Teknisk Tidskrift / 1932. Kemi / 68 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Sept. 1932 - Carl Hj. Du Rietz: Några optiska mätmetoder för kemister och teknici

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 3. Färgmätning med Pulfrich-fotometern. Den Krüger’ska tillsatsapparaten. Färgtonen hos det på bryggan anbragta provet bestämmes genom jämförelse med standardfärgskalan, försatt med erforderlig mängd vitt (barytvittplatta, inregleras med skruven på fotplattan) och svart (avbländningen). Belysningen sker här direkt med Stupho-lampan i 45° vinkel, och observationen blir bekvämare genom det nya snedokularet.

ligger i sista hand remissionskurvan, som multipliceras
med de tre grundkänslighetskurvorna (för rött, grönt
och blått) och så anger läget i färgtriangeln, Men
noggrannare än med den dock relativt diffusa
K-serien bör remissionskurvans förlopp kunna
bestämmas med de mycket selektiva och dessutom över
ett större område fördelade S-filterna, om blott
ljusstyrkan, såsom i den moderna kulreflektometern,
tilllåter detta. Svart- och vithalt, beräknade enl. ovan,
bli då givetvis ej "enl. Ostwald" (vilket bör
reserveras för mätningar med de av honom angivna
K-filterna) men emellertid av större värde för
karaktäristiken, liksom överhuvud hela den sålunda
erhållna kurvan.

Är ytan fullt jämn och glansfri, kan provet belysas
direkt i 45° vinkel (se fig. 3), men vid tekniskt
förekommande, mera oregelbunden struktur bör
Berauh-anordningen, eller ännu hellre den ovannämnda
kulreflektometern, komma till användning. Dessa verka
enligt principen för den Ulbricht’ska kulan, och lämna
en diffus, skugg- och glansutjämnande belysning av
föremålet. – Vid mycket svagt färgade prover kan
slutligen en färgmultiplikator användas, där ljuset
remitteras från den ena provytan till den andra fyra
gånger, och sålunda färgintensiteten förstärkes till
fjärde potens. Ha proven glans, kommer emellertid
denna att helt förvrida resultaten, men vid likartade
prov (t. e. vid blekningsförsök i cellulosaindustrien)
böra dock jämförbara värden erhållas och man får
hoppas att förbättrade konstruktioner även skola
lyckas eliminera felen ifråga.

Vad Berauh beträffar, har användningen underlättats
avsevärt genom att de invändigt vita rör, som
ställas ovanför provet, på de nyare modellerna gjorts
fasta och uppfällbara, så att provstyckena mycket
snabbt kunna växlas, och prov och jämförelsenormal
byta sida. Men därjämte har som nämnts nu i det
sista en fullkomligt ny och mycket väsentligt bättre
konstruktion, "kulreflektometern", utträngt den gamla Berauh. Ty medan
Berauh blott var en dock relativt ofullkomlig ersättning för Ulbrichts
kula, och endast till en viss gräns kunde eliminera provets
oregelbundenheter, samt dessutom gav en mycket
svag belysning av föremålet, lämnar den nya apparaten ett mer än 10
gånger starkare ljus och med en mycket fullkomlig jämnhet, så att t. o. m.
stycke- och flingformiga prov skola kunna undersökas. – I Berauh
belyses en sned vit skärm ovanför proven, och från denna de ovannämnda vita
rören samt provet självt. I kulreflektometern däremot är provet infällt i
sidan (botten) av en invändigt vit sfär, i vilken en lampa är instucken så, att
blott indirekt ljus träffar detta, jfr fig. 4.

Vid mätning av vitheten medelst Berauh föreskrives i allmänhet
användning av L-filter. Emellertid har nu i stället föreslagits,¹⁵ att med hjälp
av den mera differentierade K-serien taga upp fullständiga
remissionsdiagram, och detta blev nu även
förordnat på Zeiss-verkens kurs. Ytterligare ett steg
i samma riktning skulle då vara att använda de
mycket selektiva S-filterna för att få kurvan noggrannare
definierad och även vidsträcktare, och detta är nu
som nämnts möjligt tack vare den ljusstarka
kulreflektometern. – Dessa diagram åter böra enligt
ovan kunna sammanfattas i de Ostwaldska karaktäriseringssiffrorna,
eller kanske ännu hellre i speciella, för det föreliggande
ändamålet avpassade differenser och kvotienter.

Den ströglans, som ju praktiskt alltid förefinnes i
större eller mindre grad, i synnerhet vid prover med
fiberstruktur el. dyl., är emellertid indifferent med
avseende på färgen. Om därför denna glans på ena eller
andra sättet kommer att förändras, t. e. genom att
provet är fuktigt, blir remissionskurvans läge
förskjutet (mindre "vithalt"), men formen ändras ej, och
det är sålunda denna sistnämnda, som i främsta
rummet bör behandlas såsom det för provet i fråga
karaktäristiska.

4) Diverse papperstekniska och yt-mätningar,
bestämning av glans.

Med lämplig anordning kan med Pulfrich-fotometern
även mätas genomlysningsgraden
(transparensen) på pappersprov, antingen direkt i
genomfallande ljus, eller indirekt, genom ändringen
i svarthalt, när provet i enkelt skikt på svart underlag,
jämfört med "oändlig" tjocklek. Vidare kan den mäta
genomslag av trycksvärta, vidare svärtningsgraden
hos fotografiska plåtar och papper etc.

Ett speciellt område är mätning av glans hos
pappers- och tygprover, keramiska produkter, garn samt
fibermaterial etc. Glansen är beroende på
orienteringen (olika i olika riktningar), ljusets
infallsriktning relative ytan och betraktelseriktningen (maxima
och minima i vissa lägen, olika för olika fall,
spegling) samt materialets egna ytegenskaper. En

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>