- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1932. Kemi /
64

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Aug. 1932 - Erik Hägglund: Nya resultat och framsteg inom cellulosatekniken - Notiser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det viktigaste torde vara, att man i stordrift
praktiskt lyckats genomföra jästframställning ur sulfitlut
vid Björneborgs sulfitfabrik i Finland i enlighet med
Hejkenskölds patent. Om denna intressanta sak
kommer att mana till efterföljd på annat håll är f. n.
icke möjligt att uttala sig om.

Sulfitspritens användning som automobilbränsle i
blandning med bensin har medfört att man nödgats
framställa absolut alkohol av sulfitråspriten. Enklast
sker detta genom att koka spriten med kalk. Den
förbrukade kalken användes för sulfitlutens
neutralisering. Skall avvattningen av spriten företagas
oberoende av sulfitspritfabrikationen, torde det vara
lämpligt att använda vattenfritt natriumacetat som
vattenupptagare. Regenerationen av acetatet är lätt
att genomföra.

Den vid sulfatfabrikationen erhållna hartstvålen har
sedan lång tid tillbaka förarbetats för tvål i Finland
och fått stor användning. Vid Sandarne sulfatfabrik
har man under den senaste tiden satt i gång med en
liknande fabrikation, varför det icke torde dröja
länge förrän vi få se svensk "tallsåpa" i marknaden.

NOTISER


Ny typ av reningsanläggning för kloakvatten. En
från tidigare anläggningar avsevärt avvikande typ av
reningsanläggning medelst uteslutande kemisk rening
av kloakvatten som i dagarna tagits i bruk i Deaborn,
Mich., U. S. A., finnes närmare beskriven i Engineering
News-Record, 18 febr. 1932. Anläggningen har en
dygnskapacitet av ca 30 000 m3 spillvatten, och själva
klarningen äger rum i två cirkulära avsättningstankar av
ca 18 m diam. och 2,5–3,3 m djup (konisk botten). Efter
mekanisk grovrening och kemisk behandling införes
vattnet i tankens mitt och passerar under en cirkulär
skärm av ca 2 m diam. till en i periferien anordnad
cirkulär filterlåda varest det filtreras genom omvänd
strömning och efter klorering får avgå till vattendraget
(River Rouge). Det avsatta slammet går till ett
roterande vacuum-filter, varest det avvattnas. Det här
avsugna filtratet återgår till tanken.

Den kemiska behandlingen före sedimenteringstankarna
består i tillsats av släckt kalk, ferriklorid och
pappersfiber, vilken senare verksamt bidrager till
slamagglutineringen och underlättar avsugningen å
vakuumfiltret. Såväl kalk som ferriklorid och pappersfiber
utgöras av nyttiggjort avfall. Kalken erhålles från ett
närbeläget acetylenverk, ferrikloriden framställes på
platsen av burkar och annat plåtskrot genom behandling
med klor, och pappersfibern fås genom målning i
kulkvarn av diverse papperssopor. Endast Morén behöver
sålunda köpas.

Den ovannämnda periferiska, vid tankens inre
överkant befintliga filterlådan är även av originell
beskaffenhet, i det att filterbädden utgöres av ett ca 5 cm
lager av magnetit, som valts på grund av sin höga sp.
v., vilken tillåter större genomströmningshastighet än
sand för den från filterbottnen inkommande vätskan.
Magnetiten, som är upplagd på en silbotten av
fosforbrons, renas genom en sektorformad suglåda, som
långsamt föres över den cirkulära filterbädden av samma
ramverk som uppbär slamskraporna i tankens koniska
botten. Inuti suglådan befinner sig en solenoid, vilken
intermittent matas med likström, varigenom
magnetitbädden lyftes och luckras. Genom den härigenom
plötsligt ökade inströmningen nedifrån blir bädden effektivt
omrörd och tvättad. Det grumliga spolningsvatten, som
därvid erhålles, insuges i suglådan och återgår till
tankens intag.                                                 F. H. S.

Metod för bestämning av blytetraetyl i bensin och
bensin-alkohol-blandningar.
E. L. Buldeschwieler. Ind.
and Eng. Ch. 1932, s. 101.

Vid Standard Oil Co:s laboratorier användes
följande metod för bestämning av antikrackmedlet
blytetraetyl i bensin och bensinblandningar.

I en 500 cm3 separertratt uppmätas 200 cm3 bensin,
därtill sättas 20 cm3 koncentrerad salpetersyra, sp. v.
1,40–1,45, och blandningen skakas i 15 minuter för
hand eller i skakapparat. Sedan lossas proppen, och
separertratten får stå i 2 minuter, varvid innehållet
skiljer sig i två lager. Vid starkt krackad bensin
händer det, att mörkfärgade produkter göra det svårt
att iakttaga gränsytan mellan skikten. Detta underlättas,
om separertrattens väggar tvättas med 3–4 cm3
vatten ur en sprutflaska.

Syraskiktet avtappas nu i en 200 cm3 pyrex-bägare
av vid modell, och bägaren ställes åt sidan. Nu sättas
20 cm3 vatten till innehållet i separertratten, och denna
skakas 15 minuter och får stå två minuter. Undre
skiktet, tvättvatten, avtappas i bägaren med syralösningen.
Tvättningsproceduren upprepas på lika sätt
en andra gång. Om emulsion uppträder i mellanskikt,
låter man den vid separeringen följa med ned i
bägaren, ty däri ingående organiska ämnen brännas
upp vid den efterföljande behandlingen av syralösningen.

Den samlade syralösningen, vilken utgör 70–80 cm3,
indunstas snabbt till ca 20 cm3s volym. Därpå kyles
och tillsättes 15 cm3 koncentrerad svavelsyra, och
bägaren täckes med ett urglas, sedan en glasstav ställts
ner i bägaren. Innehållet inkokas vidare, tills ångor
av svaveltrioxid uppträda. Om innehållet är svart av
sönderdelade organiska ämnen, tillsättas under fortsatt
kokning några droppar koncentrerad salpetersyra längs
bägarens vägg, vilket upprepas, tills lösningen är
färglös. Denna operation tar c:a 20 minuter. Efter
avkylning tillsättas 20–25 cm3 destillerat vatten, omskakas
väl och lösningen inkokas ånyo, tills ångor av
svaveltrioxid börja avgå. Sedan avkyles bägaren i kallt
vatten, och innehållet utspädes till 150 cm3. Vidare kyles
en timme i isvatten samt filtreras genom en glödgad
och vägd Goochs degel. Fällningen tvättas åtskilliga
gånger med 2 % svavelsyrelösning och sist två gånger
med 10 cm3 95 % alkohol. Degeln torkas, glödgas och
väges. Mängden blytetraetyl per gallon beräknas på
följande sätt: gr blysulfat per cm3 prov X faktorn
2 445 = antal cm3 blytetraetyl per gallon bensin.
Motsvarande faktor för antal cm3 blytetraetyl per liter
bensin är = 646. Specifika vikten hos blytetraetyl har
antagits vara 1,65.

Denna metod, som är lättare att utföra och tidsbesparande
än den av Edgar och Calingaert beskrivna
brommetoden, se Ind. and Eng. Ch. Anal. Ed. 1, 4
(1929), har jämförts med två varianter av brommetoden,
varvid i följande tabell angivna resultat erhöllos:
Använd metod Halt blytetraetyl i tre prov
bensin-alkohol-blandning
A . . . 3,10 3,10 3,10
B . . . 3,09 3,10 3,10
C . . . 3,13 3,14 3,14

A. salpetersyreextraktion, bly vägt som blysulfat,
B. bromfällningsmetod, bly vägt som blykromat,
C. bromfällningsmetod, bly bestämt volymmetriskt med
ammoniummolybdat.

Hela bestämningen tar en tid av ca 4 timmar.
                                                                E–t N–n.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:13 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1932k/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free