Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1932 - Carl Hj. Du Rietz: Några optiska mätmetoder för kemister och teknici
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillhörande elektrisk apparatur (transformator,
kapacitet, självinduktion, bigniststräcka,
strömmätningsinstrument etc.) för emissionsspektra. I synnerhet
för noggrannare Spektralanalys (ultraviolett, samt
finare kvantitativa bestämningar) torde denna
sistnämnda spektrograf jämte lämpliga tillsatsapparater
kunna göra utomordentligt värdefulla tjänster.
Den kvantitativa Spektralanalysen har framförallt
utarbetats av Hartley och efterföljare i England samt
de Gramont i Frankrike, men även här i Sverige har
prof. Lundegårdh30 bidragit till metodernas förfining
(flamspektra, ledlinjer). Spektralanalysen styrka är,
att den medger bestämningar av mycket små
kvantiteter och med försvinnande liten materialåtgång (t. e.
gnistspektrum från färdiga föremål), medan däremot
noggrannhetsgraden (upp till ± 10 % av värdet) ej
är tillräcklig vid vanliga makroanalyser.
Som ljuskälla kan användas antingen en låga
(t. e. acetylen-luft), i vilken provet införes som ett
fint stoft eller moln, genom att den ena gasen
(pressluft) under reproducerbara betingelser får
passera en förstoftningsapparat för lösningen i fråga,30
eller också en på olika sätt erhållen gniststräcka.
Lågan är i synnerhet värdefull vid bestämningar av
alkalimetallerna, Ca, Sr, Mn, Cu, Ag, Tl, Mg, medan
däremot gnistspektrum särskilt är ändamålsenligt vid
analys av legeringar (elektroder direkt av dessa) och
mineral (Na2CO3-smälta), men även av lösningar av
en del tyngre ämnen, vilkas flarnspektra ej ha
lämpliga och tillräckligt intensiva linjer för analys. Det
sistnämnda kan utföras så, att av lösningen i fråga
antingen placeras en droppe i det urholkade
elektrodkolet (Zeiss), eller rent grafitpulver intorkas med en
viss kvantitet av provvätskan och formas till en
pastill, som får tjänstgöra som elektrod,31 eller
slutligen en kontinuerlig ström (6–15 droppar/min.) får
passera de genomborrade elektroderna av kol eller
hoptvinnade guldtrådar (30, jfr även 20). För att
eliminera oregelbundenheter i gnistan kan till lösningen
sättas en alltid lika stor mängd av något annat ämne,
vilket då lämnar "ledlinjer", som basis för korrektion
av de sökta linjernas styrka.30
För bearbetningen av de erhållna spektrogrammen
ha flera vägar beträtts. Hartley och de Gramont
stödde sig framför allt på det successiva
försvinnandet av de olika "känsliga" och "sista" linjerna.
Noggrannare värden erhållas genom direkt jämförelse
mellan på samma plåt upptagna spektrogram för
provet och för en serie kända lösningar av samma ämne.
Vidare kan man (i en legering) uppsöka "homologa
linjepar" (för att eliminera variationer i de elektriska
betingelserna), där en viss linje av tillsatsämnet är
lika stark som en annan för grundsubstansen
(Gerlach o. Schweitzer). Slutligen kan en jämförelsevis
mycket hög precision erhållas medelst fullständig
fotometrering (med termo- eller fotocell) av
svärtningsgraden på linjerna i fråga, och med hänsyn till
"ledlinjer", till elektrodernas tomgångsspektra etc. Ev.
skulle denna svärtningsgradsbestämning även kunna
utföras med en Pulfrich-fotometer med mikroskopobjektiv,
jfr ovan.
Ett annat område för spektrografiska undersökningar
är absorptionsspektra för olika ämnen, i synligt ljus
såväl som i ultraviolett (och ev. även i infrarött).
Apparaturen härför är nämnd ovan (jfr även
fig. 9). Den undersökta lösningen tages i Scheibekuvetter,
glasrör, i en serie med längderna i logaritmisk skala,
med ändarna så planslipade, att glas-
eller kvarts-skivor utan kitt kunna fastläggas vid
dem, eller Baly-rör med variabel, mätbar (skala och
ev. mikrometerinställning) skikttjocklek,
kvartsfönster och ifyllningstratt eller ev. Pulfrich-Königs
vertikala ävenledes variabla absorptionskärl. I
"Klein-Spektrograph" med reagensglaskondensor
kunna f. ö. även provrör användas. I ett annat
likadant kärl tages lösningsmedlet till jämförelse, och de
båda spektra föras tillsammans i en skarp gräns
medelst Hüfner-prisma. Som ljuskälla kan i synligt
ljus användas en Nitra-lampa eller dyl., eller också
ett Geisslerrör eller ev. en gnista, medan i ultraviolett
den sistnämnda kommer i främsta rummet, med
starkare ström, mindre induktans och starkare
kondensation än vid emissionsspektroskoperingen. Ev. kan
även en kvicksilverlampa, eller slutligen en
överlastad tantal- eller wolfram-lampa med kvartsfönster
(jfr 20, kontinuerligt i ultraviolett) komma i fråga
för detta ändamål – Den genom det rena
lösningsmedlet gående strålen försvagas så medelst en
roterande sektor till vanligen 1/10, och ämnets
"absorptionskurva" brukar dragas genom de punkter, där de
båda spektra ha lika styrka, dvs. där även absorptionen
minskat ljusintensiteten till 10 % (resp. något
annat valt belopp) av den ingående. På samma plåt
upptagas en serie spektrogram, med
skikttjocklekarna varierade i logaritmisk skala, och genom
att förbinda de på ovannämnda sätt erhållna punkterna
får man sålunda direkt ämnets fullständiga absorptionsspektrum.
Bland de hjälpmedel, som den tekniska kemisten
måst taga i sin tjänst, till undersökning och
karakteristik av produkter och material, såväl som till stöd
och kontroll vid standardisering, ha de optiska
mätningarna av olika slag kommit att intaga en alltmera
framträdande plats. De i denna uppsats beskrivna
anordningarna äro förvisso härvid ej de enda, som
kunna komma i fråga, andra vägar kunna beträdas,
liksom även andra instrument tagas i bruk. Men som
en översikt över principerna och möjligheterna skall
den måhända ändock kunna tjäna sin uppgift och
vidga blicken för ytterligare nya och kanske än
betydelsefullare användningsområden.
Litteratur.
1. C. Pulfrich: "Über ein den Empfindungsstufen des Auges
tunlichst angepasstes Photometer, Stufenphotometer
genannt, und über seine Verwendung als Farbmesser,
Trübungsmesser, Kolloidometer, Kolorimeter und
Vergleichsmikroskop", Zeitschr. f. Instrumentenkunde 1925, s. 35, 61
o. 109. – Upphovsmannen ger här själv en skildring av
sitt då ännu mycket ofullkomliga instrument och dess
användning. I ett senare nummer av samma tidskrift
1925, s. 521) meddelar han vidare om den Krüger’ska
tillsatsapparaten för färgtonbestämningar, och lägger
överhuvud här ännu tyngdpunkten på färgmätningar enligt
Ostwald och teorien härför.
2. K.-I. Skärblom: "Ostwalds färglära och färganalys med
Pulfrichs "Stufen"-fotometer", Teknisk tidskrift 1928. Kemi
häfte 4 o. 5.
3. L. Heilmeyer: "Farbmessungen an gefärbten
Körperflüssigkeiten mit dem Pulfrichschen Stufenphotometer",
Abderhaldens Handbuch d. biol. Arbeitsmet, II, 2/II,
1929. Anhang: "Die Kolorimetrie ohne Vergleichslösung."
4. Heilmeyer jämte medarbetare ha vidare utgivit ett stort
antal arbeten om "Klinische Farbmessungen",
"Blutfarbstoffwechselstudien", blodmängdsbestämning med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
