- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1932. Kemi /
55

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1932 - Erik Hägglund: Nya resultat och framsteg inom cellulosatekniken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kommer att uppehålla mig vid Brobecks system, för
vilket mycket intressanta resultat föreligga.

Prioriteten att först praktiskt hava genomfört
cirkulationskokning av sulfatmassa tillkommer
norrmannen Morterud, om också idén upprepade
gånger tidigare uttalats och olika anordningar
därför patenterats. För den som intresserar sig för
den historiska utvecklingen på området kan jag
hänvisa till ett föredrag, som Morterud höll vid
Papirindustrins teknikeruke 1930 i Oslo.[1] Morteruds
kokningssystem för sulfatmassa började införas i
sulfatcellulosaindustrien för omkring 20 år sedan
(fig. 14). Detta och andra cirkulationssystem hava
så småningom nästan helt och hållet utträngt det
tidigare kokningssättet med roterande kokare.
Redan år 1905 började Morterud med försök att
finna en teknisk lösning av problemet att koka
sulfitmassa med cirkulerande syra, men dessa
försök ledde ej till praktiskt resultat på grund av att
tuberna i kalorisatorn, som voro av koppar, icke
motstodo syrans inverkan. Först sedan, såsom
nämnts, syrafast stål blev tillgängligt var det möjligt
att återupptaga frågan till undersökning på nytt.
Under de sista 3 à 4 åren har den också lösts.

Morterud har därvid i sin slutgiltiga konstruktion
undvikit indirekt upphettning och förlagt hela
cirkulationsanordningen inuti kokaren (fig. 15). Detta
gör anläggningen relativt billig. Luten insuges
genom silen i kokarens botten och tryckes upp till
toppen medelst en Centrifugalpump inmonterad inuti
kokaren. Det finnes åtminstone ett 40-tal
sulfitkokare med Morteruds cirkulationssystem i bruk.
Detta talar nu för att systemet funktionerar till
belåtenhet. Några tal, belysande uppslutningens
jämnhet, äro t. v. icke publicerade. Morteruds system
är som sagt avpassat för kokning med direkt ånga.

illustration placeholder

Fig. 14.


illustration placeholder

Fig. 15.


Man torde kunna anse, att detta kokningssätt
åtminstone i en hel del fall ä.r ofördelaktigare än det
indirekta systemet, på grund av att koksyrans
bisulfitionkoncentration, dvs. kalkhalt, genom den
stora utspädningen nedsattes så väsentligt. Detta
borde man kunna kompensera genom att använda
koksyror med tillräckligt hög kalkhalt. Enligt vad
som. erfarits, synes likväl möjligheterna vara rätt
begränsade för kalkhaltens höjning på grund av lätt
inträdande inkrustation.

Vad jag här anfört bestyrkes av några försök,
som Brobeck utfört och som återgivas i följande
tabell.
Tabell 1.
A B C
Massans
egenskaper
Roterande
kokare
Stående kokare,
med cirkulation
(Brobeck)
Stående kokare,
direkt
kokning
Stående kokare
med cirkulation
(Brobeck)
Stående kokare,
direkt
kokning
Stående kokare,
kokning med
cirkulation
(Brobeck)
Koktid timmar . . . 19 14 3/4
Blekbarhet, % klorkalk . . . 7,75 7,88 12,4 10,7 8,3 8,8
Maln. grad S. R . . . 48 42 35,5 30 37 36
Avslitn. längd m . . . 7 130 8 280 7 250 9 750 6 800 8 800
Vikningstal . . . 1 150 2 355 1 075 2 370

De två andra hittills använda cirkulationssystemen,
det av A. Brobeck och Nordiska
armaturfabrikerna
utexperimenterade ansluta sig i
viss grad båda på var sitt sätt till de kända
cirkulationsmetoderna vid sulfatmassakokning, varvid det
förra påminner om Morteruds och det senare om
Schauffelbergers kokningsmetoder för sulfatmassa.

Brobecks metod framgår av fig. 16. Syran
avdrages genom avsugningssilen i botten,
passerar pumpen och förvärmaren och
tryckes in i toppen av kokaren. För att även
massan i den nedersta delen av kokaren
skall få samma uppslutningsgrad som massan
i övrigt inpumpas genom en grenledning
en ringa del av koksyran in i den undre
kokarhalsen. Vad förvärmarens konstruktion
beträffar, har man sökt att inom en relativt
liten volym ernå en stor värmeyta genom
att begagna koncentriska rör, varvid syran
befinner sig i det yttre och ångan såväl i
det inre som utanför det yttre röret. Syran
uppvärmes sålunda från två sidor. Vad man
i hög grad fruktat vid användningen av
dylika förvärmare har varit, att värmeytorna
skulle beläggas med kalciumsulfit och gips,
som till sist alldeles skulle omöjliggöra
driften. Vid ifrågavarande förvärmare har detta
helt och hållet kunnat undvikas förnämligast
genom att reglera temperaturen och
cirkulationshastigheten samt undvika, att
koksyran blir stående kvar i rören efter slutad
kokning. Värmeytans beskaffenhet spelar
dessutom en stor roll. Genom att använda
polerade rör har risken för inkrustation
nedbringats i så hög grad, att man



[1] Papirjournalen 19, 5 ff. (1931).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:13 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1932k/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free