Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 12. Dec. 1932
- Johan Palm: Om användningen av syrafasta och eldfasta material
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OM ANVÄNDNINGEN AV SYRAFASTA OCH
ELDFASTA MATERIAL.
Av bergsingenjör Johan Palm, Höganäs.
(Forts. fr. sid. 88.)
Längdförändringar hos syrafasta material under
användningen.
Genom en del undersökningar, som under de
senaste åren utförts, har det ganska märkliga faktum
kunnat konstateras, att keramiska material (även
synnerligen tätbrända sådana) under inverkan av
vattenlösningar kunna undergå permanenta
volymökningar, ett fenomen, som naturligtvis kan ha sin
betydelse för syrafasta inmurningar i vissa fall och
för syrafasta material i allmänhet.
De första av mig kända undersökningarna rörande
denna sak äro de som av Statens provningsanstalt
utfördes för Höganäsbolagets räkning år 1929 med
anledning av, att det i något fall hade inträffat, att
ett klinkerbelagt golv hade hävt sig från underlaget.
Statens provningsanstalts undersökning visade,
att klinker, dvs. stengodsplattor, genom lagring i
vatten eller koksaltlösning undergingo en så
småningom skeende volymsökning, vilken efter 5
månader uppgick till 25 tusendels % för
vattenlagringen och till 40 tusendels % för
koksaltlagringen. Siffrorna gälla längd-%.
I september 1929 publicerades en undersökning i
Journal of the American Ceramic Society med titel
"Effect of water in expanding of ceramic bodies"
närmast tillkommen genom försök att förklara
anledningen till att glasyrsprickor i glaserade fasadtegel
uppkommit, trots att gods och glasyr hade samma
utvidgningskoefficient. I denna undersökning
visades, att svallning under inverkan av vatten är en
allmän egenskap hos keramiska material samt att den
är mindre hos täta än hos porösa material, och
vidare att den oavsett tätheten är i viss mån
beroende av den kemiska sammansättningen. Vidare
konstaterades, att svallningen, som vid vanlig
temperatur sker ganska långsamt, kraftigt påskyndas
vid högre temperatur (fortfarande i närvaro av
vatten), och man kom till det ur praktisk
provningssynpunkt synnerligen viktiga resultatet, att några
timmars behandling med vatten vid en temperatur
av ca 170°C (åstadkommen genom uppvärmning i
autoklav till 10 atm) åstadkom samma verkan som
åratals lagring i vatten vid vanlig temperatur.
I slutet av år 1929 och början av 1930 hade jag
anledning att utföra liknande undersökningar med
några av Höganäsbolagets klinkerfabrikat från
Skromberga, och jag skall be att i korthet få
redogöra för resultaten.
Försöksmaterial voro två stycken plattor, den ena
av sorteringen 1 gul, dvs. en hårdbränd platta med
blott ca 2 % vattenabsorption (volymprocent), och
dels en av sortering 3 gul, dvs. en lösbränd platta av
samma kemiska sammansättning och bearbetning i
övrigt. Denna senare hade en vattenabsorptionsförmåga
av ca 15 vol.-%. Under första tiden av
behandlingen underkastades dessa plattor öppen
kokning i vatten, alltså vid 100°C, under perioder
av två timmar i stöten och avkyldes därefter, varpå
längden mättes. Resultatet av längdmätningarna
framgår av första delen av fig. 8.
Vi se, att längdförändringen efter ca 30 timmars
behandling med kokande vatten tycks ha nått sin
gräns, vilken utgjorde 40 tusendels längd-% för den
porösare plattan och 23 tusendels-% för den tätare.
Därefter fortsattes behandlingen med destillerat
vatten men denna gång i autoklav vid 10 atm.
övertryck. Vi se, att längdökningen nu sker mycket
snabbare än vid 100 graders temperatur, och att den
fortfarande är starkare för den porösare plattan.
I diagrammet äro även inlagda värdena för den
normala värmeutvidgningen vid resp. 100 och 170
grader. De längdökningar, som kurvorna
representera, skola alltså genomgående ökas med dessa
värden för att man skall komma till den totala
längdökningen vid de olika behandlingsfaserna eftersom
längdmätningarna utförts å avkylda prov. Vi se, att
de genom vattnets inverkan åstadkomna
längdändringarna äro fullt jämförbara med den normala
reversibla värmeutvidgningen.
Mot denna undersökning kan göras den
invändningen, att den är utförd endast med destillerat
vatten, och att den sålunda ej har någon tillämpning
på syrafasta material, men det finnes knappast
någon anledning till att antaga, att svallningen blir
mindre eller helt uteblir, om materialet är i beröring
med syror, snarare tvärtom. Några undersökningar
rörande denna sak finnas mig veterligt ej, och tiden
medgav ej att göra några under den tid, som jag
hade till förfogande för utarbetande av detta lilla
föredrag. Här föreligger ett ganska vidsträckt
arbetsfält att genomplöja, liksom även klarläggande
närmare av temperaturens samt godsets kemiska
sammansättnings inverkan på svällningen. Jag tror,
att undersökningar på detta område skola giva ej
 |
Fig. 8.
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:13:50 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932k/0094.html
