utmärkta undersökningar (15) har det
visat sig, att detta är en sanning i behov av stark
modifikation. Nitraten kunna verkligen icke utan
vidare användas såsom jästnäring, och detta har
Pirschle visat bero på, att nitraten av jästen i första
hand reduceras till nitrit, vilka verka starkt
tillväxthämmande och giftigt på jästen. Ordnar man
emellertid så. t. e, genom tillsats av vätesuperoxid
till näringslösningen i mån som nitritet bildas, så
visa sig nitraten icke blott användbara utan
överlägsna ammoniumsalterna såsom kvävekälla. Detta
kan möjligen bero på, att aktivt syre frigöres vid
kväveassimilationen ur nitrat, vilket torde stimulera
andningen.

Fosforsyrans betydelse vid jästbildning.

Fosforsyran spelar en synnerligen viktig roll vid
jästsyntesen, vilket framgår redan om jag påminner
om, att ungefär hälften av jästens aska består av
fosforsyra. Av den vid jästodling tillförda
fosforsyran återfinnes emellertid blott 30–40 % såsom av
jästen assimilerad. Resten finnes kvar i den
förbrukade näringslösningen (se tab. 5).

Tab. 5. Assimilation av fosforsyra enl. Brüchner.
Försök Substrat %
assimil.
P2 O5
% ej
assimil.
P2 O5
i substr.
1 Glykos + Am-salter + K fosfat . . . 38,25 61,70
2 Glykos + Am-salter + K fosfat . . . 28,99 71,03
3 Glykos + asparagin + K fosfat . . . 35,00 65,19
4 sackaros + Am-salter + K fosfat . . . 43,46 56,23
5 sackaros + asparagin + K fosfat . . . 29,12 70,63
6 invertsocker + Am-salter + K fosfat . . . 35,79 64,04
––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
Medeltal 35,10 64,80


Detta egendomliga förhållande torde bero därpå,
att fosforsyran har tre vitt skilda uppgifter vid
jästsyntesen, dels substansbildande, dels såsom
förmedlare av sockeromsättningen över hexosmono-
och -difosfat, dels såsom buffert mot alltför häftiga
ändringar av pH, som bekant en inom fysiologien
ytterst viktig funktion. Hardens berömda
undersökningar häröver äro härvid i hög grad förtjänta
att omnämnas.

Det kan genom Hardens och hans medarbetare
Youngs arbeten anses fastslaget, att utan
uppkomsten av hexosfosfat är sockeromsättningen icke
möjlig och endast i närvaro därav kunna zymaserna
och deras coenzym fullgöra sina funktioner. Det
torde nu vara allmänt vedertaget, att sockeromsättningen,
såväl vid alkoholjäsningen som jästsyntesen,
går över trioser, som bildas intermediärt ur
hexoserna och förena sig med fosforsyra till
triosfosfater. Enligt Meyerhofs och Iwasakis (12)
undersökningar anses det sannolikt, att dessa triosestrar
skyddas mot att övergå i alkohol genom andningens
oxiderande verkan och därmed beredes möjlighet för
jästsubstansens syntes. Att nu endast en del av den
vid jästodlingen tillförda fosforsyran kan assimileras,
får måhända anses bero på, att om jästen skulle vilja
försöka assimilera fosforsyra över en viss gräns, så
skulle pH strax förskjutas så mycket, att
jästtillväxten upphörde eller stördes.

Övriga beståndsdelar.

Efter allt val som här sagts måste emellertid ånyo
framhållas, vilken utomordentligt blygsam roll våra
åtgöranden spela i jästsyntesens enormt omfattande
och övermåttan komplicerade skeende. Här har
t. e. icke med ett ord berörts enzymernas och
vitaminernas lika dunkla konstitution och bildningssätt
som fundamentala biokemiska roll, och man mera
anar än förstår något av det i högsta grad
invecklade i den levande substansens biokemiska
arbetsmetoder, när man läser en översikt, som Bertrand
nyligen lämnat rörande mangans roll för de levande
vävnaderna (16).

Han erinrar om, att det är otänkbart, att enbart
sammanförandet av socker, kväve och fosfor,
äggvita, fett och några oorganiska salter skulle kunna
vid vanlig temperatur visa den enormt mångsidiga
förmåga av endo- och exotermiska reaktioner, som
den levande substansen uppvisar. Han påpekar, att
99,9 % av den levande cellen består av syre, kol.
väte, kväve, kalcium, fosfor, svavel, natrium, kalium,
klor, magnesium och järn. Järn, som ingår med en
tusendels procent, är ensamt för sig bekant bland
annat för sin livsviktiga funktion såsom beståndsdel
i det av Warburg avslöjade andningsenzymet.
Dettas järnhalt utgör enligt Warburg (17) blott
0,00001 % av den levande substansen. Den
oredovisade tiondelen av en procent består av en
mångfald element, vars funktioner och betydelse vi endast
obetydligt känna. Att de, i den mån de ha någon
betydelse, spela rollen av katalysatorer kunna vi
ana, och det gäller då bland annat att utreda, vilka
uppgifter åtminstone ytterligare bortåt 20 element
och allehanda kombinationer därav, som i minimala
mängder påvisats i de levande cellerna, äga.

Tills vidare få vi jästtillverkare vid jästsyntesen
spela samma blygsamma roller som kokerskan och
husan, som laga och servera maten åt den moder,
som väntar på det under, som en ny arvinges
ankomst till världen alltjämt betyder.

Och när vi under loppet av någon geologisk
period under ihärdiga forskningar lärt oss rätt
kombinera det puzzle, som 30 elements kemiska
föreningar kunna roa oss med, så att vi nått fram till
den levande cellens konstitutionsformler, då återstår
likväl måhända det svåraste: att inblåsa livet i vår
kemiska komplex. Ty tanken på möjligheten av
uralstringen vilja vi icke släppa.

Biologisk syntes. Livsalstring.

Ett utomordentligt intressant och uppseendeväckande
bidrag till studiet av, var jästens liv och
dess tillväxtförmåga har sitt säte samt om
möjligheten till uralstring, har nyligen lämnats av
Václav Jonás (18).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:13 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1932k/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free