Teknisk Tidskrift / 1932. Kemi / 50 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1932 - Erik Hägglund: Nya resultat och framsteg inom cellulosatekniken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 1.

mot denna sorts barkning, då man fruktat, att den
icke varit effektiv nog och följaktligen kunnat i
högre grad ge anledning till barkfläckar i massan
än vad knivbarkningen förorsakar. Dessa farhågor
hava tidigare icke varit alldeles ogrundade, men äro
numera knappast längre berättigade.

Vad som man ytterligare fäst sig vid och som
legat hindrande i vägen för trurnbarkningens
införande i våra sulfitfabriker har varit svårigheten
att få en prima massa av ytskiktet hos stocken. Det
är ett bekant förhållande, att den uppslutes svårare
och ger, om veden lagrats och mörknat, en massa
av otillfredsställande färg. Enligt vad man
iakttagit i Kramfors kan man fullständigt fånga upp och
avskilja denna o upp slutna och mörka flis i silarna.

Jag skall med några bilder åskådliggöra huru
barkningen går till vid Kramfors sulfitfabrik, där
man nyligen kört igång ett trumbarkningsmaskineri
av modernaste konstruktion.

Veden från vedgården passerar som vanligt en
vattenbassäng för avlägsnande av smuts och
eventuellt is (fig. 1). Den transporteras sedan till
en parallellkap och kapas i längder från 7 till 14 dm
(fig. 2–3), varefter bitarna införas i
barktrumman (fig. 4). Den färdigbarkade primaveden
transporteras vidare för eventuell efterbarkning, som
sker maskinellt med knivbarkningsmaskiner eller
efterbarkningsknivar, och hugges därefter på vanligt
sätt.

Barktrummans konstruktion och arbetssätt
påkallar i detta sammanhang särskild uppmärksamhet.
Vad som framförallt skiljer denna typ från
tidigare konstruktioner är storleken. Under det att
man tidigare icke använde trummor med större
diameter än 3,2 m, är diametern på Kramforstrumman 6 m,

Anläggningen består av tre trummor ordnade i
serie, var och en med en längd av 8 m. Trumman
har sålunda en total längd av 24 m. Den roterar
med en hastighet av något mer än ett varv per
minut. Trumman eller trummorna äro upphängda i
kraftiga kättingar, som äro fastade vid bärhjul,
vilka genom sin rotation bringar trumman att drivas
runt (fig. 5).

Avsikten med ökningen av dimensionerna var
icke blott att öka kapaciteten, utan även att få ett
större friktionstryck på vedytorna till stånd och
sålunda göra barkningen effektivare. Detta har också
visat sig vara fallet. Fördelen med en trumma av
så stor diameter är också den, att man kan utnyttja
trumvolymen mycket mer än med mindre trummor.
I föreliggande fall uppgår fyllningen till 70–80 %
av volymen. Detta låter sig icke göra i mindre
trummor, beroende på att den ofyllda delen i så fall
blir för liten för vedens in- och utmatning.

Barkningen sker i närvaro av vatten. Trumman

Fig. 2.

Fig. 3.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>