- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1932. Kemi /
94

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12. Dec. 1932 - Johan Palm: Om användningen av syrafasta och eldfasta material

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder

Fig. 10.



väggen sker ett temperaturfall, vilket gör att
innersidan gott kan uthärda en temperatur, som
överskrider den laboratoriemässigt fastställda
mjukningstemperaturen blott den icke mjuknade delen
av väggen är nog stark att uppbära konstruktionen.
Om däremot båda sidorna vore upphettade, ställde
sig saken helt annorlunda.

Fig. 10 visar eldstaden till en ångpanna med
kedjerost, Här hade tändvalvsnosen till en början
utförts av samma material som eldstadsväggarna,
men på grund av att den sträcker sig så långt in i
eldstaden, blev så stor del av densamma tvåsidigt
upphettad, att den mjuknade och störtade in, trots
att väggarna stodo sig bra. Saken klarades genom
att utföra densamma av ett material med högre
mjukningstemperatur. Skulle detta ej gått, måste
konstruktionen ändras.

Förmågan att motstå mekaniska och kemiska
angrepp från det gods, som behandlas i resp. ugnar.


Det är speciellt de övre delarna i vissa schaktugnar,
såsom kalkugnar, masugnar och gjuteriugnar,
som äro utsatta för hård påfrestning genom
mekanisk nötning, och man har för att komma till god
hållbarhet sedan gammalt murat dessa delar med
tegel, som vid vanlig temperatur visa god slitstyrka,
och på detta sätt klarat sig ganska bra. Någon
metod för bestämning av slitstyrkan vid högre
temperaturer har det ännu ej lyckats att åstadkomma,
och därför återstår ännu en hel del problem i detta
sammanhang att lösa.

Det kemiska angreppet i ugnar sker huvudsakligen
genom slagger, och frågan om slaggangrepp är ett
av de problem, som under de senaste åren varit
föremål för synnerligen intensivt arbete. Frågan är
komplicerad på grund av det antal faktorer, som
måste beaktas. De viktigaste äro temperaturen och
de av densamma beroende egenskaperna hos tegel
och slagg, teglets kemiska sammansättning, slaggens
kemiska sammansättning samt ugnsatmosfären.
Tidigare tillmätte man förutom temperaturen den
kemiska sammansättningen hos tegel och slagg
avgörande betydelse, och från denna tid härstammar
(len ännu stundom förekommande indelningen av
eldfasta material i sura, neutrala och basiska. Denna
uppdelning har emellertid blott i stort sett någon
betydelse, jag skulle vilja säga, att den blott i
extrema fall har någon betydelse. I de allra flesta
fall, såsom ångpanneeldstäder osv., där huvudsakligen
chamottetegel och kolaska äro de båda komponenterna,
spelar teglets kemiska sammansättning
en relativt underordnad roll, blott dess egenskaper i
övrigt äro riktiga. Det har visat sig, att en låg
porositet och en riktig struktur hos teglen ofta äro av
större betydelse än en hög halt av lerjord, vilket
man förr var benägen att tillmäta den största
betydelsen. I Tyskland indelas de eldfasta teglen
ännu i kvalitetsklasser på grundval av lerjordshalten.

För övrigt har i många fall slaggangreppet mindre
del i ett murverks förstöring, än man skulle tro.

Vi ha här ett fall, det gäller vällrummet till en
stålvällugn (fig. 11), där man vid första påseendet
skulle kunna tro, att det är genom förslaggning som
valvet förstörts, ty alla ytorna äro glaserade av slagg,
och slaggstalaktiter förekomma rikligt, men när
saken studerades närmare, visade det sig, att teglen
avflagrats på grund av temperaturväxlingar, och att
de friska brottytorna genast belagts med smält
flygaska. Avflagningen utgör den huvudsakliga
anledningen till förstöringen.

Sådana fall förekomma ofta, och med anledning
härav ägnar man större uppmärksamhet än förr åt
denna sak och söker genom lämpliga bearbetningsmetoder
förläna tegelmassan den struktur, som ger
största motståndskraft mot temperaturväxlingar.

Teglens värmeutvidgning och volymbeständighet
har också en rätt stor betydelse för murverkets
hållbarhet, åtminstone i vissa fall. På grund av
den reversibla värmeutvidgningen sker vid
uppvärmning och avkylning en del rörelser i murverket,
som om konstruktionen ej är rätt utförd kan leda
till, att fogarna förstoras, varigenom förstorade
angreppsställen för slagg uppkomma. I synnerhet
kunna sådana bildas, om teglen varit så löst brända,
att de krympt under inverkan av ugnstemperaturen
(användningstemperaturen).

Oexakthet i form och mått medför lätt, att fogarna
bli stora, vilket förorsakar en för tidig förstöring
genom slaggangrepp.

illustration placeholder

Fig. 11.



Av vad jag här har sagt angående eldfast tegel,
torde det framgå, att man numera vet att skänka
beaktande åt flera synpunkter, som man förr helt
negligerade, på den tid, då man endast begagnade
sig av smälttemperatur och kemisk sammansättning
vid valet av eldfasta material.

Den kunskap, som vi ha förvärvat oss om de
eldfasta materialens egenskaper och användning, har
vunnits genom undersökningar, som utförts
gemensamt av förbrukare och tillverkare av eldfast tegel,
och det är intet tvivel om, att ej denna väg är den
rätta. Det finns ingen anledning att betvivla, att
icke på denna väg de återstående problemen, som
förvisso äro både många och stora, skola finna en
tillfredsställande lösning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:13 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1932k/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free