Teknisk Tidskrift / 1932. Mekanik / 8 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som upptages å tvenne lager, exempelvis kullager,
och vi tänka oss här, att ingen yttre axiallast
förefinnes. Trots detta kan likväl uppstå axialkrafter,
i all synnerhet om radialaxeln är stor. För att
axialtryck icke skall förekomma, kräves ju en
fullständigt teoretisk inställning av lagerlägena i axiell
riktning, alltså en inställning på tusendelar av en mm.
Tänker man sig, att detta även är fallet i ett visst ögonblick, kan det inträffa, att axeln uppvärmes relativt det omkringliggande maskinstativet
eller också tvärtom. Det ena lagret skall ju alltid
vara ett styrlager, och det andra lagret ett fritt
lager. Uppträder nu en temperaturskillnad mellan
axeln och omgivande hus, utvidgar sig axeln i
händelse den har övertemperatur och vill då förskjuta
det fria lagret. Alldenstund detta av radiallasten
är klämt mot lagerhuset, erfordras en rätt avsevärd
kraft för att åstadkomma denna förskjutning. Denna
kraft kan bliva mycket stor, ifall lagret så att säga
kantrar. Är lagret smalt, omsattes axiallasten till
en ännu större radiallast, som alldeles onödigt
anstränger icke blott det fria lagret utan i lika hög
grad styrlagret. Det är klart, att även en ytterst
liten axialförlängning giver ett belastningstillskott.
Det är sålunda bäst att så utforma konstruktionen,
att den axialbärförmåga, lagret har, så mycket som
möjligt får disponeras av nyttiga, utifrån
kommande laster, så att icke som nyss sagts lagret får
extra belastningar på grund av inre krafter. För att
undvika detta hava vi utformat vårt lager så, att
ytterringen även utvändigt har en sfärisk bana, som
dock mot ändarna blir cylindrisk.

Som vi alla veta skall ett kullager inbyggas så,
att när innerringen roterar och lasten är konstant
till riktningen, skall innerringen krympas hårt fast
på sin axel, varemot ytterringen skall vara löst
rörlig i sitt hus. Med andra ord: mellan lagrets
ytterdiameter och husets innerdiameter förefinnes och
skall alltid vid belastningsfall som nämnts förefinnas
ett visst spelrum. Detta gäller även för
Nomy-lagret. När vi betrakta fig. 21, finna vi, att
kraftriktningen där visats rakt nedåt. Ytterringen är
sålunda fastklämd å sin nedre del, men å motsatt sida
mellan ytterringen och huset finnes ett spelrum,
ehuru detta är mycket litet. Spelrummet avtager
successivt nedåt. Inträder nu ett behov av axialförskjutning av lagret, behöver ytterringen ej glida
i sitt hus utan rullar helt enkelt åt sidan, och den
extra axialbelastning, som härigenom uppstår, är
sålunda reducerad i förhållande mellan
rullningsfriktion och glidningsfriktion.

Ringen kan ej rulla hur långt som helst, enär den
har utvändigt cylindriska begränsningsytor, som till
sist förhindra vidare rullning, men även för små
lager kunna axialförlängningar på ett par tre mm
utan minsta svårighet erhållas. Man kan inför
denna konstruktion eventuellt ställa sig tveksam
med hänsyn till det förstorade yttryck, som nu finnes
å ytterringen, men här är absolut ingen fara.


Fig. 19. Riktig utformning av axialkammen.


Fig. 20. Stora axialtryck uppstå, när ytterringen skall glida på grund av längdutvidgningar.


Fig. 21. Vid Nomy-lager med sfärisk ytterring rullar denna vid behov av axialinställningar.

Ansmygningen i kontaktytorna är stor, och vi hava i
vår fotoelastiska apparat kontrollerat de uppträdande
påkänningarna, varjämte även praktiska prov
utförts, som synas tyda på, att den korrodering, som
man ibland finner å ytterringar, som äro cylindriska,
ej synes vilja uppkomma i detta fall.

För en inbyggnad som denna skulle ju kunna
tänkas, att därest vibrationer förefinnas, ringen
eventuellt skulle så att säga kunna skaka sig snett
och göra detta så länge, till dess den cylindriska
beröringsytan hindrar ytterligare stjälpning av
ringen. Härefter är omöjliggjort för lagret, att i
händelse av längdutvidgning av axeln utjämning sker
genom rullning av ytterringen. För att förhindra
snedskakning äro proppar inbyggda i ytterringen,
som visats i fig. 22. Som vi se är ytterringen
genomborrad. Dessa hål äro motiverade även av
synpunkter, som hava med smörjningen och
tätningen att göra. Vi hava passat på att i dessa hål
(3 st. pr omkrets äro upptagna av denna
konstruktion) inlägga spiralfjädrar av en speciell form, som
hålla fjäderskor under ett stort initialtryck klämda
mot hålets innerkant. Fjäderskorna titta nätt och
jämt fram ur ytterringen och ha utvändigt ungefär
samma diameter som sfären utvändigt. Skulle ringen
vibrera över, taga sålunda dessa fjäderskor emot,


Fig. 22. Fjäderskor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>