Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1932 - Julius Gelhaar: Om kalciumkarbid och kalkkväve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det måste synas egendomligt att efter alla försök
som utförts över karbidens sönderdelning vid
rödglödgning, Ruff och Foerster12 ej kunde iakttaga
någon dylik. Denna omständighet skall närmare
beröras i annat sammanhang.
Hösten 1923 erhöll jag av Stockholms superfosfat
fabriks aktiebolags nuvarande direktör E. Rodling i
uppdrag att något närmare undersöka kalciumkarbidens
azotering till kalkkväve. Sedan länge har
det varit bekant att kalciumkarbiden ej förmår binda
den teoretiskt beräknade mängden kväve, utan att
utbytet uppgår till 75 à 85 %. Att denna förlust av
15–25 % karbid stod åtminstone delvis i samband
med den då förut iakttagna sönderdelningen i
vakuum eller indifferent gas, var tämligen självklart.
Undersökningarna utgjordes till en början av ett
stort antal analyser för att närmare pröva de teorier,
som i inledningen omnämnts. Inga analyser stämde
med teorierna, vilket även påvisats i det föregående.
Ett stort antal kolanalyser på upphettad karbid
utfördes även, och det visade sig att avskilt kol
mycket nära överensstämde med karbidförlusten.
Vidare utfördes fullständiga analyser på karbid
och på därav framställt kalkkväve. Därvid framkom
en egendomlighet, som ej kunde förklaras och som
med ett exempel skall uppvisas.
Först må härvid framhållas att azoteringarna
utfördes i en rörugn, som upphettades med elektricitet.
Röret var av nickel med 4 mm tjocka väggar, och i
detsamma stod ett nickelskepp med pulveriserad
karbid. Karbiden uppvägdes i slutet rör och
skyddades så mycket som möjligt mot fuktighet. Under
upphettningen evakuerades röret för att sedan
fyllas med rent kväve från en större byrett.
Viktökningen bestämdes genom vägning. Om nu
karbidens halt av ett ämne t. e. Ca uppgår till a % och
i kalkkvävet till b %, så skall man erhålla
a = b (1 + p / 100)
där p är viktökningen i % räknad på karbidens vikt,
allt under förutsättningen att ingenting av
ifrågavarande ämne kommit bort under azoteringen.
Analyserna hava utförts på följande sätt. CaC2 genom
vanlig uppmätning av bildad acetylen, CaSi2
beräknad av löslig Si, CaS av S-halten. Vidare har
summa Ca bestämts som CaO. Kalkkvävet håller
något olösligt kväve, som befunnits vara
kalcium-silicocyanamid, CaSiN2, övriga analyser torde ej
erfordra någon närmare förklaring. CaO, som
förekommer fritt i både karbid och kalkkväve, har
beräknats som differens.
Som exempel må nu anföras följande analyser:
Karbid | |
CaC2 . . . | 69,20 % |
CaSi2 . . . | 2,61 % |
CaS . . . | 2,27 % |
CaO . . . | 18,16 % |
C, fritt . . . | 0,58 % |
Fe, Al, Mn . . . | 1,88 % |
MgO . . . | 0,15 % |
N . . . | 0,05 % |
I syror olösligt . . . | 1,90 % |
–––––––––– | |
96,80 % | |
Kalkkväve | |
CaCN2 . . . | 53,25 % |
CaSiN2 . . . | 4,32 % |
CaS . . . | 1,84 % |
CaO . . . | 23,76 % |
CaC2 . . . | 1,06 % |
Fe, Al, Mn . . . | 1,45 % |
MgO . . . | 0,12 % |
C, fritt . . . | 12,61 % |
I syror olösligt + Si . . . | 2,07 % |
–––––––––– | |
100,48 % |
Kalkkväve | Karbid | |||
funnet | funnet | beräknat | ||
S:a | CaO . . . | 65,31 | 82,00 | 82,00 |
,, | C . . . | 21,25 | 26,85 | 26,5 |
CaS . . . | 1,84 | 2,27 | 23,1 | |
Fe, Al, Mn . . . | 1,45 | 1,88 | 1,82 | |
Fritt CaO . . . | 23,76 | 18,16 | 29,26 |
funnen CaO | beräknad CaO | Diff. |
18,78 % | 30,3 % | 11,52 % |
18,86 % | 32,6 % | 13,74 % |
18,65 % | 29,8 % | 11,15 % |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>